...på den som är ute i blåsväder.

Ja, så känns det väl just nu i vårt hem. Maken är rubrikernas man igår och idag...och förmodligen ett tag till. Trots att jag inte har nåt med saken att göra...tack och lov...så  blir det ringar på vattnet och det är lite otrevligt. Hoppas att det går att lösa och gå vidare på nåt bra sätt.

Att ha ett jobb på en "hög" post är inte nån dans på rosor....om nu nån trott det.

Själv så slits jag mellan världsproblemen: Gå ut i spöregn eller Vänta tills det blir bättre väder. Regn är skönt....men torra kläder som jag själv får svettas ner är inte dumt heller. Om hunden själv får välja så borde vi varit på gång sedan länge...Ha! Jag har mutat ner honom i bädden med hundgodis.Tänk så lätt det gick, han kanske inte ens ville gå ut...

Filmtips...någon?

Jag såg (läs bitvis halvsov) Hotel Marigold. En stillsam film om ett antal personer i 60-årsåldern som kommer till ett hotell i Indien. Man får följa deras öden och "äventyr" och det är många leenden och nån lite tår fälldes faktiskt också.

Fick nys om den via tips från goda vännerna E och J för rätt länge sen, glömde givetvis bort titeln rätt snabbt men igår dök filmtiteln upp igen och jag fann den som filmlån via teven. 

Ett bra fredagsmysval helt enkelt.

Fast jag är nog tvungen att se delar av den idag eftersom ögonlocken blev så tunga....

Denna helg får nog ägnas åt att rensa bort numera skruttiga blommor i trädgården. Den senaste tidens regn och blåst och lite lägre temperatur har satt sina spår på de krukor som står ute. Bara att inse, det ska väck!!

Kan också meddela för den som legat sömnlös och funderat.

Taket är klart!! Svart och blankt och heltäckande, kan inte önska mer.:)

  Nu har hundgodiset tagit slut och Kenzo börjat med en klagosång som klingar över hela huset...oklart vilken tonart han sjunger i. Stirrar dessutom uppfodrande på mig som om jag verkligen borde veta bättre än sitta vid datorn...då man istället kan gå ut.

Så, jag ger upp....

På med springkläderna och hundselen och stavarna och hörlurarna.

Vi ses

Mortuta

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej världen!   Jag lever....   Bloggandet har definitivt legat på is, eller kanske rättare sagt under täcket med flunsan som sällskap.   Blä och usch så sjuk jag varit. Flunsan tog greppet över kroppen, dock inte det positiva si...

    Precis som hos många andra med skrivarklåda ska det nu presenteras en sorts årsredovisning av 2018. En summering av vad mortuta tänkt och gjort under det nu passerade året.   Lånar, precis som nån gång tidigare, Underbara Claras variant och...

        Det finns något filter inbyggt i föräldrar vad gäller att minnas hur det är att umgås med småbarn, man minns bara brottstycken av hur det var. Tur är väl det för annars skulle man förmodligen backa varje gång en liten knodd närmar s...

Konst är bra konstigt.  Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.   Somliga anser att det enda som kan få ha e...

    Hushållet har haft kalas.   Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kom...