Nu är 2011 snart slut och jag tycker det är dags att blicka bakåt för att se vad året har innehållit, både bra och dåliga saker. Jag tror att återblickar är bra för att man ska kunna få distans till det sånt som hänt, minnas det roliga man varit med om och faktiskt både glädjas, sörja, sakna och längta på en "lagom" nivå.

Okej, jag tittar bakåt, minns några saker lite tydligare.....

2011 har varit ett resande år för mig.

England, Malta, Italien, Österrike och Frankrike...helt otroligt!

Året då vi i Kammarkören Sångkraft fick ta emot det vinnande priset i Graz, se den svenska fanan hissas och jubla tillsammans.

Året då vi cyklade som tokar mellan vingårdarna i Dijon och  bestämde oss för att Bordaux-viner ändå är godare.

Året då jag fick se då R på sex (6) dagar lärde sig åka slalom i Alperna...

alltså från noll.... 

Den utvecklingen skulle man få ha i allt nytt man företar sig.

Året då E och jag kunde gå i Notting Hill, äta cup cakes, prata och shoppa...lite...

Året då min man och jag träffade våra vänner på stora fester ...som Oscarsgalan hos oss....till fikastunder på nåns altan....Guld värda.

Året då jag hälsade på mina döttrar på Malta och insåg att de verkligen bor där.....på riktigt....inga turister......eller språkstudenter.....utan på riktigt.

Året då jag fått åka nypistat i solsken på snötäckta alper och pister....

Whooo så häftigt det är.  

Året då jag via skype lärt känna K som flyttade till Malta för min dotters skull.

Året då jag lärt känna fina J som fått min sons ögon att glittra.

Javisstja, året har ju innehållit en stor skopa sjukdoms-elände. Ett elände som jag är på väg upp ur nu. Inser att det är bra med en postitiv livsinställning då man blir sjuk....även om det inte alltid hjälper.....

Tack vare många goda vänner som på sina egna sätt stöttat mig har många, många saker blivit lättare. Alla Ni finns i mitt hjärta lite extra....Ann, Annelie, Karin, Åsa, Eva, Lena, Anna, Anna, Kristina, Gabrielle och många fler.....

Wao, vad många vänner jag har....snacka om lyckligt lottad.

2011 är ju givetvis också året som innehållit så många härliga stunder med de vuxna underbara barnen, de kära systarna och så förstås maken...givetvis!!!!

För att det inte ska bli fööör sötsliskig återblick måste jag då avsluta med....

2011 är året då jag...

...stått i kolsvart skog med pannlampa och på måfå visslat efter hundensom gett sig ut på egna roliga äventyr,

...städat i sängen då hundeländet lagt sig där efter ett "tjuvbad" i leriga diken,

...envist försökt Kenzo lära sig ligg-stannakvar-väntapåmig-jagainterådjuren,

Då är det väl bara att vänta in nästa år då......fast först är det jul ju....

Mortuta

Dagens prövning/roliga-stund var Julmingel för kommundelens alla anställda. Som tur var hade de delat upp minglandet på två dagar och ett brett komma-och-gå tidsspann, alla var inte där just den trekvarten som jag  var där.

Vilade mig i form på förmiddagen...eller rättare sagt tog igen mig efter gårdagens möblerskruvande (som för övrigt gick väldigt bra).

Det kändes lite märkligt att ta på regnställ och broddar för att gå promenaden till minglet....alltså Hallå! det är 15 december? Snöstorm hade varit mer på sin plats.

Det var så så så roligt att träffa och prata med så många från jobbet. Jag blir så varm i hjärtat av att se alla och hoppas att jag verkligen kan börja vara där snart, om än bara en liten stund varje dag. Tids nog så....

Rörigt och jobbigt för hjärnan men mycket varmt och gott för hjärtat.

Sänder en stor julkram till ALLA som jag träffade idag, ingen nämnd ingen glömd.

Varje kommunanställd förärades som vanligt en julklapp, årets paket var tungt och mystiskt. Har jag tjuvkikat? Jajamen, kunde inte låta bli.....men begriper nog inte riktigt vad jag ska den där tingesten till. Får begrunda detta. Kanske någon kollega till mig kan förklara det?

  Så här vackert lyser det från alla fönster nu....åh, så fint.

Har nu bara en julönskan och det är att snön ska komma i riklig mängd, som på bilden nedan.

