Så har den då passerat...Den efterlängtade tävlingshelgen med alla underbara, vänliga, hypermusikaliska, toknördiga Barbershopmänniskor som vi i Sverige och Norden har. 

En låång 80mila-bilresa genom landet kan tyckas som ett galet sätt att ta sig till Karlstad men med sällskap av tre trevliga flingor blev det istället ett roligt sätt att umgås och lära känna varandra och samtidigt färdas mot södern. Vi avhandlade stort och smått, skoj och allvar och skrattade ibland så tårarna spröt för att i nästa stund dela viktiga livserfarenheter med varandra. Tack kära bilsystrar för resan med er! 

 Fikaväskan kom fram vid flera tillfällen, en av stoppen blev vid den oerhört vackra HögaKustenbron.

Att vara på körtävling innebär att man får umgås med massor av körsångare, vara i den s.k barbershopbubblan med likasinnande men framförallt att man får lyssna på så oerhört många duktiga kvartetter och körer. Grupper i världsklass bytte av varandra på scenen....så j-la häftigt!!

Konferens-centret i Karlstad var knökfyllt av kvinnor i alla åldrar.

Ja, det fanns män här och där...i publiken eller möjligtvis bland arrangörerna. Men dock i minoritet. Sorry alla män....kan inte säga att ni var saknade...

I barbershop tävlar man i kvartett och i kör. Fredagskvällen var vikt åt kvartetterna och vi satt bänkade för att heja fram våra modiga tjejer som deltog. Det är verkligen modigt att vara med som kvartett, det är så mycket svårare än vad man kan tro. Grupperna i topp var så så så bra, sjöng så rent och vackert, övertonerna dansade formligen ringdans i taket och eftersom det också ingår att man ska ha med en viss koreografi och verkligen beröra gick det inte att undvika att bli tokimponerad. Vinnarna var fantastiska, en kvartett som senare i år ska tävla i Honolulu i VM. 

      Fångade en av våra två kvartetter, Firebirds, på några bilder. Gillar verkligen deras 40-talsoutfit, något som de också fick stort beröm för, både av publik och andra deltagare. De tilldelades för övrigt ett pris som bästa "nybörjare", s.k noviser. Coolt!!

¤¤¤¤¤¤¤¤

Lördagen blev en enda lång förberedelse för körens 10 minuter på scen.

Smink och hårpiffande tar ju tid. Speciellt för en sån sminknovis som jag. Det är ju faktiskt konstigt, jag har levt rätt länge nu...en bit mer än 50 år och jag kan fortfarande inte få till det där med ögonskugga och mascara så att det ser okej ut...andra gör det med finess och snabbhet men jag kladdar på och blir desperat och sätter till sist allt hopp till nån vänlig själ i sminkgruppen som förbarmar sig.

Sen följde i rask takt.....Uppsjungning och peptalk, avslappning och tonbildning, lilladansen och genomkörning av programmet flera varv.

Sen upp på scenen och LEVERERA! 

  De stolta tenorerna samlade för en gångs skull! Nöjda!

De fyra domarna, för övrigt är det alltid amerikanska tokkända domare som kommer till de nordiska tävlingarna, gillade vad de hörde och såg och ansåg att vi uppfyllde många av deras höga krav. Det är poängskalor för allt man ska klara...typ "ju renare, snyggare ackord, exaktare koreografi" desto närmre topp-poäng.

Vi har under hela detta år haft målet Flingor mot 600, något som vi alla insett att det varit rätt ouppnåeligt eftersom det är bara de riktigt rutinerade och duktiga körerna som klarar de kravnivåerna. Då sen resultatet kom och vi kom p fjärde plats av 17 körer och fått 604 poäng visste glädjen ingen gräns.

Vi jublade och grät och sjöng och skrattade hela kvällen lång. Alla svettiga övningar gav alltså resultat och än en gång kan man konstatera att den gemensamma kraften är så mycket starkare än varje enskild sångare.

Vann gjorde en kör från Stockholm, Alba. Så himla bra de är....

De ska representera vår region ( NLR 32) i Honolulu. Lycka till!

        Det är rätt mycket glitter och blingbling inblandat i stilen med kläder och tillbehör. Kul i lagom mängd...

¤¤¤¤¤¤

Eftersom jag sjunger i två olika körer med fundamentalt olika stil men numera med liknande höga ambitioner kommer frågan då och då om det är nån skillnad att sjunga och om det är svårt att förhålla sig till det. 

Njae, det är givetvis olika för människor...somliga vill fokusera på en sång"stil" och får sina musikaliska behov uppfyllda med råge och en del är som jag...vill ha mer.

Jag känner mig så oerhört lyckligt lottad som får använda min förmåga att sjunga på så många sätt. Ena dagen i en massiv körkropp som rörs och som bygger sin klang med maffiga bastoner och jag får dansa..nja, kanske är fel ord...snarare flaxa runt efter noggranna instruktioner för att nästa dag omfamnas av de allra allra ljuvligaste ackord och klanger i Sångkraft där min röst är en del av det, förhoppningsvis exakt rena....

Man kan inte önska sig mer.....

Vet nog inte hur jag skulle klara mig utan att sjunga....

¤¤¤¤¤¤

   Måste bara visa er den stora älgen som fanns att beskåda i Karlstad CCC, konferenshuset alltså. Alltså, hur kom man på idén att klä en stor låtsasälg med mjukisdjur? Har stans alla småkids bidragit med avlagda gosedjur tro? Eller är det numera så att dessa grejer har s.k färskvarustämpel och nån leksaksaffär som sålde ut fjolårsmodellerna kanske? Vem vet....

Hemfärd i går, ett stopp vid Ångermanälven igen och solen lyste så vänligt på oss. Våren är på gång, det känns.

Vardag igen, i veckan är det övning för nya konserter. Sångkraft ska nu vara i mitt epicentrum och det ska bli så så kul....norrländska kompositioner, vackert!

Vi ses 

Mortuta