Under ett flertal tillfällen under hösten har "sjukvården" sagt till mig att tillfrisknandet går i vågor.....två steg fram och ett steg tillbaka. Jaja, har jag nog tänkt för mig själv....det är nog inte såå stora steg bakåt....men attans rejäla kliv framåt...

De senaste dagarna har Den Stora Tröttheten verkligen slagit mig i huvudet....igen!

Det mesta går långsamt

Vill helst sova

Kroppen är pigg och vill gå ut på långa stärkande promenader men inte hjärnan 

Med andra ord Hjärntrött

Det är bara att vänta på att det går över för den här gången.....

Läste i nyaste Tara om en kvinna som verkligen beskriver hur denna hjärntrötthet känns, läs den kära vänner....den hjälper mig att förstå vad det är som händer...

Gör en brasa och myser i fåtöljen istället.

   Snön vräker ner, det blåser och är nära nog plusgrader....perfekt läge för alla barn som vill bygga snökojor och ljuslyktor...inte fullt så roligt för alla som måste skotta tung och blöt snö för att ta sig fram. (hör precis på lokalradion att all lokaltrafik är inställd under eftermiddagen pga det besvärliga läget.....en god vän är trafikledare och han lät ofattbart lugn då reportern intervjuade honom..) 

Väderläget uppfyller lokalradions samtalsämnen till stor del...jaja, den enes bröd den andres....

Hunden och jag traskade i blötsnön ett tag mitt på dagen och inte ens han ville vara ute på språng idag. Både han och jag blev helt genomblöta trots att vi försökte klä oss rätt....ja, han hade reflexväst...alltid något.

Hm, tror nog att det tyvärr också beror på att han inte är riktigt pigg. Några sår på trampdynor och på ett ben gör att han måste ha tratt på huvudet. Inget skuttande och lekande varken inne eller ute.   Det blir ett besök hos veterinären efter helgerna för att få kläm på varför han är lite slokörad.

Om nån av er har den mista aning om hur ivrig en irländsk setter är kan nog tänka sig hur konstigt det är med en stilla, hängig sådan är....inte kul...

     Struthunden  

Nu vilar vi oss i form....Kenzo och jag

Mortuta

 

wiper

8 januari 2012 13:39

Jag kan verkligen känna igen mig i detta du skriver om. Jag gick in i väggen för 10 år sedan och blir aldrig helt frisk igen. Jag gick för länge och har dessutom en nackskada. Sen finns det ju också kronisk trötthet. Ser att du skrev detta för några dagar sen och jag hoppas du är lite piggare nu. Här har vi snart ingen snö alls och varmgrader. Tråkigt att din hund inte är så pigg heller. Hoppas det gick bra hos veterinären

Sköt om dig
varm kram

http://wiper.bloggplatsen.se

Lena

9 januari 2012 21:19

Tack för din hälsning

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej världen!   Jag lever....   Bloggandet har definitivt legat på is, eller kanske rättare sagt under täcket med flunsan som sällskap.   Blä och usch så sjuk jag varit. Flunsan tog greppet över kroppen, dock inte det positiva si...

    Precis som hos många andra med skrivarklåda ska det nu presenteras en sorts årsredovisning av 2018. En summering av vad mortuta tänkt och gjort under det nu passerade året.   Lånar, precis som nån gång tidigare, Underbara Claras variant och...

        Det finns något filter inbyggt i föräldrar vad gäller att minnas hur det är att umgås med småbarn, man minns bara brottstycken av hur det var. Tur är väl det för annars skulle man förmodligen backa varje gång en liten knodd närmar s...

Konst är bra konstigt.  Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.   Somliga anser att det enda som kan få ha e...

    Hushållet har haft kalas.   Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kom...