Efter att ha ägnat en söndagförmiddag på sportaffär började tankarna gå...en del funderingar började rota runt i tankarna och kanske ni som läser har de goda svaren på mina stora frågor.

Huvudärendet för dagen var skor för innebruk.Denna gång inte för eget bruk utan en ung släktings innebandysko-stall skulle utökas.

Enkelt kan man tro...det är väl bara att stega fram till några par skor som ser bra ut, prova in storleken och sen vandra lyckligt till kassan för att sen gå ut i livet med ett par nya pjuck. Pyttsan.

Det är betydligt mer avancerat än så. Inled din skoköparstund med att skanna av skoväggen där de för stunden aktuella måste-modellerna står. Se upp så du inte faller för en modell som är för women...ja, alltså om du nu råkar var av kategorin men. Aj,aj....då blir det felspringning, definitivt. 

Sen gäller det att veta om du ska ha indoor running, outdoor running, walking, fitness och sen...ja...hittade faktiskt ingen del för resten av mänskligheten...dom som behöver skor till husbehovsrörelse.

Därefter inträder kanske den allra svåraste delen i hela besöket. Nämligen att få hjälp, få kontakt med nån som vet lite mer...eller inte? för det är ju ett faktum att skorna står där på hyllan i nån sorts krymplingstorlek förstås. Har man en fotform av det mera kanotliknande hållet (ja, ibland tykcer jag det ser ut så ur mitt perspektiv...ni fattar storlek 40,va?) då gäller det verkligen att få hjälp.

I det skedet kan då besökarens sportiga yttre kanske hjälpa att få uppmärksamhet...eller också är jag lite fördomsfull nu...ha, ha...bygger på mångårig erfarenhet. Ja, ja...ursäkta alla sportaffärsexpediter...skojar ju lite med er också...

Så dyker till slut en yngre grabb upp, betraktar kunden som står där villrådig vid den enorma skoväggen, gör en snabb hanteringskalkyl och ser sig sedan snabbt om i hopp om att nån kollega ska finnas i närheten. Nån som kan förbarma sig över kvinnan med förvirring i blicken. Han vet ju dock inte vilken typ av kund jag är....går endast på huruvida min atletiska framtoning kan ge en hint...

Men faktum är att om du (läs jag) då kör med öppna kort och direkt bekänner att man inte är så himla duktig på sportskodetaljer då är risken rätt stor att man blir lite "men lilla vän, jag ska förklara från början...det här är en sportsko"-stilen. Lite idiotförklaringsvarning alltså..en affär som kan gå tokfel...

Går man istället in i skoprovarsituationen med låtsad eller äkta förståsigpåarmin och nickar intresserat åt sulornas vinklingar, hummar åt resonemang om upppumpade läster och skosnörenas spänst blir man ofta bemött med mer respekt. Lite mer av "Okej, vi vet båda vad vi pratar om...och köper bara det bästa förstås"-attityden skapar en gemenskap som ger mig som kund mer information och förmodligen rätt skor på fötterna.

Varför ska det vara så inispiken många sorter att välja på och ta ställning till? 

Har dessutom varit med om att vilja köpa likadan modell flera år i rad, med motiveringen att den har suttit bra på foten, inte skapat vare sig liktorn eller skavsår...ja då får man svaret av ynglingen att modellen inte längre tillverkas och att den nya modellen alltid är såå mycket bättre. Och dyrare!

Vilken tur att jag bestämt mig för att mina skor får leva på mina fötter flera säsonger och att det inte gör något om mina träningsdojor inte har coolaste färgen.

Hur gick vår shopping då? Jotack, grabben provade igenom lagret av indoor men shoes och klev efter en trekvart sådär, ut ur butiken med ett nöjt leende på läpparna. Modern suckade något om att de förmodligen var för små innan säsongens slut...men så är livet med tonårsfötter.

Slutligen....

Kvällens viktigaste teveprogram blir seriestarten avTorka inte tårar utan handskar, efter en bok av Jonas Gardell.

Mortuta