Senaste inläggen

Av Lena - Torsdag 18 aug 21:34

 

Ett glas med någon uppenbart dyr skvätt. Du förväntas doppa näsan, andas in och sen säga något om hur det doftar, sätta glaset och drycken i motljus och begrunda huruvida det är mer ljust än mörkt eller nåt sånt. Sen ska det tas en liten sipp som ska gurglas lite runt i munnen för att sen snabbt dras ner i strupen. Då kan ett utlåtande om smak och syra och sånt ges. 

Smakar det stort, tunt, syrligt, mustigt eller kanske fruktigt?

 

Sen...sen kan du drista dig till att fundera över om det är mun-gott eller om det faktiskt är lite småsurt eller kanske bara smakar som vin gör mest. Fast det brukar inte vinproffstyckarna gilla att man säger. Svaret blir ofta "Varje druva och vin har sin speciella karaktär".

Sen går man vidare till nästa vin och ska det bli riktigt bra ska de helst vara lite fralla och vatten mellan provningarna så att smaklökarna får lite paus.

 

Ja, så går det väl till i stora drag att vara på vinprovning. I mitt tycke ibland en något hypad aktivitet. Mest för att det är rätt så svårt det där med smak och doft. Lägger man sen till att man ska få nån sorts pejl på prisklass och druvor och land...ja, då kan man snacka klurigt. 

 

 

Nåja, det går att göra på annat vis också.

 

Köp ett antal vinflaskor, olika prisklass och nationalitet, dölj etiketterna.

Samla ett gäng runt köksbordet.

Fördela numrerade glas. Konstruera en sorts blankett med t.ex hur smakar det? vad kostar det? var kommer det ifrån? vilket är godast?

Smaka, prata och diskutera och rösta fram det bästa.

Vem kunde svara mest rätt på frågorna.

 

En roligt sätt att prova sina smaklökar och testa sitt vinkunnande..på skoj.

 

         

Resultatet från vår provning var att vi kunde enas om vilket som var det dåligaste, minst lockande att be om påfyllning, ett Valpoliciella som inte föll på läppen hos nån av oss.

Vi var också eniga om vilket som var favorit, ett Argentinskt vin ( har som vanligt glömt namnet...) som var riktigt gott och som då också tog slut riktigt fort.

Då det kom till pris och land var vi ungefär lika dåliga allihopa. Dyrast var definitivt inte godast. Däremot var vi oerhört påhittiga då det gällde beskrivningar av smaker. Allt från lera, fruktigt, chokladaktigt, ättikelikt till smaskens och wow. Tydliga beskrivningar, jajamen.

 

Slutsats

Oavsett metod att prova vin är det en rolig upplevelse. Det går att nörda till sig och lära sig massor, men det går också att göra det med en klackspark.

 

¤¤¤¤

 

Vad mer denna torsdagskväll?

 

OS, OS och åter OS. Har precis sett brottning och taekwando. Den förstnämna sporten går det att fatta hur det går till, den sistnämnda begrep jag inte ett skvatt av. 

 

Laddar med en kaffeskvätt inför nattens fri-idrottsfinaler. 

 

Mortuta

 

ANNONS
Av Lena - Lördag 13 aug 10:07

 

 

Sol och fredag eftermiddag och några timmar utan planer, vad kan då bli bättre än en långpromenad ut i skogen. Sagt och gjort, på med bra skor och kameran i högsta hugg.

 

Om nån på frågan om vilken färg skogen är skulle lite slarvigt svara "jamen, det är väl bara grönt, såklart" är min fundering....har du verkligen tittat ordentligt?

 

 

Jojo, det är grönt såklart...men se vilka skiftningar av denna klorofyllblandning som faktiskt är. Ett spektra som är nästan oändligt. Som vanligt blir jag stående mitt i det gröna och kan inte se mig mätt på att det enkla men vackra.

