Nu har det verkligen varit musikaliskt frosseri i flera dagar. Eller...frosseri är väl inte rätt ord, då skulle man ju känna sig mätt och lite lätt illamående efteråt men så är det verkligen inte. 

Det har varit övningshelg med Sångkraft, en helg då vi intensivövar höstens aktuella repertoar, finputsar på finesser, svårigheter och detaljer. Grottar ner oss i klanger och ackord och får tid att göra musik. Känsla av eufori....ja, precis så är det.

Ett av höstens stora projekt för oss är körens 40-års jubileum. Vi förbereder en galakonsert där publiken får höra s.k high lights men också sådant som är nytt och fräscht även för oss. Många noter, många toner.....

Efter lördagens slit var det oerhört skönt att lufta hjärnan och kroppen med en lång promenad i naturen. Vädret var vackert, solen värmde på ett höstljuvt sätt och   tack vare den kvalitetsstunden kändes det inte som att man tappat allt för mycket utomhustid...

Vackert, vackert.....

Lite körfest skadar ju aldrig. Mat och sång och prat i en enda röra. Jungfrun i ringen-kycklinggryta-Shall I compare thee-ris och hetasåsen-Bohemian Raphsody-glass o sås.....ja ni fattar att det kunde inte bli annat än en bra fest.

Min hjärnas kapacitet går fortfarande inte riktigt hand i hand med min vilja. Några längre s.k vilor och en betydligt kortare fest än de flesta andras blev summan, men det gör ju inte så mycket. Huvudsaken är ju att det fungerar att sjunga igen....

Mortuta

Är det nån fler än jag som tycker att tiden går fort? Va?

Nyss var det måndag morgon och alla suckade lite över att en hel arbetsvecka låg i fronten, FB-dateringarna var fyllda av suckar och ve och klagan över veckans vedermödor blandade med hoppfulla tillrop som "tjoho, nu är det måndag och jag får äntligen jobba igen.." och sånt. 

Jag har för övrigt en osedvanligt positiv vän som hyllar varje dag med glada tillrop. All heder till honom!!

Nåja, tillbaka till tids"rusningen"...visst håller ni med om att tiden går fort?

Nu är det fredag igen.

  Bastu, god mat som vi lagar tillsammans och så dags för försök-till-filmkväll, dvs resten av den där goda fredagsvinflaskan i kombination med tevefilm och fredagströttet...jojo, lycka till.....

Veckans fredagsfilmförsök är Angels and Demons....hopplöst alltså. Trots eller tack vare...vem vet?) att vi båda läst boken så är det svårt att hålla upp ögonen. Märkligt att man inte fattar det redan innan soffan intas och filten dras upp över axlarna. Har ju varje gång varit bättre att gå och lägga sig redan vid nio-tiden..

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Vanligtvis ställs jag sällan inför val som är av någon större dignitet. Denna helg är det faktiskt så, trots allt. Det händer stora grejer nu....sonen blir sambo och nu går flyttlasset....på riktigt!  Oj, oj.oj...hur ska Mortuta kunna låta bli att vara där och peta? Jo, det kan jag tala om...det går hur bra som helst. Efter att ha deltagit i ett antal packa i-bära-packa upp-turer i den unge mannens bostadsliv så vet jag att han fixar det bra, så det så. Kompisgängets inre krets står beredda med uppkavlade ärmar, hans blivande sambosysters har en mängd goda råd och glada tillrop och maken med verktygslåda och praktiska instruktioner....kan inte bli bättre laguppställning för en flytthelg!

Så....då kan jag ägna mig åt det bästa JAG vet.....att sjunga.

   Kammarkören Sångkraft ska jag tillägna mig energi och mitt hjärta denna helg. Vet att jag får dubbelt tillbaka.

Rapporterar med både bild och text då helgen är över....

Mortuta 

Igår...för 29 år sen...så gjorde hon entré....redan där får jag lätt andnöd. Herregud, är det så länge sen? Har jag varit en vuxen ansvarstagande mor så länge? 

Är det nån fler än jag som blir lite nojig då barnen fyller år? Inte i oron hur man ska fixa bra presenter eller sjunga rätt sånger utan nojig över det faktum att dom där småknoddarna blivit vuxna personer samtidigt som man själv tror sig stå stilla i ålder....kanske det är bara i min hjärna det slår lite frivolter varje år. 

Gör i mitt inre en jämförelse med min egen mamma och hur "gammal" hon var då jag fyllde 29 år...åtminstone upplevde jag henne betydligt äldre än hur kvinns är nuförtiden. 

Åh..detta ord nuförtiden...ger lätt en klang av att man levt minst 100 år och är fylld av visdom som man strör över folk oavsett de vill höra eller inte. ex. "ungdomar nuförtiden.....nuförtiden är då allt så dyrt....etc, etc.

Ska nog användas med försiktighet....

Nåja, det är ett faktum att den förstfödda är stor nu....tack och lov får man väl säga. Hade väl varit lite drygt att ha henne som 6-7-åring jämt, eller? 

Så....GRATTIS min hjärtebarn...

¤¤¤¤¤¤¤¤

Äppelträden dignar och skörden är nog bara några veckor bort. Faktum är att vi går och plockar äpplen lite då och då, bara för att känna hur smaken växer till sig dag för dag.

