Jag finns....

det är bara så att vi är på skidsemester just nu.

Maken o jag befinner oss på besök hos sonen i Sälen, åker skidor hela dagarna och softar på kvällarna med bastu, god mat och tvsoffan som sista utpost vid halvtiotiden.

Vi har på de tre senaste dagarna haft ett ohyggligt stormväder, snö och så nu....sol, sol och sol. Dagens skidåkning var helt magisk. Tänk vad det är kul att åka och vad duktig jag känner mig då jag får kasta mig utför de svarta, röda och blå backarna.

Det är kul att umgås med Erik och få en känsla för hur hans vardag är här i fjällvärlden. Det är med stolthet i rösten han visar upp "sin" butik och glashuset som finns i backen.

Hör på väderleksrapporter och genom kompisars sms att det har snöat så in i h-vete hemma i Umeå. Kan inte med ord beskriva lättnaden av att inte behöva vara där....och tycker faktiskt väldigt synda om vår kära, kära granne Micke som skottar vår gård idag då det kommit minst 30 cm blötsnö.

Men...dagens stora händelse som ekar över världen är givetvis tsunami-katastrofen i Japan och förstås alla de andra länder och kustremsor som drabbas.

Herregud, det går inte att fatta dimensionerna i detta. I de intervjuer som man ser så är skräcken i ögonen och förtvivlan hos de som inte vet var de ska ta vägen.

Fatta....vattnet kom i en hastighet av ca 800 km/h.....

Ja, ett litet snökaos längs norrlandskusten känns helt plötsligt rätt blekt och inget att oja sig över alls....

Återkommer med mer tankar och bilder då vi kommer hem igen....

Mortuta