22 juli 2012  (22 juli 2011)

Idag är det 1 år sen massakern på Utoya i Norge. Ett år sen jag och mitt ressällskap föjde dramat från BBC News och CNN...från att ha fått besked om en Al Quadia-attack i Oslo tills det stod klart att det var en ensam förövare som besinningslöst sköt ner ungdomar på sommarläger. (fast senare skulle det visa sig inte alls vara ett urskiljningslöst beskjutande....han visste vad han gjorde och hade ett syfte...)

Kanske det rentav är en såndär dag som man längre fram kan säga " ja, jag minns vad jag gjorde då det kom besked på radio...." .

Den senaste veckan har man kunnat följa flera av de överlevandes tankar och tillvaro så här ett år senare. Hur de "går vidare"....om man nu gör det efter att ha upplevt sådant. Rättegången har fyllt tidningarnas sidor i veckor och domen faller väl snart.

Fast...sådana händelser sker ju varje dag över världen. Galningar som skjuter ner folk, människor som flyr för sina liv, krigszoner.....flyende barn kommer till Sverige varje vecka...massakrer, blodbad....

Varför påverkas vi så av denna specifika händelse? Vad är det som gör att våra tidningar och media följer detta  mer än andra vansinnesdåd och terrorattacker?

Kanske är svaret enkelt men inte så hedrande för Sverige och oss svenskar. Norge är ett grannland, norrmännen ser ut som oss och pratar (nästan..) som vi gör. Vi kan alltså identifiera oss med dem. Vi kan känna igen oss i hur det ser ut där det hände, en natur som påminner om vår....människor som är nästan svenskar....typ.

Är det så vi fungerar? Mer sympati för dem vi kan spegla oss i? 

Lite skamligt att erkänna, eller hur? För vi vill ju kunna säga att vi bryr oss lika mycket om alla....vill hjälpa alla...

Till skillnad från de s.k vanliga terrorattackerna som skett ( London, Stockholm, Bali m.m m.m.) med en grupp av förövare som lätt blir en suddig massa har detta en specifik brottsling att fokusera på, någon som vi vet är skyldig till allt detta elände. Och som är inburad nu. Med andra ord En Vanlig Galning.

Frossar media i detta?

Kanske det. Får den Breivik mer uppmärksamhet än nödvändigt? Förmodligen.....

Fast jag tycker att de tidningar jag läst och de radio/tv som sänts nu har oftast  varit på Det Godas Sida. Många spaltmeter är nu skrivna om hur man vill gå vidare, intervjuer om de ungdomar som än mer energiskt går in i det norska socialdemokraternas ungdomsparti och gör detta till ett avstamp mot något bra. Stort att vända det så!

Nån liten stund ska jag se på minneskonserten som sänds på teve. 

Vad tänker du om detta?

Mortuta