En långpromenad kan vara bra på många sätt. Idag fyllde den verkligen sitt syfte, lindrade den tunga huvudvärken rejält och fick mig att må betydligt bättre. 

Traskandet ger också tillfälle till att fundera över stora och små saker, älta en stund och se saker från olika perspektiv. Undrar ibland hur de människor som inte har tid/möjlighet/ork att vandra lite varje dag får ordning på sina funderingar....

Det som fyllde mina tankar idag var föräldraskap, framförallt ur ett vuxenbarns-perspektiv...alltså då ens barn har klivit in i sina egna liv och val. Slutar man nånsin att oroa sig, bekymra sig eller betrakta barnen som sina små nån gång? Nja, en del av detta minskar definitivt med åren men detta med "minasmåälsklingar"-tankar är nog något som sitter i hela livet.

Att vara viktig för sina barn även då de är vuxna ser jag som en självklarhet...menar då alltså rollen som den som villkorslöst talar om att man älskar dem oavsett....sen är man ju givetvis också den som tar fram sina "pekpinnar" och ska lära dem hur det är "på riktigt" fast de inte alltid behövs....

Har en teori....då/om man hör någon annan säga " jag älskar verkligen din son/dotter" då.....då kan man andas lugnare, släppa taget lite. Känns det igen?

Hade tidigare generationers föräldrar såna här funderingar? Eller gick livet bara på? Visste man mer hur tryggheten skulle vara eller fann man sig i livets vändningar på ett annat sätt för 50-75 år sedan? Har inte så många äldre att diskutera med så den frågan är öppen....

¤¤¤¤¤¤¤

För övrigt så är återtåget som en enda Bergochdalbana på Liseberg....jag gör något trevligt som att se på sonens innebandy eller sjunger en övning och tycker att det känns bra...sen blir det mindre bra förmiddagar som lön för mödan....Ibland känns det värt eländet och stundtals inte alls....

Jobbet hägrar och besöken känns meningsfulla men vet inte när det blir mer kontinuerligt och "på riktigt" igen. Stundtals poppar en massa ideér fram som jag noga stoppar tillbaka i huvudet för att inte bli stressad.

Har i alla fall tänkt att försöka använda bra tid till bra saker och sen finna mig i att detta år inte blev som jag tänkt mig ( har för övrigt tänkt så hela tiden, är på nåt vis hela tiden positivt inställd till eländen då de kommer...knäppt? inte omöjligt..) Kanske mår jag bra av att stoppa klockan helt och betrakta livet sådär lite från sidan....

Mortuta

för övrigt så tänker jag nog inte lägga ut mina inlägg på FB längre utan ni som vill läsa får kolla in här då och då om ni vill följa mig......

Pling....första slanten i önskebrunnen.

Jag vill kunna måla akvareller i så softa färger.

Plask, där åkte nästa peng ner.

Jag vill kunna måla detaljer i fina penseldrag.

Sådärja, slut på slantar för denna gång.....

Mortuta

Idag är det kallt som f-n, nånstans vid -28 tror jag.

Huvudet är inte med idag så det får bli en vilodag...

Alla i huset kurar i soffan med kaffe och filt

Vi ses en piggare dag 

Mortuta

Tänk att ett riktigt kallväder kan vara så vackert, det gnistrar överallt av iskristaller och snön är lätt och flyktig. Tog bilden från insidan av altanens fönster där alla fönster är fyllda av iskristaller.

Efter en viss mental peppning gav vi oss ut på morgonpromenad, hunden och jag. Kanske måste tillägga att fyrbentingen definitivt inte behövde nån pepp, han är lika på som vanligt.

Nåja, på med alla kläder och ljudbok i öronen och iväg....

Helt underbart

Sagolikt vackert

Såå kallt om kinderna 

Hm, det kändes som om invånarna hade stängt, tagit ner skylten och låst dörrn....

vi mötte inte en enda människa på vår promenad. Jovisst, en hel del bilister förstås...men ingen fotgängare. Konstig känsla. 

Man kan förhålla sig på olika sätt till en sån här köldknäpp. Antingen så klagar man över att det är så inibängen kallt, jobbigt, bilen kanske inte startar, skorna är för tunna och att veden/elen/pelletsen eller annat tar slut för fort.

Givetvis beror det väl på hur mycket man är van, var man bor osv. Hör precis på radion om dödsoffer i östeuropa pga av kylan där det är snittgrader på -40....extremt alltså.

Men, man kan ju också se det från ett annat perspektiv.

Jag är så glad att

jag har de där tokvarma vinterskorna nu så att fötterna är nöjda,

solen lyser så vackert på mig och sprider hopp om vårvintern,

att man kan avfrosta frysen och bara hänga ut maten i påsar under tiden,

det är så jädrans skönt att komma in efter att ha varit ute.

Sådetså!

Nu tar solstickepojken och jag och gör en brasa i kakelugnen, dags för kaffe!

Mortuta 

Startade dagen med huvudvärkstyngd som en svart huva över både kropp och själ.

Skit! 

Vad gör man då?

Lägger sig ner och väntar....

....ett tag i alla fall.

Otåligheten i form av dagsljuset var en tuff motståndare till dysterkvistkänslan.

Såg på termometern, en 7-8 grader kallt...Snöfall....inte så mysigt väder alltså...

Mer vila....

Betraktade våra vissna tulpaner som fått leva ett par dar extra. 

Då...

Vädret vänder, solen tittar fram, snöfallet slutar, trycket över huvudet lättar och jag bara måste måste gå ut...

Sen följde en helt underbar skogs/havstur i gnistrande snö. Hunden och jag, vet inte vem som var mest lycklig....pulsade och sprang i snön.

Åh, vad det är vackert med vinter. Om det funnits en sten att sitta på så hade jag nog stannat där länge, länge och bara varit...

Lyssnade under promenaden på en intervju med Viveca Lärn, författaren, hon beskriver hur hon under sin barndom men också i vuxen ålder "tjuvlyssnat" på folk och sen kunnat använda det då hon skapat sina karaktärer (Hon lärde sig detta av sin skrivande far). Tror att hon inte är den enda författaren som använder sig av det tricket, det är förmodligen omöjligt att uppleva allt man vill skriva om för egen maskin så givetvis måste andra människor bidra...fast utan att veta om det. 

Hon berättar också om skillnaderna mellan att skriva för barn kontra vuxna. Hon beskriver hur hon känner sig 11 år, 8 år eller så beroende på hur gammal hennes huvudperson är. Jag tycker att hon har lyckats mycket bra med det, har läst så många av hennes barnböcker för barnen.

I intervjun pratas det också om hennes nya böcker " Öster om Heden" som är på gång. Jag blir väldigt intresserad och ska definitivt läsa dem då det är dags.

Till sist....

Van Morrison är veckans artist i P4Extra, klokt val!

Mortuta