För övrigt allt under kontroll....väntar tålmodigt att storvinsten i vår trisskalender ska komma......tror vi nu kommit i den hisnande summan 125 kr....so far.... 

Mortuta

Det närmaste jag kommit ett luciatåg idag, förutom tevetittandet förstås.        

Ovanlig känsla att inte vara på språng och sjunga lussesånger i minut och parti.....

Rätt skönt faktiskt.

Pyssel inomhus är schemat för dagen, mycket på grund av ett riktigt dåligt och is/vattenhalkigt väglag. Skogsturen blir nog med hängslen och livrem, alltså stavar så man inte bryter armar och ben. 

Tomteparaden är på plats och kanske ett och annat paket ska slås in i fint papper och vackra snören.  Älskar att göra fina paket och korviga snören, skriva fina etiketter och kluriga rim....

 Tomtar i långa rader.

Genom åren har favoriterna i denna tomtearme´valts ut....de är så söta.

    Något luggslitna och med avskavd färg står de stolta, våra toktomtar   

Mortuta

Under en längre tid så har det pratats om bävrarnas framfart längs med ån som korsar vårt samhälle. I söndags lade vi vår promenad åt det hållet för att se om vi kunde se en skymt av dessa mäktiga bobyggare.

  Hunden var en aning "spattig" som om han kände på sig att det kunde hända något spännande. Men...kopplad som han är fick han ingen chans att jaga runt som han ville själv. Det är bäst så!

 På spaning!

Nåväl, vi promenerade längs med ån och spanade ivrigt. Tänkte att vi kanske skulle få se en bäver simma eller rent av röra sig på land. Ett skönt vinterväder med några minusgrader och nån liten gnutta sol förgyllde promenaden.

Men icke det, kanske inte helt oväntat höll sig bävrarna på avstånd, väl gömda i sina bon och det enda vi kunde se vad alla träd som bär spår av deras framfart. Stora björkar avgnagda och en tydlig ränna var synlig där djuren släpar sina kvistar ner i vattnet.

Jag tycker nog att det var häftigt nog. Kolla in bilderna och fatta vilka tänder de måste ha för att gnaga så...

  Vi lyckades i alla fall hitta vaken till bävrarnas bo men gick snabbt vidare för att inte störa dem....

Kvällen avslutades med en god middag med två mycket goda vänner som vi sällan träffar. Vi pratade och skrattade i åtskilliga timmar, trots att vi inte setts på flera år kändes det som vi bara fortsatte samtalet där vi stoppade förra gången. Underbart med såna vänner....

Mortuta

I ett infall av att städa några lådor i jakten på mer sockgarn upptäckte jag något intressant. Vadå undrar den nyfikne....

De undanstoppade alstren som aldrig blivit klara. De fina mönsterstickade vantarna som saknar tummar, korsstygnstavlan som blev lämnad åt sitt öde efter att något blev fel eller kanske kjolen som saknar dragkedja för att det blev så fult i kanterna.

Känns det igen?

Kunde tro det!

Tänk så många ambitioner som finns i dessa halvfärdiga hantverk och så mycket energi som lagts ner i varje projekt....till en början i alla fall.

Varsågod, här får ni ett exempel:

Jag gav mig med liv och lust in i broderandet av en födelsedagsduk med ett fantastiskt fint mönster med namn och födelseår på familjens medlemmar, fina blommor, svåra sömmar och allt möjligt som jag inte behärskade.... Vid närmare eftertanke startade detta -93 eller möjligtvis -94 och planen var att den skulle snabbt bli klar för användning vid familjen födelsedagsfirande....okej, nu har åren gått och alla tre kidsen är utflugna och duken ligger där med bara ca en femtedel avklarad....typiskt. Känns inte helt meningsfullt att ta tag i det nu, eller?

I lådorna fanns fem st vantar utan tummar....och inte tillräckligt mycket garn kvar för att slutföra det....undrar varför jag sparat detta ändå?

Nåja, jag får återgå till att sticka sockar. Hittade garnet som saknades och det var ju för väl....

Det är då nåt som jag duger till att slutföra...och de blir faktiskt rätt varma och fina också.

För övrigt har jag verkligen utmanat hjärnans kapacitet ikväll. Satt i publiken och lyssnade på mina kära vänner i Snowflake Singers och deras Glittrande JulShow. Det var jätteroligt att lyssna och det fungerade rätt bra, blev ju så klart trött och fick huvudvärk men körklang verkar ändå fungera bra nu. Jag blev så glad i hjärtat av att se och höra dem. 

