Då man är på resande fot kan det bli väldigt jobbigt om man av någon anledning hamnar i tidsnöd. Kanske en sen buss, ett lite dåligt väglag, en kö som går lite segt eller annat som man inte kan påverka själv. Då är det ju också fritt fram att skylla på omständigheter och man har ingen del i det själv. Inte mindre jobbigt men kanske enklare att förhålla sig till...

Värre är då man själv ställt till det...till exempel försovit sig.

I förmiddags hade jag "förmånen" att lite på sidan om betrakta ett förmodat försovningsdrama. 

Plats: Bromma flygplats, strax före halvtionyheterna.

Scen: Avgångshallen, incheckningen och säkerhetskontrollen.

Det är lugnt i hallen, inte så många resenärer vare sig i restaurang eller incheck. De som var på väg mot Bryssel hade sedan länge checkat in eftersom planet skulle lyfta om en dryg kvart...lite radioljud sådär lagom  högt i bakgrunden...

Då öppnas entrédörrarna och en medelålders man rusar in, håret på ända, iklädd "sov"shorts och t-shirt och med resväskan i högsta hugg. Han ropar redan i dörren efter rätt desk...ja, just det...han ska givetvis till Bryssel...dit med väskan och ett kort samtal med personalen varefter mannen rusar ut igen efter mer bagage. 

Han dröjer några minuter, kommer sedan med en ännu större väska, fastnar i dörren så att allt rasar, ser helt förtvivlad ut men får bagaget efter ett par "rammel" till rätt incheck. Är lite blodig på de bara benen vilket formodligen tydde på att han ramlat på isen utanför i all stress. Trasslar för säkerhets skull in  väskorna i plastbanden som visar hur man ska gå i kö-systemet. 

Vinkar sedan till sitt resesällskap som är på väg in genom dörren, då fastnar även hon med väskan i dörren. Han får rusa tillbaka och hjälpa henne och sen tillbaka igen.

I det här läget är alla i avgångshallen medvetna om vad som händer. Trots att man kan ha medkänsla med paret så är det lätt att, lite i skymundan dra på munnen. 

Men det är ju inte slut än...

Minuterna går och piloterna står på startbanan och varm-kör planet i väntan på de två senkomna resenärerna...då blir de båda varse att de ska igenom säkerhetskontrollen med ALLT bagage eftersom de var så sena. Ny panik...han blir mer högröd i ansiktet och svetten sprutar...hon med ett ståiskt lugn....

Då fastnar en av väskorna i den där boxen-med-kameran-grejen som allt handbagage ska igenom...

Herregud, jag hade lagt mig ner på golvet och "dött"....

Det sista vi ser av paret är då de springer och släpar bagaget genom shopen på Bromma. Hoppas verkligen att de kunde pusta ut då de väl kom ner i flygstolen och sen få en bra resa dit de var på väg.

Men jag och större delen av personalen fick oss ett gott skratt i smyg.

Vi har alltså varit på resa under julhelgen, en riktig familjejul har firats på Malta.

Berättar om det imorgon.

Nu ska tiden ägnas åt tvätt, tevehäng och en middag på tumanhand med maken.

Mortuta