         

Ja, bilderna kanske inte bjuder på nån större variation men om man på nåt vis kan se det via mina ögon och mina tankar blir det förhoppningsvis lite mer intressant. 

 

 

 


Rejält stärkt i sinnet gick det som en dans att power-gå hem till trevliga fredagsförberedelser, sånt som att sno ihop en god efterrätt för goda vänner att smaska på. Hjortron är gott, kunde vi än en gång konstatera.

 

¤¤¤¤

 

Färger är intressant. Intressant hur olika människor gillar och absolut också ogillar. Vi trivs i plagg i favvofärger, väljer speciella färger för inredning och miljöer där det tillåts. En del gör mer trendkänsle-val och varierar då också sitt palett betydligt mer än de som fastnar/väljer samma över tid och känner sig trygg med det. 

Är det olika beroende på var man bor, land eller kanske kontinent? Ja, åtminstone vad gäller exteriörer, husväggar alltså. Här i Sverige gillar vi verkligen röda, vita eller kanske gröna hus...lite tegelväggar som en trygg påminnelse om 70talet men framförallt en rätt mild färgsättning. Och inte blandas färger på fasaden då färgpytsen plockas fram. Nej, enhetligt och vackert.

 

 

 

Annat är det på Lill-Ön. Där gillar man att kicka igång betraktaren med glada färger på dörrar, gärna med stor variation. Belackarna säger säkert "men snälla nån, bestäm er vilken färg som ska råda"...men onekligen är det kul med färg på en så sandstensenfärgad byggd miljö.

 

            

Uppiggande och härligt, man blir glad och lite förundrad. Funderar lite över hur regelverket är, var gränsen går för färgkombinationer etc.

Fast, det bör påpekas att de allra flesta husen är sandstensgulvita och tämligen lika...precis som i många andra länder. 

 

    Det enkla är onekligen det vackra.

 

¤¤¤¤¤

 

För övrigt?

OS på kvällarna, jobb och träning på dagarna. En stickad strumpa mellan varven. Det rullar på...

 

Snart tuffar det musikaliska tåget igång igen...

 

Mortuta

ANNONS
Av Lena - Lördag 6 aug 22:56






 


Jamen, då är det igång igen. OS alltså och denna gång på andra sidan jordklotet typ, med en rejäl fördröjning i tid som följd. Alltså sker det mesta mitt i natten enligt vår klocka, både på armen och i kroppen. Vilket innebär att det blir en del nattvakande de närmsta två veckorna....om man nu är av den idrottsnördiga typen, vilket är helt uppenbart att detta hushåll då befolkas av.

Jojo, det tar på att hålla sig ajour med boxning, fälttävlan på häst och pistolskytte. Eller...för att vara helt sanningsenlig så är det kanske inte dessa sporter som kommer att hålla mig vaken mest. Fast det är ju klart, om det nu skulle visa sig att de svenska atleterna glimrar till rejält då kanske....

 

Nej, andra sporter lockar, i första hand är det simning den närmsta veckan. en del handboll och fotboll förstås och så gymnastik som är svår att inte imponeras av. Även om de svenska medaljerna inte lär komma i dussintal precis.

 

Hur gör man då för att inte huvudet ska stilla luta mot plymåerna i soffan, dreglet droppa sakta ner på gosiga filten och kroppen kännas som om den gått genom en kross då man vaknar på morgonen och inte sett ett smack av det planerade?

 

Well, well. Här kommer några tips från coachen...

 

Drick kaffe tämligen sent. Detta är väldigt individuellt antar jag då somliga blir pinnvakna då sista slurken sveps vid femsnåret och andra (undertecknad) har midnatt som gräns.

 

Gosa inte in kroppen i myshörnet vid teven. Nej, sitt upp och tänk lite Anja Pärson står i nittiograder mot en vägg-feeling. För bekvämt - för lätt att sova, enkelt!

