Äntligen!

Solen har visat sig idag och det känns som en storvinst. Plötsligt känns de där grå och fuktiga dagarna med tät dimma och ett evigt mörker som ett minne blott.

För att få igång kroppen och knoppen ordentligt beslöt jag mig för att verkligen utnyttja sol-timmarna så mycket som möjligt. Det fick bli en tvåtimmars-sväng runt å, skog och bebyggelse.

Det var helt fantastiskt skönt.

Genom att gå där...ensam i skogen...ja, med hunden förstås...så får tankarna lite fritt spelrum och det är kanske rent av kloka saker man kommer fram till, vem vet?

På något vis gav de frostiga smågranarna löften om att snön nog är på väg.

Jag vill då verkligen att det blir vitt och vackert snart. Tänk att få gå bland snötyngda träd, den tystnade är så ljuvlig.  

Mörkret tynger så oerhört, åtminstone denna höst.

För övrigt försvann solen nånstans strax före två...så var det med den lyckan:

Om man som jag är en vintermänniska så letar man febrilt efter den där speciella "snö-i-luften"-känslan, det är en doft i luften som inte liknar något annat. Men, ett snötecken så gott som något annat är väl dessa:

Snöpinnarna....ni vet, så att både vi vanliga bilister men också plogbilsföraren vet var vägrenen är då det är dags för snöoväder.

För övrigt så lyssnar jag mycket på ljudböcker just nu, det är perfekt som ljudbarriär (om det är en mindre bra bok..) men mest bara underbart att lyssna....givetvis hänger det på den som läser. Tror nog att Katarina Ewerlöf är min favvo för stunden. Jag hör just nu på en deckare av Carin Gerhardsson Mamma, pappa, barn.

Min tidgare omtalade teknikdyslexi  har de senaste dagarna gett mig en ljudbok i mobilen...inte bara en version, inte heller två utan tre. Alltså....jag hör varje avsnitt tre gånger på rad....så, man kan såsa på och slölyssna rätt länge och handlingen fastnar ändå på nåt vis. ( Inser att det kanske bara är försynen som varit framme och ordnat det så att hjärnan får lite mer tid på sig...)

Vet nu inte hur jag blir av med detta utan får väl stå ut.

Sådärja, nu ska jag nog se Allt för Sverige, ett lite gripande program om utvandrade svenskars amerikanska ättlingar som får prova på en mängd av svenska företeelser, mer eller mindre vanliga.

Idag är det viss dags för husvagnsparkering m.m

Ha det gott

Mortuta

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej världen!   Jag lever....   Bloggandet har definitivt legat på is, eller kanske rättare sagt under täcket med flunsan som sällskap.   Blä och usch så sjuk jag varit. Flunsan tog greppet över kroppen, dock inte det positiva si...

    Precis som hos många andra med skrivarklåda ska det nu presenteras en sorts årsredovisning av 2018. En summering av vad mortuta tänkt och gjort under det nu passerade året.   Lånar, precis som nån gång tidigare, Underbara Claras variant och...

        Det finns något filter inbyggt i föräldrar vad gäller att minnas hur det är att umgås med småbarn, man minns bara brottstycken av hur det var. Tur är väl det för annars skulle man förmodligen backa varje gång en liten knodd närmar s...

Konst är bra konstigt.  Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.   Somliga anser att det enda som kan få ha e...

    Hushållet har haft kalas.   Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kom...