Det är fortfarande lite ovant att fira nationaldag. Att gå i parader och vifta med flaggor, stå tillsammans och stolt sjunga Du gamla Du fria är ännu inte något som folk går man ur huse för att göra, ni vet sådär som bl.a norrmän, fransmän och amerikaner gör.

Men vi blir fler och fler.....

Det är nu sju år sen annandag pingst-helgdagen byttes till 6juni-ledighet och det ska väl till rätt många årtionden innan vi får den där rätta tjohej-va skoj- känslan och att kunna visa stolthet över att vi bor här i det här landet. 

Man kan ju alltid fundera över om det skulle fungera bättre att förlägga denna dag till midsommarafton då de flesta av oss har en mång-generationserfarenhet att fira med flaggor och sång....kanske det?

Vi tillbringade dagen på ett hembygdsområde i "makens kommun" där han också var högtidstalare. Med pompa och ståt, flaggor och trumvirvlar vandrade man till området.

Erik o Jolina o jag bänkade oss och hörde musikskoleelever spela, välkomnade nya medborgare och hörde stolta på makens kloka ord. 

Dessutom kunde vi få ta del av brukshundsklubbens parad och uppvisning. Kul!

Kunde inte låta bli att fantisera om hur vår vildhjärna-setter skulle ha skött sig där.

Han skulle åtminstone vara glad och lycklig....

Vi passade också på att besöka ett fint hembygdsmuseum på området.

    Det blev många leenden och igenkännande skratt, fascinerade ögon och kommentarer över imponerande konstruktioner. Såg föregångaren till min gamla symaskin, en urhäftig skrivmaskin, riktigt långa skidor, barnvagn modell de luxe (dvs inte anpassat för oss som rätt ofta kan ha 2 dm blötsnö) och mycket mycket annat. Det var kul att gå där bland alla gamla saker med våra ungdomar.

Avslutar med ett citat från Prins Daniels högtidstal i Malmö i dag.

"Att vara svensk är ingen speciell hudfärg.

Det är att dela en plats på jorden och en gemenskap"

Mortuta

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej världen!   Jag lever....   Bloggandet har definitivt legat på is, eller kanske rättare sagt under täcket med flunsan som sällskap.   Blä och usch så sjuk jag varit. Flunsan tog greppet över kroppen, dock inte det positiva si...

    Precis som hos många andra med skrivarklåda ska det nu presenteras en sorts årsredovisning av 2018. En summering av vad mortuta tänkt och gjort under det nu passerade året.   Lånar, precis som nån gång tidigare, Underbara Claras variant och...

        Det finns något filter inbyggt i föräldrar vad gäller att minnas hur det är att umgås med småbarn, man minns bara brottstycken av hur det var. Tur är väl det för annars skulle man förmodligen backa varje gång en liten knodd närmar s...

Konst är bra konstigt.  Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.   Somliga anser att det enda som kan få ha e...

    Hushållet har haft kalas.   Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kom...