Det är fortfarande lite ovant att fira nationaldag. Att gå i parader och vifta med flaggor, stå tillsammans och stolt sjunga Du gamla Du fria är ännu inte något som folk går man ur huse för att göra, ni vet sådär som bl.a norrmän, fransmän och amerikaner gör.

Men vi blir fler och fler.....

Det är nu sju år sen annandag pingst-helgdagen byttes till 6juni-ledighet och det ska väl till rätt många årtionden innan vi får den där rätta tjohej-va skoj- känslan och att kunna visa stolthet över att vi bor här i det här landet. 

Man kan ju alltid fundera över om det skulle fungera bättre att förlägga denna dag till midsommarafton då de flesta av oss har en mång-generationserfarenhet att fira med flaggor och sång....kanske det?

Vi tillbringade dagen på ett hembygdsområde i "makens kommun" där han också var högtidstalare. Med pompa och ståt, flaggor och trumvirvlar vandrade man till området.

Erik o Jolina o jag bänkade oss och hörde musikskoleelever spela, välkomnade nya medborgare och hörde stolta på makens kloka ord. 

Dessutom kunde vi få ta del av brukshundsklubbens parad och uppvisning. Kul!

Kunde inte låta bli att fantisera om hur vår vildhjärna-setter skulle ha skött sig där.

Han skulle åtminstone vara glad och lycklig....

Vi passade också på att besöka ett fint hembygdsmuseum på området.

    Det blev många leenden och igenkännande skratt, fascinerade ögon och kommentarer över imponerande konstruktioner. Såg föregångaren till min gamla symaskin, en urhäftig skrivmaskin, riktigt långa skidor, barnvagn modell de luxe (dvs inte anpassat för oss som rätt ofta kan ha 2 dm blötsnö) och mycket mycket annat. Det var kul att gå där bland alla gamla saker med våra ungdomar.

Avslutar med ett citat från Prins Daniels högtidstal i Malmö i dag.

"Att vara svensk är ingen speciell hudfärg.

Det är att dela en plats på jorden och en gemenskap"

Mortuta