Efter en nästan osannolikt varm vecka blev det då äntligen fredag igen. Sol, klarblå himmel och en arbetsdag som slutar tolv....perfekt! 

Hunden och jag lunchade under äppelträdet, han med ett gnagben och jag med gårdagens fisksoppa. En bra fördelning, hade nog inte velat byta med honom....fast nog hade hunden alias "brune birger brorsa"also called "brorsan" eller "bruno" bytt matskål ...det såg jag nog. 

Förresten, har jag berättat för er hur det namnet kom till? Nähä, kunde tro det. Nån självinsikt har jag tydligen haft, fast nu är det dags att släppa på den förlåten....

För ett antal år sen satt jag tillsammans med maken och förmodligen en hög av andra i familjen och såg filmen Arn...ni vet den som Jan Guillou skrivit...? Nåja, en bit in i filmen dyker det upp en figur som jag tror heter Birger Brorsa, tycker sådär för mig själv att det verkar konstigt men är tyst rätt länge. Men till slut frågar jag mina med-tittare varför...varpå alla tittar på mig och säger "men mamma/morsan/frun, han heter ju Birger Brosa!! 

Tyckte väl att det var konstigt....  

Nåja, det kan jag bjuda på och efter det fick hunden ett nytt smeknamn.

Det blev nästan en överdos av sommarmyskänsla idag sådär på eftermiddagen.

Bär och frukt frodades i trädgården, jag gick där och nöp i kartarna på mitt lilla vis och kände lugnet. Njöt av att kaffet och en ny bok väntade. Då hörde jag mellan husen i kvarteret ett välbekant ljud. Farbror P, två hus bort, spelade dragspel och det spred sig en sån skön stämning mellan huskropparna. Detta trots att dessa ljuvliga toner fick konkurrera med asfaltbilens sista fredagsdunk längre bort på gatan. 

Åh, så mysigt det blev....

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Det senaste dygnet har Assange, Ecuador och England har varit på löpet. Karln sitter alltså och trycker på Ecuadors ambassad och nu fått asyl i det landet. Brittiska myndigheter kommer att ta honom om han kommer utanför deras område och det verkar ju vara ett moment 22....ur hans och deras synvinkel alltså. Konstigt!

Blir gripen om han åker bil, flyg.....??

Jag är dock mest fundersam över hur de kvinnor (och deras advokater), som han är anklagad att ha förgripit sig på känner...svenskt rättssystem har svårt att fungera då han inte är här och kan ställas inför domstol. 

Om han nu är oskyldig, som han hävdar....varför kommer han då inte hit, förklarar sig och blir dömd oskyldig av domstol? Eller är han möjligen skyldig? Det är konstigt det där, eller hur?

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Vi rände iväg på en tempo-tur med stavar och hund. Så-jädrans-tokjobbigt det blev. Varmt och uppför, stenar och grenar.

Inte nog med att vi stegade iväg över stock och sten i skogen, en miljon (typ) myggor och flugor och andra oidentifierade flygfän ville också hänga på...bet mig på de mest oväntade ställen...hi,hi....

Hundhelvetet (också ett smeknamn som används ibland..) letade rätt på minst två lervällingsdiken och vältrade sig belåtet. Kom sen springande stolt och såg undrande på oss varför vi sackade efter....Hans annars så vackra bruna päls antog en mer grå och lerkakeaktig nyans. 

Vem fick en fyrfota kamrat i duschen tro?

Hur roar ni er denna fredag tro?

Mortuta

Förresten, ni som är mina FB-läsare....jag skriver och gör inlägg även mellan mina länkar på FaceBook...välkommen in då också.   

Solen värmer gott denna kväll och då passar vi på att äta middag i soliga hörnet vid bastun. Mysigt värre.....

Bredvid oss växer denna stora härligt gula växt. Ett riktigt praktexempel faktiskt. 

( ja, ja....fråga nu inte vad den heter, borde väl kunna men som alla vet.....nix, inte en chans att jag vet det...)

Efter en stund börjar vi titta lite närmre och ser då myllret av humlor på blommorna. En enorm aktivitet och man kan nästan höra hur de små liven smaskar, sörplar och njuter av allt. Vilken festmåltid det blev för insekterna.

På radio och förmodligen på tevenyheterna pratas det mycket om den internutredning som norska polisen gjort angående hela Utoya-attentatet, hur polisen agerat, om det var tillräckligt, i tid etc. Utredningen är kritisk mot hur polisen agerat, att man skulle kunnat åka till Utoya tidigare och att man skulle ha haft andra fordon m.m Men....inget går ju nu att göra ogjort....man vet faktiskt inte om det hade räddat några eller om utfallet blivit lika fruktansvärt....

