Då nu de sista saffransskorporna är uppätna så är det väl bara att inse... Vardagskosten är här igen.
Inga små chokladbitar eller julkakor till kvällskaffet längre. Nu blir det på sin höjd ett litet frökex. Spartanskt!

Fast, det måste medges att de är så himla goda, speciellt med en bit lagrad ost på så det är absolut ingen katastrof med det bytet.

Vi har haft ett ljuvligt vinterväder idag och det blev en lång lång havskantspromenad med en hysteriskt lycklig hund....och en rätt så normalhysteriskt lycklig mortuta i vintersolen. Visar bilder imorgon.

Nu måste jag lyssna klart på Lee Childs "Gisslan"....huga, nu är det spännande.

Ses imorrn

Mortuta

Skidpremiären avklarad. Mycket nöjd kan jag dock konstatera att nya muskelgrupper ger sig tillkänna varje gång det är dags för en ovan aktivitet. Hej på er ljumskar!! Nu vet jag definitivt var finns, både fästen och muskler.....

Nya (stav)tag imorgon!

Mortuta

I lördags hade vår lokala tidning ett längre reportage om det intressanta ämnet "var du finns i syskonskaran påverkar hur du blir"....Ja, jag vet att det heter nåt annat men minns inte det just nu.

Nåväl, man kunde läsa om skillnaden mellan äldst, mellan och yngst i en grupp syskon och hur det kan påverka relationer till ev. livspartners osv.

Hela artikeln baserade sig på boken "Äldst, yngst eller mittemellan" av Elisabeth Schönbeck. Den kanske blir en bra vinterläsningsbok, vem vet?

Äldsta barnet beskrevs bland annat såhär: "....duktig, dominant, ambitiös och tycker om att bestämma."...Hm, kanske stämmer....Den förstfödde måste ju också förhålla sig till att först var ensam om all uppmärksamhet i familjen för att sen upptäcka att det ska konkurreras om föräldrarnas gunst. Lite knepigt det också.

Mellanbarnet beskrivs som "...lyssnar både uppåt och nedåt, strävar efter rättvisa men vill oftast inte ta ställning. Medlar i familjen, duktig på att kompromissa och att förhandla." . Riskerar att hamna i kläm. I relationer fungerar mellanbarnspersonligheten med de flesta på grund av sin stora flexibilitet.

Yngsta i en syskonskara då? Beskrivs som "...äventyrare, drömmare, livsnjutare. Hellre gasar än bromsar i livet, är vana att de äldre syskonen är överlägsna på det mesta och kan känna att det är svårt att komma ikapp.". Enligt boken beskrivs småsyskonen som mindre ansvarstagande och mer rebelliska...hm, det var värst...

Det här är väl som att läsa horoskop, vill man hitta likheter så finns det. DEt känns inte som att det är några världsrön som nån plötsligt forskat fram. En lagom dos av skeptisism är väl av godo, gissar jag. Men det är lite kul att titta på sin egen plats i syskongruppen och se om det finns spår av likhet.

Jag är yngst i familjen.

Känner jag igen mig i beskrivningen?

Till viss del....livsnjutare? Jotack, det hoppas jag. Rebellisk? det vete tusan.

Ser jag mina syskon i de andra beskrivningarna?

Det finns fragment som kan stämma...

Nästa steg är att titta på sina barn och deras positioner i gruppen. 

Det blev lite kul...

Vi diskuterade detta över en bit mat med några vänner igår, de har barn i samma ålder och våra liv är rätt jämförbara. Kunde enas om att våra kära barn hade vissa likheter med författarens idéer. Det blev en del skratt och anekdotberättande om våra döttrar och söner. Har man tre barn så är det lätt att generalisera fast dem i beskrivningarna....lite kul om man inte tar det på blodigt allvar. 

Så mina kära ungar E,M och L....vad säger ni? Stämmer beskrivningarna?

