Direktlänk till inlägg 13 mars 2011

Lika behagligt varje gång......

Av Lena - 13 mars 2011 20:54

Hemma igen efter en bra skidvecka i Sälen och, precis som rubriken avslöjar så är det verkligen skönt att vara tillbaka i vanliga gängor.

Köksgolvet är fyllt av tvätthögar, påsar med tidningar och annat skräp och så lite mat som ska in i lådor och så...

Orkade inte ens laga mat utan det blev en lätt omelett och så en massa eftersatt jobb istället.

 

Hur vi har haft det?

Jotack, det har varit så härligt med både skidåkning, soffhäng och så det behagliga att ligga och läsa/sova redan vid niotiden utan att betraktas alltför töntig.

 

Några bilder:

 

Eftersom kameran (är så himla rädd för att jag ska ramla och krascha den....) inte var med i backen så  tog jag bilder på saker och ting under resten av tiden.

 

    Kenzan var med, sprang på skoterleder och grävde i snön mesta tiden.

   Hm, tänk att få veta var både fäbodar, skidskola  och McDonalds är...på samma skylt!

  Innan alla andra kommit på att vädret och backen är på topp. Lindvallen, Tandådalen och Hundfjället....kanonbra åkning, inte jättelånga Årebackar men välpreparerade och glest me folk...så jag kunde faktiskt satsa järnet....hängde nästan med maken då han dånade utför "som Frans Klammer" (hans eget uttryck på FB)

   NYPISTAT!!! finns inga ord som kan beskriva känslan.

   Jodå, det var fin utsikt utanför Eriks lilla lya.

  Lilla vinpaketet till den goda maten på Lammet och Grisen.

    Tur att det finns skyltar vid skoterspåren då jag är ute på egen hand och irrar. Undvek att köra själv mellan byarna, det var höger och vänster och hit och dit....svårt för en utan lokalsinne.

  En semla serverades givetvis efter vägen. 

  Erik bjöd på god mat då vi kom dit, slutkörda efter 65 mil i bil. 

  Sonens tillfälliga bostad. Notera den prydligt skottade gången som sträcker sig till baksidan av huset där hans ingång är. Jo,jo...han har fått lära sig skottandets konst denna vinter....

 

Sådärja, nu har ni fått en lite inblick i hur vi haft det.

ojdå, glömde visst den obligatoriska "kolla i pistkartan"-bilden där maken präntar in de svarta backarna:

   " då åker du sådär och...."

 

Det fanns verkligen en del svarta läskiga backar att åka. Värstingen Väggen var nåt i hästvägg, rakt ner i 600 meter....helt vansinnigt, men maken han ju inte koll på nerver...inte heller det faktum att han är över 50 och kanske inte riktigt så smidig i knäna som tidigare år....nädå, han kastade sig utför med samma frenesi som vanligt....och kom ner med ett stort, stort leende på läpparna. Underbart!

Jag åkte i stort sett alla andra backar och halkade inte omkring såå mycket.

 

Snön har verkligen vräkt ner medan vi varit borta, tror att det var 30 cm en dag. Tack, tack, tack till våra kära grannar som skött skottningen så att vi kunde köra in bilen ordentligt.

Men vad är det i jämförelse med det som händer i Japan?

En baggis såklart!

Det går inte att fatta dimensionerna i vad som händer där och hur stora konsekvenser det blir. En halv stads invånare saknas, stadsdelar är bortspolade, 100-tals människor spolas upp här och där, en hel stad evakueras pga härdsmälta.....

Vore jag religiös så kanske jag skulle skylla på att domedagen är nära eller nåt sånt...men nu är jag inte det och förundras istället över naturens krafter. Det är så många liknande katastrofer som hänt på de senaste åren. Är det fler än normalt? Var ska man bo om man vill försäkra sig om att vara säker, ska man gräva en egen skyddsgrop nånstans eller möjligtvis bo på månen? Hur kan jag hjälpa nån som drabbas? Spelar min enskilda hjälp nån roll över huvudtaget?

Det går bara runt i huvudet av alla tankar och jag måste skapa lite ordning genom att sova på saken.

 

Imorgon är det vardag igen. Jag måste nog förbereda litegrann och se över vad som ska göras.

 

ses

Mortuta

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Lena - Söndag 3 feb 17:03

    Hej världen!   Jag lever....   Bloggandet har definitivt legat på is, eller kanske rättare sagt under täcket med flunsan som sällskap.   Blä och usch så sjuk jag varit. Flunsan tog greppet över kroppen, dock inte det positiva si...

Av Lena - Onsdag 2 jan 08:00


    Precis som hos många andra med skrivarklåda ska det nu presenteras en sorts årsredovisning av 2018. En summering av vad mortuta tänkt och gjort under det nu passerade året.   Lånar, precis som nån gång tidigare, Underbara Claras variant och...

Av Lena - 30 december 2018 21:38

        Det finns något filter inbyggt i föräldrar vad gäller att minnas hur det är att umgås med småbarn, man minns bara brottstycken av hur det var. Tur är väl det för annars skulle man förmodligen backa varje gång en liten knodd närmar s...

Av Lena - 20 december 2018 00:00

Konst är bra konstigt.  Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.   Somliga anser att det enda som kan få ha e...

Av Lena - 16 december 2018 22:02

    Hushållet har haft kalas.   Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kom...

Presentation


Välkommen att dela mina funderingar...

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30 31
<<< Mars 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ mortuta med Blogkeen
Följ mortuta med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se