Tänk att vara en av de poliser som var med i utryckningen, en av de som gjorde allt för att rädda livet på ungdomarna, nån som kanske redan nu bär på tankar om "varför gjorde jag si eller så" eller " tänk om vi kommit dit tidigare..". Utredningen skapar nog mer ångest än nytta...fast jag antar att det är rutin att sådant utförs vid sådana stora händelser.

¤¤¤¤¤¤¤¤

För den nyfikne kan jag meddela att stickningen klarade sig bra trots mitt hastighetsrekord med stickorna....jag är lite imponerad av mig själv....fast jag ska nog inte göra det till en vana, det där med pillrigt handarbete och oerhört spännande sport-tittande....

Mortuta

  Dagen började bra. Sovmorgon, smoothie, kaffe och korsord. Äppelträdets skugga skyddade litegrann från den oväntat varma morgonsolen. Det var säkert 22 grader, där vid halvtiotiden och vi hade nästan glömt bort hur ljuvligt det känns att sitta där och  livsnjuta allt som bara går.

Söndagspyssel, dvs först kolla på lördagens sammandrag och annat sportältande....och sen göra nåt själva. Städa nån garderob, motionera med och utan hund och så lite matfixande. Alltså en ypperligt bra helgdag.

  Nästan varje dag måste äppelträden tittas till litegrann. De små kartarna som inte ser tillräckligt livskraftiga ut måste bort så att resten får näring nog. Trodde väl aldrig att jag skulle gå där och klappa på träden och småprata.

Herregud.....så det kan bli va?

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

OS-finalen i handboll blev en rafflande historia. Shit, va spännande och attans så synd att de inte orkade ända fram. Fast, om sanningen ska fram var nog det franska laget något bättre. Rättvisa segrare alltså.

Men det hindrar ju inte att man engagerar sig och hejar sig hes. Vi bänkade oss med kaffe och proffsåsikter, som vanligt. Soffcoacherna, ni vet! Jag satt dessutom med min lilla bebiskoftestickning och förmodligen blev det hastighetsrekord....ju mer spännande - desto fortare gick stickorna. Detta trots att handsvetten skvätte av ren nervositet.

Har faktiskt inte granskat och sett om det blev rätt utfört.....men nån form av mjölksyrekänsla i händerna var det nästan.

Det var så spännande att se matchen så jag var i princip svettig och uppvärmd långt innan det var dags för eftermiddagens stav/gå/springrunda. Blev nästan dubbelt så trött...kändes det som i alla fall...

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Ikväll ska vi faktiskt se en film på teve. Känns som vi inte gjort det sen nån gång i mitten på juni, resor - OS - solsken - altanhäng....ja, det är mycket som varit alternativ till filmer. 

Inbillar mig att det är rätt många som tycker att, trots stort sportintresse och så....man kan andas ut lite nu och känner att tillvaron blir lite mer vanlig och att en OS-tablå inte längre styr umgänge och middagstider.

Fast.....attans så kul det varit, eller hur? 

För övrigt så vann jag inte ....ni vet i medaljtipset....det som vi gjorde med våra vänner. Jag blev sist med gissningen om 5 medaljer.....gjorde ju inget alls det....

Mortuta

Det är inte så dumt att ha en privat vakt på gården. Ni vet en sån som har koll på alla som går i närheten, registrerar mentalt om det är konstiga ljud, främmande föremål i antågande....

Vår fyrbenta vakt har denna morgon lagt sig på gräsmattan för sin dagliga bevakningsstund.

 Han placerar sig strategiskt mellan grannens och vårt hus, spanar mot vägen - lekparken - grannens altan - vår uteplats....

    Måste nu dock förstöra illusionen om att han vaktar sitt husfolk från angrepp...för sämre vakthund får man nog leta efter, denna irländska setter blir bara toksuperlycklig om det kommer nån och han viftar nästan svansen av sig vid nya bekantskaper. Ingår visst i rasbeskrivningen...eller är det bara Kenzo som är så? Inte vet jag....

Nej, han ligger där i hopp om att grannens hund ska komma ut och det ska bli en möjlighet till en lek och springstund. Precis som ett barn som väntar på sin lek-kompis...

(synd bara att grannhunden är på sommarnöje just nu....)

  Dalton, lekkamraten!

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Lördagsmorgonen känns lugn och bra, det är fortfarande en sommarledighetskänsla som råder. En stilla frukost på altanen, andrakoppen kaffe vid OS-sammandraget, ältar lite handbollsfinesser efter gårdagens rafflande semifinal och några lösryckta ideér för dagen.

Vi börjar dock med att se på lite OS.....sådetså!

