Första dagen som tjänsteresaänka! Under dagen på jobbet så hann jag i tanken planera en mängd som skulle göras under kvällen.

Tvätta lite, läsa lite, jobba en massa, träna en stund var väl ett axplock som skrevs in i agendan.

Vad hände?

Jo, jag somnade på soffan vid halvsjutiden och vaknade för en liten stund sedan (20.30-tiden)!!! Vilken flopp!

Mobilen har ringt och jag har inte hört, hunden har förmodligen velat gå ut en längre stund nu.

Märkligt

På nåt vis så inbillar jag mig att kropp och själ kanske var i behov av detta och därför så deppar jag inte för "spilld tid". Det kommer ny tid så att jag får allt som borde göras gjort....

Maken har begett sig till Baskien, provinsen mellan Spanien och Frankrike. Ska bli spännande att höra honom berätta om sina upplevelser men också vilket språk han kunde göra sig förstådd på. Baskiska är ju inte världens enklaste språk och det är ett stolt folkslag som inte gärna bjuder in nån på grannspråken direkt.

För ca 20 år sedan hade jag förmånen att vara där, i körsammanhang och det var så intressant. Jag minns mycket tydligt gruppen av kvinnor som stod där, utanför konserthallen. De stod där i tysthet med stora skyltar i händerna, skyltar som visade de söner som försvunnit och som förmodligen kidnappats av separatiströrelsen ETA. Det var oerhört starkt att se dessa kvinnor som bara stod där. De sa inget utan höll bara i skyltarna och visade oss från ett tämligen ovetande land något obeskrivligt. Tänk att inte veta var en son/man tagit vägen? Glömmer det inte....

Ett annat ofräglömligt minne från den resan var att jag lyckades med konststycket att bli förgiftad av grundvattnet. Drack lite, lite vatten från kranen och se....det skulle jag inte gjort. Blev så fruktansvärt sjuk så att jag fick ligga kvar på hotellet i flera dagar då resten av kören åkte hem, bevakad och ompysslad av några frivilliga som fått i uppdrag att följa mig hem via försäkringsbolagets försorg. Fullständigt utslagen och starkt medicinerad ägnade jag några extra dygn i Baskien....lite luddigt i huvudet med så många Citodon.... 

Resan slutade rätt bra, efter att jag rest via Bilbao, London, Stockholm och hem och skjutsats i rullstol och undersökts en vända på sjukhus i Sverige. 

Körtävlingen då? Hur det gick? Ja, vi blev nog två-trea kanske...minns faktiskt inte riktigt.

Så går det nog inte för maken, hoppas han har det bra.

Jag får lägga upp en ny plan för imorgonkväll och hoppas på att det blir nåt gjort. Eller...nä, då ska jag ju sjunga HELA kvällen och det är då mycket roligare än både städning och jobb....

nu tar jag en kopp te och sen får hunden en liten sväng.

mortuta