Bärplockning är inte riktigt min grej, det är då en sak som är säker. Minns med rätt stor säkerhet min senaste blåbärssväng....nån gång för 20 (!) år sen med tre småglin som mest ville fika och äta från blåbärskvistarna. Alltså rätt mysigt men just plockarmomentet var väl ingen höjdare..

Om nån av mina systrar läser detta så vet jag att de skulle skratta rått och gärna berätta om mina eskapader i skogen, hur jag gått vilse - fel håll - tappat bort mig etc. "Du går ju vilse i ett buskage" sa nån till mig en gång. Kan vara sant....

Men, alla kan ändra/förbättra sig. Så även jag....

Eftersom skogen-i-vår-närhet är mitt och hundens "andra hem" och vi tillbringar oerhört många timmar stavgående, springande eller bara vandrande där så har jag nu blivit rätt säker på stigar, hyggen och tallskog och hittar som attan....både i ljus och mörker....typ. För nån dag sedan såg jag dem, alla blåbär som bara var där i väntan på att bli plockade.

Chockade maken med att föreslå en bärplockarmorgon.

Han tittade lite förvånat på mig....

Om han hade varit det minsta religiös hade han nog sagt

" Halleluja, undrens tid är inte än förbi..."

men det är han nu inte så det blev ett stillsamt....

" åh fan, då går vi då...".

"Här finns det bär" hojtade jag lite lätt för mig själv...ni vet den där sången som Euskefurat med Ronny Eriksson, paret som går över myrarna och letar och letar...

Ylade kanske till och med.....hunden stannade säkert till då och då och funderade på den sortens kommando.

Vissa stunder kände jag mig som en av alla dessa bärplockare som sliter som djur för att få ihop pengar för resten av året. Beundrar verkligen deras uthållighet. Skillnaden är väl att vi kunde nöja oss efter en fylld hink och dessutom då och då bara stå stilla och kika på det vackra skenet genom träden.

  Hunden gillade verkligen vår utflykt. Han sprang som en besatt runt, runt....hittade ett dike med lite äckelvatten i, rullade sig sen i blåbärsriset, sprang sen iväg en lång runda....

Sen lade han sig i snåret och bara iakttog våra förehavanden, undrade säkert varför vi inte rusade på som vanligt i träningstempo utan stod böjda som krokar hela tiden.

Många fina bär blev det och nu väntar det trista momentet Rensning. Nån som vill göra det oss åt? Nähä, kunde tro det.

Har inte riktigt bestämt vad vi ska göra av Det Blå Guldet. Nån blåbärspaj med glass o grädde bör det nog bli. Sylt? Blåbärskaka? Vi får se, vi får se....

Maken blev där i skogens snår "över-entusiastisk" och föreslog att vi nu med gemensam plockningsinsats lätt kunde få ihop nån hink hallon, nån hink lingon och gu´ vet vad....Jag tänkte bara stilla "hold your horses, man".

En gång  är ingen tradition.....

Kommer nu detta att bli min nya giv? Ränna i skogen med hink och plockare?

Skulle inte tro det? 

Fast man vet ju aldrig......  

Mortuta