Idag är det dags för knäppaste grenen ever...Gång.

Vem kom på det....från början alltså? Nån som ville variera sitt joggande eller kanske som tänkte:

"Hm, få se nu....hur kan man slita på höfter och knän på det mest jobbiga sättet?

Jo, genom att gåspringa!! Det gör vi till en sport minsann! "

Men ack så fel man kan ha...

Enligt expertkommentatorn i OS-studion är detta gångande en naturlig rörelse för kroppen och att det inte alls sliter, om man utgår från att gå vanligt och öka farten så blir det sådär. Förslitningsskadorna är inte värre än nån annan idrott, till och med mindre än hos löpare....otippat, eller hur?

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Återgången till arbetslivet går helt okej, sitter numera vid ett skrivbord och gör en sak åt gången...funderar och filurar på saker, skriver lite och letar efter information. Sorterar och systematiserar. Jo, precis sådär är det. Passar nog mig väldigt, väldigt bra.....

Det är absolut lagom för hjärnan ( och resten av mig...) att jobba förmiddagar, behöver använda eftermiddagarna till vila och motion för att fixa tillvaron. Men kul är det att vara i nån form av "samhällsnytta" och att vara en av alla i kollegiegruppen.

Avslutade veckan med After Work med arbetskompisarna igår, det var så kul att surra en massa - uppdatera varandra om sommarens händelser - spåna lite om hösten och det samtidigt som en god middag serverades.

Det är bra att limma ihop lite sådär i jobbstarten, behövs då det blir tuffare tag längre fram i höst. Skoljobb är ju som bekant inte a walk in the park varje dag...

Må så gott idag alla, 

ses imorrn.....då det är OS-final i handboll,    .

Mortuta

ps, kom på att det vore kul med nån liten kommentar här på bloggen från er som läser, jag vet ju att ni är en sådär 30-35 som stadigt följer. Det är så kul att skriva  då det verkligen finns de som läser.ds

En vanlig kväll framför OS-teven. Zappar mellan konstsim, brottning o fri idrott...alltså rätt trevligt.

För att förhindra att soffhörnet och sömnen ska ta överhand då det blir för många 800, 1500 och 3000 meterslopp har jag satt igång med en stickning.
Våra barns kusin F väntat barn och jag tänkte bidra med en yttepytteliten kofta och mössa. Det är rätt "pickligt" att tillverka såna där nyföddskläder.....men kul.
Tror att grönt blir fint!

Det är arbete och vardag igen. Åtminstone på förmiddagarna. Hittills har det gått bra men nog behövs tid för vila, middagslur och träningspass med hunden för att detta ska fungera i längden.

Vid träningrundan fick ta Kenzohunden tuffa beslut. Färdigklädda och taggade inför olika typer av träning stod vi där. Maken, sonen och jag. Frågan var nu....skulle nu den vilda och glada hundskrutten välja den med inlines, den med löpning på schemat eller stavgång i skogen med fritt springande?
Enkelt. Fritt springande till alla blöta diken och vattendrag vann givetvis.

Vi "förlorare" var nog rätt nöjda ändå...

Nu behöver stickningen, soff-coachen och kaffemuggen mig. Usain Bolt ska ju springa snart.....heja på!


Mortuta

Sol

Hav

Värme

Lite lagom vind

Filt

Lunchmat

Sällskap

Korsord

Tystnad 

Där har vi ingredienserna till en bra sommardag. Blanda alla dessa i en stillsam röra och avnjut det långsamt. Härligt.

Vilken tur att det faktiskt går att göra såna spontanturer i OS-tider, trots att familjen består av sportnördar i mängd...ja, i stort sett är det väl bara hunden som fullkomligt skiter i det...

Ett bra avbrott alltså....

¤¤¤¤¤¤¤¤

Under sommaren har man i tidningar och andra media gång på gång kunnat läsa om beskjutningar, mordförsök och knivdåd men tyvärr också händelser som resulterat i dödsfall. Utan att ha mer och tyngre belägg än en känsla tycker jag att dessa typer av våldsbrott verkar öka under sommaren. Varför då?

Är folk mer ute och pucklar på varandra, blir ovänner mer, drar upp mer oförätter etc. under sommarmånaderna? Eftersom jag inte vet om de brott som begåtts i alkoholpåverkade tillstånd så är det svårt att tvärsäkert dra den parallellen....men det är lätt att tro det i alla fall.

Hat, svartsjuka, gammalt groll och annat vansinne ser ut att bli mer lättåtkomligt i fylledimman.

Sorgligt är det i alla fall.....

¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Idag ska jag sitta i skuggan av äppelträdet, fika och prata länge med en god vän.

