Då man ska vara i Cinque Terra-området är det oundvikligt att gå den kända men exploaterade och turistförstörda vandringen Via del Amore....kärleksstigen.

Vi ville inte vara sämre än nån annan av de hoper av turister som trängdes på tågstationen på väg till byn Riomagiorie, som är startbyn för de allra flesta lederna.

  Tillsammans med en hoper ivriga japaner stegade vi iväg. Redan i förväg visste vi att det var enkel vandring, eller som tjejen i biljettkassan uttryckte det " det går att använda högklackat....". Jojo, tänkte vi.....

Efter några minuter insåg vi dock att här var det inte fråga om naturvandring utan mera trottoarpromenad med folk (läs japanerna) som fotade sig själva och varandra överallt!  Fascinerande......de hade börjat med fotasigsjälv-orgien redan på tågstationen....undrar hur det har blivit så? 

Hur var då vandringsleden? Var det romantiskt? Blev vi uppfyllda av Amore?

Nja....

En tur på tjugo minuter på plattlagd stig, väggar fyllda av graffiti och klotter...tveksamt om det lockade fram romantikern i vare sig maken eller mig. 

Men....utsikterna var som vanligt bedövande....

Eftersom denna lilla promenadväg marknadsförs som en måste-del i nationalparken kände vi oss ändå rätt nöjda med att varit där och kunde sen stega iväg upp på de ödsliga och svår-"gådda" (härligt ord va?) lederna.

Ja just ja...

Har ju inte visat på kartan var detta underbara område finns.....

Mer i morron då....

  Mortuta

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej världen!   Jag lever....   Bloggandet har definitivt legat på is, eller kanske rättare sagt under täcket med flunsan som sällskap.   Blä och usch så sjuk jag varit. Flunsan tog greppet över kroppen, dock inte det positiva si...

    Precis som hos många andra med skrivarklåda ska det nu presenteras en sorts årsredovisning av 2018. En summering av vad mortuta tänkt och gjort under det nu passerade året.   Lånar, precis som nån gång tidigare, Underbara Claras variant och...

        Det finns något filter inbyggt i föräldrar vad gäller att minnas hur det är att umgås med småbarn, man minns bara brottstycken av hur det var. Tur är väl det för annars skulle man förmodligen backa varje gång en liten knodd närmar s...

Konst är bra konstigt.  Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.   Somliga anser att det enda som kan få ha e...

    Hushållet har haft kalas.   Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kom...