Gästartisterna (stråk/blås/dragspel och kompgrupp) spelade balkaninspirerad musik och det var tyvärr svårare att höra på, fick ta fram öronproppar och försöka "fokusera bort" ljudet.

Om en vecka blir det nästa prövning i konsertform, Sångkrafts ljuvliga juliga konsert....

Jag tror ingen fattar hur mycket jag saknar och längtar efter att sjunga  

Må detta elände i mitt huvud läka ut snart..........

Mortuta

...nu har det kommit lite bröd i frysen. Testade ett nytt recept idag, med bland annat mandelmjöl och philadelphiaost och en massa annat. A och jag hade ännu en trevlig dag i köket och vi är båda väldigt nöjda med resultatet.

  Mmmmm...helt sagolikt med smör och en god lagrad ost.

Sen övergick min goda vän och jag att tillgodose vårt behov av sötsaker, alltså dags för en riktig "sjusorterskakor-kaksort". Hallongrottor.

  En himla massa hallongrottor blev det....

En stilla middag med vännerna avslutade dagen.

Resten av kvällen ägnas åt vila, vila och åter vila...behövligt och skönt.

Enligt både radio, tv och tidningar ska det bli snöoväder inatt. Klass2-varning. Håll i hatten-läge. 20 cm snö. Trafikkaos. Löpsedlar som ropar ut att man ska vara försiktig och hålla sig inne. Nja.....antagligen blir det väl en del snö som yr runt under natten och så måste man ta fram snöspaden och jaga runt lite....det är lugnt, vi är vana!

Drabbades idag av akut längtan efter barnen....de små som blivit stora....längtan till att sitta i soffan och surra en stund, gå på en promenad tillsammans, äta en bit mat ihop.

Snart, snart är de här....allihopa     

Mortuta 

Vid lunchtid stegade min goda vän A in genom dörren med famnen full av ingredienser till goda julkakor. Här skulle bakas!

Från att vi pratat litegrann om att det vore gott med skorpor till kaffet nån gång till detta.....snacka om handlingskraftig kvinna. Me like   

Sen följde en eftermiddag med knådande, äggknäckande, smetrörande, hackande och gräddande utan dess like. Arbetsfördelningen var väl kanske typ 25-75 till hennes fördel...jag bidrog nog  mest med trevligt sällskap och samtalsämnen, schysst musik i högtalarna och en viss del äggknäckande och degknådande.

Vilade en stund mitt på hållet och hade således ork att vara med hela vägen ut.

Då klockan slog sex kunde vi bjuda maken och G på drömmar, saffranskorpor, engelsk julkaka och sockerkaka....och så som en bonus lite brända mandlar.

Helt plötsligt blev svenska handbollsdamernas stundtals mediokta insats mot Uruguay lättare att hantera......  

Dessutom kan jag konstatera att nu kan familjen få sitt go-fika då de kommer hem.

För övrigt är jag så nöjd att min kamera är lagad. En fallskada skadade något inuti och vi var förberedda på en jättedyr reparation. Så blev det inte. Den är tillbaka, i perfekt skick och jag kan återigen ta min "röda kamrat" på vandringarna i skog och mark. Så nu blir det bilder igen....inte suddiga konstigheter som det varit ett tag.

Ha det gott alla

Mortuta 

Fredagkväll i december

Familjen ägnade kvällen åt bakning av pepparkakor, konstruktion av pepparkakshus och så förstås glöggsmuttande. Tända ljus lite överallt, hunden utfodrad och förklädena på plats. Allt detta ackompanjerat av familjens favoritcd i dessa sammanhang: Agnetha och Linda Fältskog sjunger in julen....inte nån av de skivor som hörs på radiostationerna och kanske inte heller så välnött i stugorna 2011. Men här hos oss plockas den fram till detta enda tillfälle....allt sedan 1983!

E och J tog tag i husbygget som vi på samma traditionella vis dekorerade med nonstop och småtomtar.

Resultatet blev så fint. Måste erkänna att mina smått kladdiga husbyggen genom åren inte alls kommer upp i denna superdupergulliga nivå.

Det kan nog barnen intyga    

På min lott föll den mera vanliga småpepparkaksbakningen....och det var också kul

Vi avslutade med glögg och PåSpåret där vi tävlade i tevesoffan. Vilka som vann?

Mortuta o J förstås!!!!

Trevlig helg alla

Mortuta