Sådärja, nu är jag/vi tillbaka hemma igen i kalla Norden och åter i vardagen. Tvätta, handla och vattna blommorna som slokade. Det är som vanligt lika skönt att komma hem, mysa i soffan och sova i sin egen säng.

Hur var det då i Alperna?

Jotack, helt underbart.

Vi kom dit på lördagskvällen, landade i ett dimmigt och disigt Innsbruck och efter timmes bilfärd efter både autobahn och smala och krokiga alpvägar kunde vi flytta in i vår tillfälliga boning. Det var då inte vilken liten hytta som helst. Nej, vi hade lyckats få tag på en 200 m2 stor lägenhet i byn/stan Ortisei.

Sju resenärer från Sverige och två från Malta, alla nio med stora förväntningar på denna vecka men med vissa tvivel om vädret.... 

På söndagmorgonen skedde då förvandlingen för då vi vaknade

möttes vi av en blå himmel, vindstilla, varm sol och snö på glaciärerna.....och så skulle det fortsätta i 7 dagar. Helt sagolikt med andra ord.

Vi har åkt "som tokar" hela veckan i alla sorters backar...i förmodligen bara en bråkdel av alla möjligheter som Val Gardenas alptoppar erbjuder.

Mellan varven hann vi också laga god mat tillsammans, spela spel, vandra runt på den dockskåpslika stadens gator, hänga på vår favoritbar, fira syster på födelsdagen och mycket mer.

Underbart är det enda ord som kan beskriva detta!

Här får ni lite bilder:

Drömvy för hängivna skidåkare  Kvällsnöjet, tänk så himla många låtar man kan nynna men inte ett ord ur texten....

  Många hus i Ortisei har vackra fasadmålningar

    Nöjda skidåkare, både svenskar och irländare på nån av alla alptoppar som vi erövrade

    Mortuta

  fint va?

    Maken tittar ut och förundras över utsikten den allra första morgonen. 

Då man åker på en sån här resa blir det rätt  naturligt att man befinner sig en sorts mental bubbla, en värld där inget annat än snö och pister existerar. Det största och viktigaste man diskuterar vid middagsbordet är var man åkt, var man ska åka nästa dag och hur vädret blir.

Vi hade ingen aning om attacker mot Libyen eller speciellt mycket om kärnkraftsolyckan i Japan, inte heller några andra saker....stora eller små.

Men....det är rätt skönt att under en kort period leva så och inte behöva vara så insatt och tycka i varje ärende.

Vardagen kom dock ikapp och nu har vi läst alla dagstidningar och kan sitta i fikarummet på jobbet och delta i det mesta snacket. Till och med slutspelshockeyn är vi insatta igen. Heja Skellefteå!!

Nu måste jag nog ändå jobba lite mer och försöka komma ikapp med all rättning som har växt i högar.

Vi ses och hörs

Mortuta