Phff.....trodde jag.....tittar ut, det spöregnar....

Nåja, det gör inget. Vi sitter väl under tak då, sådetså!

Mortuta

Det luktar lite sensommar just nu. Det känns i kroppen att vi är på väg att byta fokus. Utan att ens titta i almanackan kan man känna att det är augustitid nu. Lite svårt att sätta fingret på eller försöka sig på att beskriva det mer noggrannt, men det känns.

I yngre år så kunde denna känsla skapa lite panik. Stressen över allt som man ännu inte hunnit göra. Alla sommarkalas som inte blivit av, badstrandsstunderna som man sådär idylliskt sett framför sig, kaffeduks-sommarkoppsfika i trädgården som borde varit fler av, böckerna som låg kvar olästa.

Men det var då.....

Nu är känslan inte lika stark. Givetvis kan den dyka upp igen då man träffar goda vänner och inser att vi inte setts på flera månader, inte ens över en slätkopp kaffe över staketet. Men det går ju bra ändå, vännerna finns förhoppningsvis kvar även då hösten kommer och kaffet och pratet har vi ju kvar då, eller hur?

Det blir lätt en sommarstress över vad som "ska" göras och hinnas med för att ens ledighet/tid i shortsväder ska vara komplett. Media hjälper ju till med upphaussandet. Grilltips, partydukning, strandklädsel, drycken för sommmyset m.m

Det gäller på nåt vis att köra sitt eget race med de egna valen. 

Vad har skapat detta tro?

Nordbornas längtan efter värme och sol är en tung faktor tror jag. Vi lever den större delen av året med mer eller mindre dubbla lager av kläder med temperaturer som håller sig runt 0-10 grader eller snö och slask. Inte underligt att vi då verkligen önskar oss mycket av de stackars sommarmånaderna. Uppenbar risk för jagande mellan "måste"-stunder alltså....

Min semester börjar närma sig slutet, bara några ynka dagar är kvar. Jag ska verkligen ta vara på "slappartiden" som återstår. Sen är det tidiga morgnar som gäller igen, de svinottetidiga turerna  med hunden innan alla vaknar. Skönt men förmodligen ovant. 

  Jamen, då var det de här med blåbär och mandelpaj. Herregud så gott det blev. Tror att våra vänner också tyckte det att smackandet att döma. Att vi dessutom blev serverade i ett så ofantligt fint porslin gjorde ju inte helhetsupplevelsen sämre.

Så här gör man:

(i parentes finns mina val av råvaror eftersom vi äter så LCHF-aktigt som möjligt)

Hacka ihop 3 dl mjöl ( jag tog en dl vetemjöl och 2 dl sojamjöl, ska nästa gång endast ha sojamjölet....) med 75 gram smör och 1/2 dl strösocker ( använde sukrin istället) i en matberedare.

Tillsätt 1 ägg och arbeta ihop degen snabbt.

Tryck ut degen i en smord form, gärna med löstagbar kant så att man för en sån där tjusig pajkant.

Nagga och låt den stå i kylen ett tag.

Sätt ugnen på 200 grader

Förgrädda pajskalet i ca 15 min

Sänk till 175 grader.

Blanda 150 gram mandelmassa och 1 1/2 dl socker (sukrin) i en matberedare. Tillsätt 150 gram rumsvarmt smör i små klickar. Blanda ner 3 ägg, ett i taget. 

Blanda sen 1 1/2 dl finhackad sötmandel i smeten. 

Häll fyllningen i i pajskalet.

Strö 1-1 1/2 dl blåbär över kakan, tryck ner bären litegrann.

Grädda i nedre delen av ugnen ca 40 minuter. 

Låt svalna. Den är nästan godast dag två....men det är lite svårt att få något över till den dagen...

Mums med en klick grädde eller glass till.

  Så, ta nu kaffekoppen och den bit av pajen som står där varm. Sitt på ett favvoställe och känn att än är det sommar.

Mortuta

Ibland måste man bara stanna av.

Ta tillfällena då de kommer....passa på att glo rakt fram och inte nåt mer... 

Jag tror att det senaste året har lärt mig att vara i nuet mycket mer. Värdet av att vara på en plats, titta sig runt och så låta tankarna gå.

Det har också lärt mig (litegrann i alla fall....) att betrakta och värdesätta det som finns nära på ett annat sätt än tidigare.

...eller är det nåt som kommer med åren, tro?

Korsorden hjälper till att sitta där på bron och bara vara.....

Gör nu det ni andra också....

I morgon skriver jag om nåt mer substansiellt kanske....har en del tankar och åsikter som står på tur..

Javisst, ett mandelkakerecept också...

Mortuta