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

   Kettle bells. Detta träningsredskap from hell.....En järnklump med handtag som man kan göra massor av övningar med. Som jag tidigare berättat så provade vi träningsformen under några svettiga pass på Malta. I strumplästen, för att få bästa balansen, på en liten yta och med endast sin egen kropp och järnklumpen som redskap. Så...jävla.....jobbigt....men kul.

Så nu har vi inskaffat var sin klump ( 8 och 12 kg), vi står på altanen och svingar bells...typ varannan dag och försöker höra dotterns instruktioner i minnet. " Sträck, tryck..."

Hm, det finns "visningsvideos" på Youtube. Kanske bäst att kolla in dem igen.

Ja, ja....jag vet, det är nördigt....vi är sådana i vår familj...alla tränar på nåt vis....en av de gemensamma nämnarna hos oss är väl att det svårt för oss att göra saker långsamt och enbart av njutning...det ska vara nån svett-faktor i det man gör.

Så att det känns att man utfört det.....

Power walks, simma fort, lufsa med hunden i skogen, flänga i skidspåret, löparspåret, gymmet..you name it. Sådana är vi!

Här kan man ju verkligen fundera över hur man påverkat varandra i familjen, vad man fört i arv till sina barn m.m Nog så intressant som syskonpositionen.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Vinterstudion är dagens fokus. Skidåkning i alla dess former. Skavfötters i soffan, en stor kanna kaffe och mjuka filten. Blir bra det!

Fast......i nån tråkig-gren-paus ska vi faktiskt klämma in en härlig skidtur i skogen. Mina nya löparskidor ska invigas, hurra!

Mortuta

Nytt år och nya tag

2013

Idag är det förmodligen den dag på året då de allra flesta jag ska bli en bättre människa-löften förkunnas. Tätt följda av träna mer, snusa/röka/dricka/äta mindre och en hel hoper andra mer eller mindre vidlyftiga löften. Lite lätt ångestfyllda stunder då föresatser staplas på hög som ett bättre jengaspel.

Givetvis så finns de övergripande önskningarna om 2013 som ett paraply över oss alla: Ekonomisk och politisk stabilitet i världen, stoppa våldet mot kvinnor, inga mer krig m.m m.m

Det vore väl korkat om inte sådant stod först på önskelistan, eller?

Men idag håller vi oss till det mera jordnära och vanliga...

Förhoppningsvis så är alla löften sagda med inställningen att man verkligen ska hålla dem...men av nån anledninig så är det lätt att släppa på löftes-skruvstädet efter ett tag och hamna i det gamla och invanda igen....

Godislöftet håller ...typ, en vecka....sen  blir det en rejäl påse smågodis och sockerchocken är total. Gymkortet inhandlas och nyttjas i januari....sen blir det mer och mer bekvämt med soffhänget igen. Rök/snus-stoppet går lysande till abstinensen är total och feströkandet blir helt plötsligt ett toppenalternativ.

Varför blir det så?

Kan det bli lättare om vi struntar i inte få göra-tesen?

Vi kan ge oss själva löften i positiva ordalag istället?

Väck med inte- och sluta-orden alltså!

Såhär blir mina nyårslöften:

2013

Det här året ska jag verkligen anstränga mig att....

Äta gott och hälsosamt

Röra mig så att jag mår bra

Ägna mig åt sådant som ger mig energi

Ge de påbörjade projekten i hemmet (sömnad, målning etc) en chans att bli klara

Sova mer i sängen än framför teven

Vårda mina blommor på ett sätt som de bättre förtjänar

Skratta och ha roligt tillsammans med mina nära och kära, vänner och arbetskamrater

Använda tid och pengar på ett hyfsat genomtänkt sätt

....inget sluta äta godis, banta, sluta shoppa onödiga saker, inte vara lat, inte slösa, inte slarva.....bara positiva ordalag....

Nu är jag ruskigt nyfiken på DINA nyårsföresatser....vad ska bli ditt positiva tänk för det här superduperunga året 2013? Berätta!!

Mortuta