 

Ha nåt att pyssla med då det inte är din favoritsport eller under den tid då OS-studions folk snackar för att få tiden att gå. Då de upprepar det som sagts för fjärde gången och du börjar kunna härma deras repliker och helst vill skruva ner ljudet till det minimala för att slippa höra den ältande analysen över det som ska/borde ske eller redan hänt.

 

   Det är där min stickning kommer in i spelet...he,he. För mig är att sticka sockar ingen match (jädrans vilka sporttermer som sprutar ut nu..) och det är nästan på autopilot som fingrarna går och därför passar det utmärkt att rassla med stickorna och tillverka för framtida behov. Det finns alltid en mängd människor som fryser om fötterna och som behöver ett paket.

Asylboenden, familj och kanske en del andra måltavlor finns i sikte.

 

  Men, för att vara helt är ärlig så är det lite knepigt med detta natt-tittande. Man måste medge att det är så skönt att sova och sömnskuld i kroppen är inte att leka med, särskilt efter en tre, fyra tillfällen av nattsudd.Kräver både en och annan tupplur i skuggan. Kanske ställa väckarklockan-metoden är nog så bra. Sova- intensivt se det önskade - somna om. Får nog testa det också.

 

 

¤¤¤¤

 


 

 



Om nån hade spanat bakom hörnet och sett mig krypa på gräsmattan skulle personen förmodligen fundera inte bara en gång vad som var i görningen. Varför ligger människan platt på marken, okontaktbar för omvärlden? Dessutom med kameran och värsta objektivet i näven. De kunde ju inte se vad jag spanat in, en vackert överblommad maskros. På håll, det vill säga från andra änden av gården såg den rätt obetydlig ut och den delen av trädgården bjöd på mer intressanta objekt, dvs flygfän i blommor...vilket också är vackert. 

Det samtal som var igång blev helt plötsligt svårt att följa och koncentrationen försvann snabbt då siktet ställdes in. Det var bara att greppa kameran och ligga där och titta på det "lilla livet", eller det kanske inte är så mycket kvar att stoltsera med då de gula bladen blommat.

 

  

Vackert är det i alla fall, detta mönster att strån som megafjäderlätt fortfarande sitter fast och bara väntar på den bästa vinden. (Aha, där kom en seglarterm in då...bara sådär. OS everywhere, you know)

 

   Gick loss på andra objekt i trädgården och fanns som vanligt att det lilla är det vackra. Japp, så är det!

 

¤¤¤¤

 

Det är nu inte bara sömnskuld man kan drabbas av, frivilligt, rent på dumhet eller kanske utan egen förskyllande. Vi nordbor har genomtiderna ofta fått nån sorts solljusskuld, vilket mest känns av mitt i mörka vintern och vilket vi då försöker avhjälpa de dagar som solen gassar som mest och bäst på våra breddgrader. I hopp om att det går att samla i nån sorts metal påse, typ. Funkar sådär...

 

Nåväl, på lill-ön har man av naturliga skäl en annan inställning till gassande solstrålar, det är inte bristvara direkt och därför söks skugga på allehanda sätt. 

Till exempel i skydd av en båt...

 

   

 

Där kan man mötas och avhandla dagens ämnen, kanske rensa nät efter morgonens fiske (med en annan båt kan man då anta) och givetvis kolla på folk. 

 

   

Även om solandet i sig inte är nån av våra specialgrenar längre var det dock rätt skönt att luta sig mot en varm och slät husvägg och hoppas på att det skulle lagras lite solenergi till den kommande vintern.

 

Mortuta

Av Lena - Söndag 31 juli 20:58

 


Det gäller att bestämma sig för rätt känsla då det närmar sig "börjar jobba efter semestern"-dagen. Och det är visst dags för det nu...