Årets investering vad gäller trädgårdsskörd får vi nog kalla den här lilla manicken:

  Äppelsvarven.

Jädrans vad lätt det ska gå då alla smaskiga pajer och äppelkakor ska bakas. Tidigare år har jag suckat lite över hur mycket spill det alltid blivit då jag använt den manuella skalarversionen, alltså kniven. Inte för att frukten är en bristvara alltså.....men det blir lite finare skivor med en sån här grej.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Finns det nåt i tillvaron att fundera över denna dag?

Lokaltidningen berättar om en kvinna i länet som döms för brott mot djurskyddslagen efter att ha häftat ihop sin hund då den hade fått ett större sår.

Hunden hade fått ett 40 cm långt sår, ägare valde att själv "hjälpa" hunden istället för att kosta på veterinärbesök. Hon provade att sy, blev inte nöjd med resultatet utan använde istället häftapparat....utan bedövning dunkade hon in en 30-40 häftstift i såret...

Såret blev infekterat (inte oväntat...) och veterinärbesöket blev ett faktum. Sen är allt historia som det brukar heta. 20 000 kr i böter blev summan och förmodligen en saftig räkning för eftervård av hundstackarns infekterade sår.

Smart? nej! Desperat? kanske. Dumsnål?Jojomen.

Ja, ja....har man inget vett så ska man kanske inte ha djur.

Avslutar med ett boktips. Hallonbåtsflyktingen av Milka Nousiainen.

En humoristisk beskrivning av Sverige ur ett finskt perspektiv. Underhållande läsning. 

Varje höst har biblioteken över landet "Kura Skymning" där man får lyssna på högläsning ur en aktuell bok. Denna höst är det denna bok och det ska bli kul att få läsa ett utdrag för intresserade lyssnare. 

Återkommer med datum.

Nämen, då är det väl bara att krypa under tvsoff-filten. Middagen är avklarad, kattflickan är återfunnen efter dagens runda (tänk, hon är på rymmen lite då och då och mitt hjärta slår dubbelslag då hon inte är inne på kvällen...) och maken är på jobb. Lugna puckar alltså....

Mortuta 

( okej, innan ni börjar irritera er, det är korniga bilder idag....kameran rapplar....)

Vi har varit på utflykt, hunden och jag. 

Denna småregniga och kyliga söndag följde vi med som sällskap på hundutställning. Det var goda vännen A med hunden Krut som skulle prova lyckan bland alla andra spaniels och retrievrar.  Trots att vi varit hundägare i 20 år så har det där med utställningar aldrig lockat, kan inte riktigt sätta fingret på varför....vi tycker väl att de hundar vi haft varit fina och vackra och bra ändå utan att få papper på det.

Å andra sidan har de aldrig varit tal om avel och så....

Nåja, det var kul att vara med och många saker att kolla in. Både Kenzan och jag satt fascinerade och tittade oss runt.

 Man kunde nästan tro att det var ett tältläger vi kommit till, det var mängder av färgglada "bubbel-tält" med burar och förare. Vi var i minoritet, vi som satt på en solstol och hade hunden på en filt.

     Det gäller att ha tålamod och varma kläder. Dessutom måste man fokusera och ladda inför de där minuterna i cirkeln.

       Visa upp, springa runt, bli bedömd och sen lyssna på vad domaren har för åsikt om ens bästa vän. Inte helt säkert att man håller med vad som sägs, domaren går på rasbeskrivning men helt uppenbart personlig smak också.

Krut gjorde bra ifrån sig i cirkeln, Kenzo skämde inte ut sig på läktarplats och vi andra drack kaffe och snackade med folk. Sammantaget en bra förmiddag.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Ser på Finnkampen och får en tår i ögonvrån av att se Carro Klufts sista lopp och de härliga hyllningar hon får av publiken men kanske ännu mer av sina lagkamrater.

Hoppas verkligen hon kan fylla sina dagar med andra bra saker och använda sin energi till något positivt även i framtiden.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤      

Annat?

Funderar lite över den unga kvinna som varit efterlyst och saknad av sin familj den senaste veckan. Åtskillig mediatid har ägnats åt hennes försvinnande, familjen har varit ohyggligt oroliga och Interpol blivit inkopplade på fallet. Vad hade hänt henne? Hur kunde hon bara gå upp i rök efter att ha checkat ut från hotellet? Kidnappad på väg till flyget? Ja, frågorna var många och i alla intervjuer hörde man en desperat letande syster med gråten konstant i halsen.

Sen hör hon av sig till slut....har blivit kär.....ska stanna där....hade kanske rent planerat det....ingen mobiltäckning....m.m.

Men hallå....hur tänkte hon? 

Hörde på nyheterna att hon skämdes lite nu....jo, kan tro det.

Blir nog lite jobbigt att komma hem (när nu det blir?) och förklara sig....

Ikväll blir det löpband, broccolisoppa och symaskinsteknik-uppdatering...har gjort en investering med en fin och blank sak. Första gången i livet med en ny maskin, inga arvegods som redan från början passerat bästföredatum.

Wish me luck

Mortuta