Jaha, då kom det igen. Har fattat att det skulle ske men önskat att det inte skulle inträffa....Det snöar och vintern vill vara med ett tag till. Det som såg så bra ut i helgen med takdropp och sol. Attans!

Nåväl, det enda som verkligen är säkert är att nångång (!) smälter det undan och det blir riktig vår.

Piggar upp med att se på de vårfina kuddarna som Maja har sytt.

Det är väl bara att ta fram vinterskorna och mössan igen, promenaderna måste bli av i alla fall. Min brune kamrat väntar och suckar och väntar....

En återupptäckt i kroppen har skett. Mina lårmuskler, hej på er! Vi åkte några slalom i söndags, i isigt före där man verkligen var tvungen att trycka med benen för att inte "huscha" på isen nerför hela backen. Låren brände, mjölksyran formligen spröt ur kroppen och det var ingen njutning direkt att kliva uppför våra tre trappsteg imorse. Jag som trodde att kroppen var i hyfsat trimm....pyttsan.

Mer löpband och power walks så att det blir nån ordning igen..

Söndagskvällen avslutades med konsert med Sångkraft. Med viss oro och oväntad nervositet hade jag bestämt mig för att delta i en av de två konserterna som kören gav under helgen. Fantastiskt vacker sakral musik som både sångare och publik kunde njuta av, ett tillfälle som var svårt att gå miste om.

Med stor koncentration och nån extra medicinering stod jag på min plats igen

(var senast med under "kör-OS" i somras) och klarade det! Det var underbart att vara med, sjöng kanske inte alltid helt på topp men var en del av klangen och njöt med mina sångarkollegor. Underbart!

Ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för mig. 

Mortuta