Förmodligen kan man välja känsla, antingen en feeling av att livet tar slut-typ och att alla andra har underbara, varma dagar med sitt favoritsällskap förutom en själv...eller så väljer man en annan tankebana och inställning, nämligen den att det är dags för ett nytt kliv, man får sortera om bara i dagsplaneringen och göra det socialt roliga lite senare på dagen bara.  Ett steg i rätt riktning och att det är berikande och inspirerande med jobbet igen. Bara att välja alltså.

 

 

 

Givetvis ska det direkt erkännas, att fortsätta ligga lojt i värmen är såklart ett fullgott och önskvärt alternativ, så är det. Sovmorgnar ska inte föraktas och sena kvällar utan  "klivauppansvar" är inte heller att förakta.

Men,men.... som Pippi Långstrump sa visst nåt klokt om att "man måste gå i skolan åtminstone en dag för att få sommarlov". Funkar väl på samma vis vad gäller arbete också? Fast, några fler dagars arbete verkar krävas...

 

     

 

Tillbaka i vardagen betyder för väldigt många av oss att det ska skramlas igång med kroppsaktiviteter och konditionspass. Sommarledighet har en tendens att för de flesta av oss innehålla mer godsaker än motion och att det då infaller nån sorts panik då sommarmyset går mot sitt slut. Fast, det är ju lätt att gå på i "jag ska börja träna i september"-andan och bara lalla på med grillat och rosé och myspys..så är det förmodligen för de flesta av oss.

 

 

För en gångs skull...ja, jag säger det än en gång...för en gångs skull har ledigheten inte bara innehållit skumpa och skoj utan också en rejäl dos träning och med det följer en känsla av att förfallet inte är totalt. Hoppas att det på något vis ska visa sig i mindre axelvärk då det blir dags för timme efter timme i datortjänst. Det är tyvärr ett faktum att mer kontorsarbete ger mer muskelvärk, trots ståskrivbord, erognomiska mattor och varierade arbetsuppgifter. Att då vara träningsnörd skadar väl inte....

 

           

 

Ja, det är kanske följden av att ingå i den här tokfamiljen. Ett tydligt bevis på det är väl att då hela klanen äntligen samlades för två veckor sedan på lill-ön var det första som hände att alla svettades och tränade ihop...knäppgökar, jag vet. Det är så vi är.

 

   Men som ni alla förstår så var också dessa dagar fyllda av många, många timmar av samvaro. En hel del olika konstellationer, allt från en och en-häng till alla på en gång i en enda röra. Flockledarna, det vill säga maken och mortuta njöt nånstans i mitten mest hela tiden. Den fantastiska känslan av att ha de tre underbara tillsammans med oss under en vecka, nästan för bra för att vara sant. Inte bara en gång var det läge att lite diskret vända sig bort, snörvla lite i ren och skär lycka över att det var på riktigt. En lite overklig feeling av att kunna under samma minut krama en, två och tre av dem och sen bonusklappa på både sambos och bebispojke utan större besvär.Måste citera Rian som beskriver det allra bäst av oss alla : "Waoo!!"

För övrigt en av de få ord som vi än så länge tydligt förstår....

 

   

   

 

¤¤¤¤

 

Nåväl, tillbaka till resonemanget i början, hur får man till en relativt sett bra känsla inför att börja jobba igen? Detta utan att ha tankebearbetat sig själv under x antal dagar och utan att ha ojat sig inför nära och kära för att söka sympati, ni vet hos dom som ska fortsätta var lediga.

Alltså.....är arbetet nåt man gillar ligger man bra till redan från start och har man tur att ha en hyfsat trevlig fritid så ska det väl ordna sig. Men, det kommer att kännas lite segt imorgon bitti, utan tvekan.

 

 

Ni andra, lägg er i skuggan under ett parasoll eller gassa i solen även den följande veckan. Det är ni väl värda.

 

 

¤¤¤¤

 

För övrigt då?


 

Ordningen är återställd i hushållet. 

