Som jag skrev igår så har vi tillbringat julhelgen på Malta. Ovanligt men mycket bra.

Eftersom jag som längst har avvikit 3 mil från hemmet under jularna hittills i mitt vuxna liv så var detta rätt stort. 

På uppmaning av och enligt önskemål från döttrarna packade vi ner norrländsk/svensk julmat och givetvis en del julklappar. Flygresan blev ett exempel på så många flygningar som möjligt-principen....Umeå-Sthlm-Kastrup-Dusseldorf och så Malta.

Jotack, vi fick valuta för både flygskatt och andra avgifter.

Man kan tro att denna lilla ö, Europas sista utpost till Afrika inte är något julfirande land. Pyttsan...det var precis som hemma....pyntade granar och andra dekorationer, blinkande kulörta belysningar och julmusik...överallt....ÖVERALLT!!

Bara snön som saknades...

En julgrans/julpyntskavalkad är på sin plats nu:

    Jag har nog aldrig sett så många olika julkrubbor...ever. I garage, vid kyrkportar, på pubar, i bröd, köpcentras, i rondeller, i båt på land, i fönster...ja, i stort sett överallt. Känns inte som en tradition vi tar med oss hem....räcker bra med den där hopvikbara i papp...

Vår numera rätt internationella familj firade med både svenska och irländska förtecken. Dessutom har det skapats en maltainspirerad 23-decembersed.

Fentaka, dvs klassisk maltesisk kaningryta i Maja-tappning antar jag hädanefter kommer att serveras kvällen före julafton.    

Svenska julbordet presenterades för den irländska delen och mottogs mycket positivt. Det var möjligtvis så att sillen och den gravade laxen inte föll på läppen riktigt. Kan nog förstå det....det tar ett tag att lära sig gilla rå, lite gummiartad fisk, eller hur?

    Penny-hunden fastnade med blicken på den rökta rensteken och vaktade plikttroget renen.

Efter att ha sovit matkomasömn på julaftonsnatten var det då nästa dag dags för The Turkey Dinner...alltså kalkon med rostad potatis och brysselkål. Juldagen är som bekant den katolska världens stora firardag....förövrigt den enda. Så då gäller max vad maten anbelangar. Traditionsenligt skars kalkonen upp av far i huset, i detta fall pappa Harris. Gott och trevligt!

Julveckan har för övrigt innehållit många härliga promenader i +20 och ibland lite prosecco på en trottoarbar solskenet. Kändes väldigt bra.

Men, det som vi kanske fastnade mest för under dagarna var träningspassen med dottern som härförare av familjen. Vi har turen att hon är en kettle bells-instruktör  och vi fick svettas och träna stenhårt. Skitjobbigt.....men kul. Vi är helt sålda på träningsformen nu och ska skaffa dessa "kulor" hemma och köra hårt.

Det kändes väldigt bra sätt att använda tiden och så kändes det lite mer förlåtande att trycka i sig julmatsresterna. Känns det bekant?

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Nåväl, efter en dryg vecka är vi nu tillbaka hemma och vet att det inte var för sista gången julen firades på The Rock.

Avslutar med en underbar bild på de kära barnen