Det är vardag igen. Alltså vardag på riktigt. Semesterkänslan är långt borta och minnet av slappa kravlösa dagar känns väldigt avlägset nu.

Saknar jag det? Nej, faktiskt inte....det är skönt med vardagslunk igen. Man vet vad dagarna innehåller och vad som förväntas.

Körsbären mognar och vi njuter av att äta dem i frukostfil, synd att trädet är så litet än och skörden rätt fåtalig. Väntar med spänd förväntan på äppelskörden, det blir massor den här hösten. Hm, undrar vad vi ska göra med frukten? Mos och must är inte nåt som har nån speciell åtgång i vår familj och äppelkakor och pajer kanske inte är så lyckat att proppa i sig varje dag. Får väl baka till fikasugna arbetskompisar och sen sätta upp en lapp om fri plockning för hugad spekulant.

              Vårt lördagsnöje under förra helgen blev ett besök på Bondens Marknad. Alltid lika mysigt att gå runt och njuta av allt gott och vackert som erbjuds. Burken med vaktelägg fascinerade mig, vet inte om jag vill äta de små skönheterna men betrakta dem.....det gillar jag. 

Hamnade av en slump i utkanten av en teveinspelning, ett uteavsnitt av GoKväll i Svt1. Hoppas att vi inte såg alldeles för virriga ut då vi råkade komma i bakgrunden då Beppe Starbrink intervjuade gäster och nån matguru lagade smaskens på världens största mourika-häll.

    Nu har hon flyttat in. Kattflickan Zero. Vi har blivit fosterfamilj till denna två-åriga lilla skönhet pga allergisk liten släkting. Den store brune vilden fick formligen lyckospatt och försökte leka hundbufflek med katten trots att hon försöka hålla sig undan. Han bar fram sina hundben för beskådande och viftade på svansen så katten flög över golvet. Nåja, han ger sig väl nån gång...hon tar nog makten över huset, förr eller senare.

  Avslutar med att meddela att uterummet numera går att använda igen. Det har torkat upp, handdukarna är borta och presenningar är över taket och vi väntar nu på den takplåt som är beställd. Nöjda tänder vi ljus och myser...

Mortuta