FruKatt är tillbaka igen efter sommar"läger" på Skäret och hon svepte runt på tomten och i huset med lite lätt misstänksam min för att granska ägorna. Kontrollerade om huruvida vi, hennes lydiga undersåtar saboterat eller ändrat något av vikt men hon verkade nöjd. De första timmarna låg hon "utslängd" på diverse varma och sköna gräsplätter, förmodligen mest för att markera för grannskapets katt-herrar att The Queen är tillbaka igen men sen drog hon sig tillbaka till favoritfåtöljen- Där har hon nu legat i cirka sex timmar och hårat ner rejält. Allt är som vanligt igen...

 

 

Tänker nog försöka få ihop några rader under veckan om...

- Ljudböcker

- Vinprovning

- Trump och Clinton

 

Ja, ni hör ju...det kan vara värt att återkomma.

 

Mortuta

 

 

 

 

 

 

Av Lena - Tisdag 26 juli 12:23

 


Båtar (och djupa vatten) och undertecknad har ett rätt komplicerat förhållande, sådant som finns beskrivet ett antal gånger över tid i denna blogg. Sammanfattningsvis skulle det väl beskrivas som lätt ansträngt och därför undviks möten med båt rätt mycket. Tittar gärna på fina båtar, stora som små på härliga promenader..men kliva ombord? Tror inte det....


     

Vad är det som gör att jag hör mig själv med entusiasm föreslå att delar av la familia ska göra en heldagstur runt Lill-ön, förvisso med snorkeldyknings-stopp och utlovat azurblått vatten och annat trevligt?

 

Vad är det som får mig att äntra båten trots att det blåser rätt rejält (enligt min mätkurva alltså...maken hävdade att det skulle mest beskrivas som lite burkigt)?

 

Vad är det som får mig att stå längst fram i fören och andas med vågornas gungningar och bli nerstänkt?

Ja, man kan ju undra....

 

 

Nåt hände i alla fall med rädslan och skepsisen gällande båtliv och vem kan klaga över detta? Eller kanske det blev nån sorts " inte ska då min skepsis till flytetygen hindra de andra....och jag vill inte sitta hemma och tjura då alla andra har skoj...det kanske inte blåser ute på havet, bara här på land".

 

   

 

 

Då ska det ändå medges att nån av de supercoola katamaranerna åkte vi inte med, inte heller nån av de vackra träbåtarna som slog följe med oss på vår tur. Ingen båt där man kunde lägga sig på soldäck och njuta med en paraplydrink. Ingen båt där skön musik och dyk från relingen ingick...

Nej, vi klev på en stor röd/vit Captain Morganturist"kärra" som forslade oss och nåt femtiosextiotal fler runt hela lilla Malta under en dag. Lunchutfodring i kö, rätt schysst fri bar men grymt omysig båtmiljö.

 

   Två i familjeflocken blev vårt utflyktssällskap och satt, precis som alla andra i solgasset längst bak och andades i vågorna för att inte bli sjösjuka. Ingen vill ju må dåligt då det efter nån timme var dags för stopp-stanna-vila vid den Blå Lagunen.

 

           

Vi, och givetvis VARENDA BÅT SOM FINNS I TRAKTEN stannade ett antal timmar vid lilla ( och nu snackar vi liten ö med knappt 100 fast boende) Comino och den vackra blå lagunen med klart vatten och läge för snorkling. Tokvackert vatten men lagunen är med största säkerhet än mer fantastisk då det inte är triljoner andra där med samma ärende. Uppklängda som en koloni lunnefåglar på klipporna eller strandsolande på millimeterytor...

Efter nåt krampaktigt försök att trängselbada valde vi dock en mer avskild del av klippstranden och kunde bada och se på coola fiskar utan att samtidigt peta nån i ögonen med stortån. Lite äventyrlig klättring i flipfloppskor men det var det verkligen värt.


     


Vi har besökt lagunen för 10 år sedan och det har hänt en hel del vad gäller "geschäft och spektakel"-nivån. Från några parasolluthyrare och drickesförsäljare till Segway-äventyrserbjudanden, förvaringsboxar och många varierade materbjudanden...och fruktansvärt mycket folk.

