De dagar man kan gå på hundtur med öppna sinnen är nog de allra bästa. Tillfällen då stundens ingivelse hos hund och förare får bestämma riktningen och inte jakten på motion, sträcka eller tid alt. brist på tid.

Konsten att välja bort träningsrundan till förmån för den mer betraktande turen är inte enkel. Nånstans inne i kroppen och hjärnan gnager idrotts/träningsekorren envetet och påminner om känslan av att det inte riktigt  räcker och skulle kunna vara starten på det allmänna kropps"förfallet"...Knäppt va?

Förnuftet knackar då på dörren och säger med skarp röst till knasbollen i huvudet att man få skärpa sig och ta tag i njutandet också. Alla bitar behövs, så det så!

Soliga höstdagar har stora möjligheter, Kenzo och jag tog chansen och gick mot havet. Herregud, så vackert det är.

Ord känns rätt överflödiga, bilderna talar för sig själva.

Hemma på gården kom katten oss tillmötes, kurrade och kröp kärvänligt runt sin hundkompis som lätt besvärad lät sig bli "bekurrad"...hm, kan man säga så?

Samtidigt var båda två på sin vakt om dörren skulle låsas upp och matskålen vara i sikte. Mat är nog utan tvivel deras minsta gemensamma nämnare.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Släkten har utökats under veckan. En kusin till våra barn har nedkommit med en liten Ebba och det är rätt häftigt att tänka att familjen, på min mans sida nu har fått ett nytt led. Grattis F och M till er lilla jänta! 

Att ta sig tid och stanna vid havet, se på vågorna och lyssna på vattnet är så skönt. Tankar släpps fria och virvlar runt och iväg, det som stört kan flaxa bort och det som stärker får stanna. Kan ju inte påstå att världsproblemen löstes men ett och annat kom jag fram till i alla fall. Vad? Nja...det får bli min hemlighet.

Ha det gott alla

Mortuta

 

Helga

5 oktober 2012 08:22

Vilka fina bilder hos dig idag! Stämningen är alltid fin här och jag lämnar med en känsla av ro - det är väl bra!?

http://www.helga1.bloggplatsen.se

Lena

5 oktober 2012 08:27

Njut av oktoberhelgen!
/Lena

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej världen!   Jag lever....   Bloggandet har definitivt legat på is, eller kanske rättare sagt under täcket med flunsan som sällskap.   Blä och usch så sjuk jag varit. Flunsan tog greppet över kroppen, dock inte det positiva si...

    Precis som hos många andra med skrivarklåda ska det nu presenteras en sorts årsredovisning av 2018. En summering av vad mortuta tänkt och gjort under det nu passerade året.   Lånar, precis som nån gång tidigare, Underbara Claras variant och...

        Det finns något filter inbyggt i föräldrar vad gäller att minnas hur det är att umgås med småbarn, man minns bara brottstycken av hur det var. Tur är väl det för annars skulle man förmodligen backa varje gång en liten knodd närmar s...

Konst är bra konstigt.  Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.   Somliga anser att det enda som kan få ha e...

    Hushållet har haft kalas.   Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kom...