Precis som jag tidigare lovade så tänker jag skriva lite mer om mitt besök i London förra helgen. Trots den rätt digra fotodagboken som jag visade i förra inlägget så finns det mycket kvar att visa....och rätt mycket att reflektera över.

Vi vandrade genom centrala London på sondagsmorgonen och såg verkligen att det var nymålat och putsat överallt.

    Broräcken är blanka och fina, gatorna fortfarande rätt rensopade m.m Men...vi kunde ana att lyftkranar och andra maskiner "plockats fram" efter vigseln och att det kan vara anledningen till ett visst trafikkaos vid alla de byggen som verkar vara nyss påbörjade.

För...

Det fattar man ju att det "så-in-i-nordens"-rojalistiska engelska folket vill vara utan sådana maskiner under en höjdpunkt av sån dignitet.

  Denna typ av pelare med karta över det kvarter etc blev en räddningsplanka för oss vid alla de tillfällen då vi inte var helt säkra på om vi var på väg åt rätt håll. Vilken tur att de fanns, ingen av oss är nån större orienterare och skulle nog kunna virra bort oss rätt ordentligt men lyckades bra denna gång.

     Några vyer som kanske känns igen?

Nåja, efter en stund var vi då äntligen framme vid förmiddagens stora höjdpunkt Shakespeare´s Globe Theatre. en tänligen nybyggd "så-lika-som-möjligt"-version av den teater som stod där på senare delen av 1600talet men olyckligtvis brann ner under en föreställning. För övrigt inte så konstigt att det hände eftersom den var, och fortfarande är byggd helt i trä och så det faktum att det användes krut och gevär i teaterstyckena för att få mer effekter. Två timmar tog det, sen var allt nerbrunnet!

Tack vare en helt fantastisk guide fick vi se och höra massor om teaterns uppbyggnad, akustiken och ljuset, ideér och livsförutsättningar på Shakespeare´s tid, utdrag och strofer ur flera av hans mest kända teaterstycken.

En teater under bar himmel, endast scenen har tak. Det är inte för att "rädda" skådisarna från regn och sol...nejdå, det är för att kläderna inte skulle ta skada.  

 Fina målningar på scenen.  De mer välsituerade medborgarna erbjöds även de tak över huvudet, ståplats  erbjöds de s.k penniestinkers som man kan likna vid en rockkonsertspublik. Tätt ihop framme vid scenen, interagerande med aktörerna. Coolt va?

 Takmålningar på scenen     De personer eller organisationer som skänker pengar till teaterns överlevnad kan få sitt namn i pränt på gatstenarna i entrén. Kanske vore nåt att fundera på för vår stads nya kulturhus, undra vem som skulle få sitt namn där då? 

 William Shakespeare himself....min favvo-dramatiker...så det så!

 Mannen som kom på idén att bygga upp denna teater igen, dock inte på samma plats som originalteatern....men två kvarter ifrån. Det tycker jag verkligen är värt en minnesplatta.

Sen stegade vi iväg med kartan i högsta hugg mot National Gallery. Stannade vid Trafalgar Square och klappade lite på statyer och jagade lite fåglar och kollade på alla söndagslediga människor som hängde där.

 Tyvärr...eller kanske tack och lov får man inte fota där inne. Det är nog så att upplevelsen av all konst skulle gå många förbi om de fick fota där. Det är så himla lätt att bli fotolins-fokuserad och därigenom missa verklighetens skönhet.

 Trafalger Square

 Till och med duvorna var lite sådär "wild and crazy" denna soliga söndag.

Vad såg vi då? Vi såg konst av Van Gogh, Monet, Rosseau, Rembrandt och många många mer av de stora fantastiska konstnärerna. Det var så häftigt att jag nästan inte kan sätta ord på det. WAO, att gå där och bara njuta av deras storhet.....oj, oj...

Promenaden i storstan fortsatte....

sysslor en vanlig söndag?

   servera iste till flanörer

  vinka till barn och föräldrar utanför en stor leksaksbutik

  en megajättestor vevgrammofon spelade skrapig 30-talsmusik vid en annan butik

  Mannen i fråga såg väldigt less ut då vi passerade, verkade ha svettats i munderingen åtskilliga timmar.

Vår söndagstur slutade på en pub, trötta men lyckliga över den dagens upplevelser hängde vi där över en flaska vin och talade om livet och ev. andra resmål som vi borde besöka.

Och.....nästa gång kanske våra män får följa med....

  Tack och hej....leverpastej

Mortuta