Gissar att det är bäst att åka dit då säsongen nästan är över, om det nu ska bli nån fler båttur...hehe.

 

   

 


Vårt "skepp" la ut efter tre timmar igen och forslade oss vidare på färden runt resten av lill-ön. Man kan konstatera att hela västra sidan av Malta är tämligen kargt och öde, tämligen ointagbart om man nu skulle vara intresserad av en invasion av nåt slag. Tvära klippor, raka kanter som vatten och vind slipat genom årtusenden.

Mäktigt.

Det sägs att naturen är vacker en bit in från kusten om man befinner sig på land och hajkar eller är ute på bilutflykt. Noterbart är då att antalet städer, byar och boenden är betydligt färre än på östra sidan av ön.

Där är det desto trängre om saligheten.

 

 

 

Vi hade dock en skön dag och gungade oss i kvällningen hem igen till den övriga flocken, rätt solbrända, salstänkta och sjögungiga i knäna.

 

Så, nån undrar nu då säkert..blev denna skvalpiga båttur det som skulle förlösa mig från den djupt rotade skepsisen? Kanske, kanske litegrann lättnad vad gäller hjärtklappningsnivån men i övrigt ska det mycket till innan båtfärder blir nåt riktigt njutbart.

 

 

Mortuta

   

 

 

 

 

Av Lena - Lördag 23 juli 15:07

I "tidernas begynnelse" låg huvudstaden mitt i landet. Mdina, på en liten bergknalle på drygt 250 m och med sikt ut till kusten i princip runt om. Ja, då man står på stadsmuren alltså. En hög mur med bred vallgrav omgärdar de gulvita sandstenshusen med trånga gränder och mysiga små torg. Mdina är numera ett av de kända utflyktsmålen som turister har på sin to do-lista. Vilket också medför att mängden folk/m2 är rätt hög....

Några öde gränder fanns det dock här och där. Dit där varken hästskjuts eller guidade grupper hade sin rutt. Tyst och lugnt, vackra ljusa väggar och möjlighet till reflektion.

Några konsthallar och kyrkor hann besökas innan orken tröt.

För ett antal hundra år sen bytte landet huvudstad till Valletta, beläget vid kusten med rejäla torn och möjligheter till försvar mot presumtiva anfallare...och såna har det funnits gott om över tid. Turkar, fransmän med flera som dock inte lyckats fullt ut. År 2018 är denna stad europeisk kulturhuvudstad och det ska verkligen spännande att få ta del av Lill-öns kultur.

Vem vet, dessa nutida hällristningar kanske kommer i positivt blickfång. Eller så får de åldras lite till innan de ska kunna berätta något gör omvärlden om livet i Mdina.

För övrigt är tillvaron perfekt. Alla de tre underbara är nu samlade här, tillsammans med sina kära blir då familjen är komplett och prat och mat och allmänt häng fyller dagarna.

Dessvärre börjar nu också nedräkningen för denna vistelse. Men före det ska sonen firas rejält, Rian ska lekas med hysteriskt mycket och hela flocken ska i sitt inre lagra familjens kärlek.

För övrigt är det sååå varmt just nu, vi håller oss inne mellan 12-17 och försöker göra uteaktiviteter på morgon och kväll istället.

Av Lena - Lördag 16 juli 17:49

Under sommaren sker det rätt mycket vad gäller festivaler, torg- och gatufester och andra spännande happenings här på Lill-ön.

Denna helg är det Vinfestival i Valletta och givetvis ska det besökas.

Ett stort parkområde beläget rätt högt upp, tjusig utsikt som blev vackrare och vackrare ju mer mörkret lade sig. En entrébiljett innefattande tjusigt glas och en hel drös med vinbiljetter och kvällen var räddad.

