Vår familjeprojekt "överraska varandra" har legat nere under sommaren. Mycket för att sommarmånaderna med värme, sommarljus och semester rätt ofta inbjuder sig själv till oväntade saker och då ansåg vi att det inte behövdes nån större organisation.

Men nu....nu är det dags igen.

Hösten står för dörren och innnan man vet ordet av är varje helg inplanerad till kolla-på-matcher, öva-med-grupper-och-körer och resa-i-jobbet och resten av tiden hamnar lätt i soffhäng och inget annat. Alltså desto viktigare att få in dessa heliga små stunder.

Idag var det en sådan dag alltså. Det var Min tur att vara lite hemlighetsfull och inovativ och påhittig. Rätt enkelt denna gång, efter att tvärs över köksbordet varje dag tittat på en trött och hårt prövad make bestämde jag raskt att en dag på spa skulle passa.

Så blev det.

Fast...innnan dess var det en hel drös med "ska bara göra"-punkter. Gå länge med hunden, fålla gardiner, dammsuga, flänga på stan och rensa ärendelistan, stå och vela inför beslut om lamp-inköp...och lite till.

Sen låg vi stilla i var sin badrock och lånade tofflor, ett glas juice i handen och med klassisk musik i öronen på stadens härliga spa...ljuvligt!  Stundtals var vi helt ensamma därinne och kunde plaska runt lite som vi ville, definitivt ingen "kö" till hetvattenpoolen och en aura av lugn runt omkring oss. Det var inte bara maken som njöt av stillheten och tystnaden. Jag älskar detta göra-inget-läge....

Dagen blev alltså inte speciellt märkvärdig men ack så viktig. Rekommenderas! 

Somna i soffan lär förmodligen bli nästa moment i detta lördagsnöje. Tänk att man kan bli fullständigt utpumpad av att vara där....och gör absolut ingenting!!

¤¤¤¤¤¤

Ikväll går mina tankar till dotterns goda vän E vars pappa plötsligt dog i veckan. En man i sina bästa år, en vän vi länge känt och haft många roliga stunder med men framförallt är det E´s älskade far. Det finns inte ord som kan trösta tillräckligt men en hälsning och en kram nästa gång vi ses kan i alla fall visa att vi bryr oss.

Tillvaron ställs på sin spets då människor i ens egen ålder dör....Vi som alltid varit odödliga och skulle leva för evigt....det är ju bara andra som är gamla och som blir sjuka och som dör....inte nån som är som jag....

Lev för de levande.

Än en gång blir det uppenbart. 

Mortuta

 

E

29 september 2012 20:26

Tack snälla!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej världen!   Jag lever....   Bloggandet har definitivt legat på is, eller kanske rättare sagt under täcket med flunsan som sällskap.   Blä och usch så sjuk jag varit. Flunsan tog greppet över kroppen, dock inte det positiva si...

    Precis som hos många andra med skrivarklåda ska det nu presenteras en sorts årsredovisning av 2018. En summering av vad mortuta tänkt och gjort under det nu passerade året.   Lånar, precis som nån gång tidigare, Underbara Claras variant och...

        Det finns något filter inbyggt i föräldrar vad gäller att minnas hur det är att umgås med småbarn, man minns bara brottstycken av hur det var. Tur är väl det för annars skulle man förmodligen backa varje gång en liten knodd närmar s...

Konst är bra konstigt.  Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.   Somliga anser att det enda som kan få ha e...

    Hushållet har haft kalas.   Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kom...