Sitter vid köksbordet, runt mig är många tända ljus och en brasa sprakar i kakelugnen.  ett glas vin och några saffransskorpor är mitt sällskap....

Trots att klockan är snart midnatt så har jag svårt att komma ner i varv. Komma "ner" från känslan som haft mig i sitt fång hela dagen....konsertkänslan. 

Bör kanske förklaras lite....

Under kvällen har vi, dvs Kammarkören Sångkraft i Umeå, haft två julkonserter. Vi bjöd på ett program med både kända och mindre sjungna kompositioner. Presenterat i ett format för meditativt vällustigt lyssnade....

Vackert. Stämningsfyllt. Traditionellt. Nyskapande.

Det är så underbart att göra dessa konserter, något formligen gräver sig in i mitt inre och plockar fram känslor som ligger i dvala resten av året, laddar i det fördolda och kliver fram sådär lagom till andra delen av programmet. Varma kinder, klappande hjärtan och lite lätt gråtmildhet....jajamen. det är så känslosamt ibland.

Givetvis är det alltid roligt att kunna beröra sin publik men det är något speciellt med julrepertoaren....den sitter som "en smäck".....som en varm filt runt frusna ben.

Den kittlar oss lite extra med igenkännandet, minnesbilder eller är det  kanske rentav upplevelsen av kravlöst musikaliskt njutande?

Jag har svårt att gå ner i varv efter detta. Klangerna finns fortfarande i mitt huvud, hör passager som är vackra och kan i kroppen förnimma hur Coventry Carols dynamik känns, det som publiken får slängt rakt i ansiktet...

Flera i publiken grät ikväll....

Musik skapar starka känslor, då man tillåter sig att lyssna med öppna sinnen....det är urhäftigt att vara en del av något sådant...

  Havet lockar fram liknande känslor hos mig. Det öppna och ogreppbara med havet lockar fram samma öppenhet i sinnet. Svårt att påverka själv, ta in det som pågår och bara njuta.

På nåt vis måste man låsa upp sitt inre och åka med....så är det också med musik som berör. Med stängda känslodörrar spelar det nog ingen roll vad vi som presenterar musiken gör, vi kan förmodligen stånga oss blodiga med snygga ackord, berörande textstrofer och klassiska eller nyskapande melodier. Ingen skulle ta till sig...

Kvällens publik hade låst upp sina portar och tog emot det vi ville ge. Ljuvligt!

Vilken ofantlig tur att det är ännu en konsert imorgon kväll.....

Nåja......eftersom man är norrländskt svårmodig (eller är jag verkligen det?) och för att inte hamna för långt in isjälv-gottandets träsk  ska jag nu släcka alla myspysljusen, slurpa i mig den sista vinskvätten och som en ordentlig lagomperson lydigt gå till sängs för att orka med måndagens vedermödor....Såärdet!

Men....den berusande känslan och det lyckliga leendet som vaggar mig till sömns....det kan ingen ta ifrån mig....

Mortuta