LÅngfredagen var i min barndom en OTROLIGT seg och tråkig dag. Inget att se på tv förutom några religiösa program eller nyheter eller nån tråkig repris förstås, inte en kiosken öppen och dessutom förhållningsorder/förväntningar från föräldrarna att man ska kulle hålla sig lugn och inte leka/skratta/umgås som en vanlig fredag.

En känsla av mentalt lågtryck placerade sig över ens huvud och stannade där ända tills det blev påskafton...

Under årens lopp har denna dag bytt skepnad, framförallt i min egen familj eftersom maken och jag allt som oftast använt denna dag till städning. Dvs första lediga dagen tillsammans som effektivt ska användas till röjning av en vårskräpigt hem för att kunna ta emot eventuella gäster.

Detta år behövde vi inte ens använda långfredagen till detta! Det blev istället en verkligt Good Friday (som det heter i engelsk-talande länder). Solen sken och vi cyklade iväg på lunchutflykt ut i naturen. Helt underbart. Här följer några bilder med kommentarer som förhoppningsvis kan visa den höga mysfaktorn.

Javisstja, min maltesiska läsare (döttrarna alltså) kan ju få en liten vink om hur långt våren kommit här hemma....inte riktigt långt som på The Rock alltså....

    Efter att ha slappat på altanen och stirrat på buskar som delvis är snötäckta än bestämde vi oss för utflyktsalternativet istället. Kenzo kröp fram ur sin gömma och ville också hänga med.

          Efter en halvmils cyklande började vi vår skogspromenad. Vi följde Hörneån och kunde se att våren kommit lite olika långt beroende på solens makter. Hunden drog iväg i turbofart.

    En del spår av andra varelser fann vi, dessutom flög en och annan tjäder förbi oss. Förmodligen framskrämda av den ystra setterns framfart.

         Vårt mål blev en rastplast vid ån. Fram med fika och sen bara filosoferande vid den brusande ån. Fantastiskt vackert!

  Fikastunden avslutades med att vi lade oss på var sin stock, tittade upp i himlen och nästan somnade.

Det är vad jag kallar Good Friday!

Ja...sen fortsatte dagen med en gigantisk tvätthög som skulle jobbas igenom....less good...

vi hörs

Mortuta

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej världen!   Jag lever....   Bloggandet har definitivt legat på is, eller kanske rättare sagt under täcket med flunsan som sällskap.   Blä och usch så sjuk jag varit. Flunsan tog greppet över kroppen, dock inte det positiva si...

    Precis som hos många andra med skrivarklåda ska det nu presenteras en sorts årsredovisning av 2018. En summering av vad mortuta tänkt och gjort under det nu passerade året.   Lånar, precis som nån gång tidigare, Underbara Claras variant och...

        Det finns något filter inbyggt i föräldrar vad gäller att minnas hur det är att umgås med småbarn, man minns bara brottstycken av hur det var. Tur är väl det för annars skulle man förmodligen backa varje gång en liten knodd närmar s...

Konst är bra konstigt.  Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.   Somliga anser att det enda som kan få ha e...

    Hushållet har haft kalas.   Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kom...