Skäret mötte oss med tät dimma och en temperatur som inte alls motsvarade våra förväntningar. Humöret och huvudet hölls dock uppe med hjälp av en fantastisk lunch och sådär lagom till kaffet och den underbara jordgubbstårtan kom solen och värmen. Med andra ord blev det en ljuvlig midsommarafton.

      Museiområdet var fyllt med folk i alla åldrar och det skuttades mer eller mindre entusiastiskt runt stången. Ofantligt många jättegulliga spets- och rosettklänningar hoppade och sprang med enorm livsglädje. Dansade jag? Njee, inte den här gången. Valde avbytarbänkspositionen och njöt av folkhavet istället.

Att komma ut på ön är så oerhört vilsamt, all eventuell stress rinner av och man kan ägna sig åt det som känns viktigt för stunden, dvs promenera runt, prata lite nu och då, sitta och stirra ut över vattnet och liknande...

Under säkert halva mitt liv har midsommarhelgen skapat en melankolisk känsla. Det är svårt att förklara varför och hur men kanske närmast en känsla av att den ljuvliga ljusa sommartiden är så förgänglig. Den längsta dagen/kortaste natten står  där och vad sjutton ska den fyllas med för att bli så bra som möjligt? Man måste vara uppe och njuta helst hela natten...

Men, med åren (har det med visdomen som kommer allt eftersom, tro? Inte åldern va?) så har lugnet kommit och denna sommarhelg blir mer och mer njutbar och det faktum att det inte alltid blir så världsrekordsena midsommarkvällar längre gör inget. En vansinnigt tidig hundpromenad har också sitt värde.

Nån som känner igen sig?

    Kenzo njöt också av sina dagar på ön. Han lade sig i buskaget och höll koll på allt och alla i närområdet och lyckan visste inga gränser då en ny lekkompis gjorde entré. Gårdens andra hund, lilla hundflickan Blaika fick honom att rusa som en vinthund varv efter varv efter varv.            Jojomen, nån som har hört talas om självrastning?

¤¤¤¤¤

Så kom midsommardagens regn.

Häll-, spö-, dugg-, skvättregn i omgångar. Det öste ner i timmar...

Då gäller det verkligen att inte tappa modet. Vi tände brasa och la pussel tills dess ovädret dragit förbi och solen lockats fram igen. Det där loppisfyndet kom väl till pass och det är fantastiskt vilka samtal man kan ha samtidigt som man letar efter den där speciella lilla pusselbiten, stort som smått avhandlades medan kattdjuren växte fram på bordet.

Så är då helgen över. Vi har tagit vår, numera betydligt lättare packning på cykelkärran. Traskat efter grusvägen och förenat oss med alla andra helgbesökare på färjan. Vinkat hejdå till systra som har förmånen att kunna njuta av skäret-känslan just nu, lyckosten.

Hemma väntade katten med uppfodrande min och med ett stort klapp- och kelbehov. Ordningen är nu återställd med alla i Mortutafamiljen i soffhörnet igen.

  Må så gott alla

Mortuta

 

Helga

26 juni 2013 10:43

Kikar in så här när jag är hemma och tvättar. Det verkar ha varit en fin midsommar hos er. Ö... har ni sommarställe där? Vackra bilde och tårtan ser gudomligt god ut!!

http://www.helga1.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej världen!   Jag lever....   Bloggandet har definitivt legat på is, eller kanske rättare sagt under täcket med flunsan som sällskap.   Blä och usch så sjuk jag varit. Flunsan tog greppet över kroppen, dock inte det positiva si...

    Precis som hos många andra med skrivarklåda ska det nu presenteras en sorts årsredovisning av 2018. En summering av vad mortuta tänkt och gjort under det nu passerade året.   Lånar, precis som nån gång tidigare, Underbara Claras variant och...

        Det finns något filter inbyggt i föräldrar vad gäller att minnas hur det är att umgås med småbarn, man minns bara brottstycken av hur det var. Tur är väl det för annars skulle man förmodligen backa varje gång en liten knodd närmar s...

Konst är bra konstigt.  Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.   Somliga anser att det enda som kan få ha e...

    Hushållet har haft kalas.   Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kom...