Lägg då till massor av folk, bra livemusik och ett antal vin-stationer och det blev perfekt.
Vi provade oss igen ömsom vita, röda och roseviner. Somliga i gruppen " kan köpa hem" och andra i " njae, servera inget mer av det till mig"-kategorin. Som det brukar alltså

Helt klart skulle man kunna stannat natten lång men det var nog tur att vi körde lite Askungenstil och åkte hem vid midnatt.

Kul var det


Mortuta

Av Lena - Torsdag 14 juli 15:18

Tänk om fler av oss vågade leva lite mer Pippi Långstrump-aktigt. Alltså se det ännu inte prövade som en möjlighet och inte som så ofta en o-möjlighet.

Det jag inte testat kanske jag kan och tycker om att göra. Det är säkert roligt och passar mig.

Skulle man då upptäcka att det inte var så kul som man trodde, lite över ens kapacitet eller kanske fel på nåt annat vis....ja, då har man provat och vet sen vad som kan väljas bort.

Men, framförallt har man gett sig själv möjligheten att utmana sina gränser.



Små barn lever mest hela tiden efter denna devis. Se med öppna, nyfikna ögon och sinnen, gå in i det mesta med stark tilltro på Pippi-vis.
Prova-känna efter (i bästa fall)-prova igen och till slut behärska.
Åh vad vi skulle behöva det sättet att angripa det okända även som vuxna.


Utan de människor som över tider och platser litat på sin nyfikenhet och förmåga hade inte mycket hänt....

Ett litet simpelt exempel: Skaldjur har under mina yngre år aldrig varit några favoriter. Lite "rädd " för att dissikera och rensa nåt innan man kan äta, fingerfood har inte heller lockat speciellt mycket.
Men, för ett antal år sen bestämde jag mig för att testa och göra det med nya smaklökar och nyfikenhet.
Och döm om min förvåning....jag gillar det, speciellt musslor som rentav i vällagad version blivit en favoriträtt.

Ja, faktum är att det går att hitta fler exempel på "tro och lita på nyfikenhet"-situationer.
- utförsåkning, cykling, ridning och liknande aktiviteter
- lära sig ny teknik..ni vet det där med datorer, program och mobiler
- ett nytt språk och känna att "isen håller " då man testar på riktigt.
- en musikalisk utmaning som omvärlden säger vara hur svårt som helst.
Det finns säkert många fler exempel och DU som läser kanske också lever lite efter Pippi-devisen.
Om inte, prova!

En av utflyktstipsen som det skrivs om i resebroschyrer eller på hemsidor och bloggar är den fina lilla fiskebyn Marsaxllok. Den småbåtsfiskehamn som försörjer stor del av Lill-öns behov. 3500 bofasta men betydligt fler turister såhär i högsäsong.

Vi strosade runt, kollade på alla olika typer av fiskebåtar och avnjöt en fantastisk lunch på lillkrogen Three Sisters. En meny bestående av enbart skaldjur och till det en skvätt (nåja, flera då om man ska vara noga) kallt vin. Allt fångat ur havet av av systrarnas makar.
Ja, systrarna själva stod i köket-makarna fiskar allt-kusinen serverade. Familjeföretag av den högre skolan kan man säga.
Lägg därtill ett bord nära båtarna och en bra fläkt inom räckhåll, perfekt!

Man må då tacka Pippi Långstrump för detta eftersom det förmodligen inte blivit nåt sådant på min tallrik om jag inte "hoppat över mattkanten" och provat nåt nytt den där gången för länge sen.

Lite extra kuriosa från byn. En numera tämligen utrotningshotad konstruktion, telefonkiosk...med betalkort men inga mynt. Gulligt!

Den totala lyckan var då vi hittade en trappavsats med korsdrag. Så skönt att stå där och flaxa lite med armarna


Mortuta

Presentation


Välkommen att dela mina funderingar...

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2016
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ mortuta med Blogkeen
Följ mortuta med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se