Under ett flertal tillfällen under hösten har "sjukvården" sagt till mig att tillfrisknandet går i vågor.....två steg fram och ett steg tillbaka. Jaja, har jag nog tänkt för mig själv....det är nog inte såå stora steg bakåt....men attans rejäla kliv framåt...

De senaste dagarna har Den Stora Tröttheten verkligen slagit mig i huvudet....igen!

Det mesta går långsamt

Vill helst sova

Kroppen är pigg och vill gå ut på långa stärkande promenader men inte hjärnan 

Med andra ord Hjärntrött

Det är bara att vänta på att det går över för den här gången.....

Läste i nyaste Tara om en kvinna som verkligen beskriver hur denna hjärntrötthet känns, läs den kära vänner....den hjälper mig att förstå vad det är som händer...

Gör en brasa och myser i fåtöljen istället.

   Snön vräker ner, det blåser och är nära nog plusgrader....perfekt läge för alla barn som vill bygga snökojor och ljuslyktor...inte fullt så roligt för alla som måste skotta tung och blöt snö för att ta sig fram. (hör precis på lokalradion att all lokaltrafik är inställd under eftermiddagen pga det besvärliga läget.....en god vän är trafikledare och han lät ofattbart lugn då reportern intervjuade honom..) 

Väderläget uppfyller lokalradions samtalsämnen till stor del...jaja, den enes bröd den andres....

Hunden och jag traskade i blötsnön ett tag mitt på dagen och inte ens han ville vara ute på språng idag. Både han och jag blev helt genomblöta trots att vi försökte klä oss rätt....ja, han hade reflexväst...alltid något.

Hm, tror nog att det tyvärr också beror på att han inte är riktigt pigg. Några sår på trampdynor och på ett ben gör att han måste ha tratt på huvudet. Inget skuttande och lekande varken inne eller ute.   Det blir ett besök hos veterinären efter helgerna för att få kläm på varför han är lite slokörad.

Om nån av er har den mista aning om hur ivrig en irländsk setter är kan nog tänka sig hur konstigt det är med en stilla, hängig sådan är....inte kul...

     Struthunden  

Nu vilar vi oss i form....Kenzo och jag

Mortuta