FruKatt har en besvärlig tillvaro just nu, hon är ständigt påpassad av ett gäng skator. Så fort hon kommer ut på gräsmattan skriker de rakt ut, hoppar ner på gräset och hoppar runt henne i cirklar. Katten själv försöker nonchalerar så gott det går och lägger sig i jordgubbslandet eller klättrar upp i äppelträdet. Ser lugn ut ändå tills de svartvita vakterna blir för närgångna, då rusar hon in mot huset och hoppas att någon av oss kan rädda henne.

Vadan detta kanske någon undrar.

Vi verkar vara omgivna av riktigt familjekära och långsinta skator. För ca tio dagar sedan hittade vi en död skatunge i trädgården och kan väl kanske ana att FruKatt har haft något med den dödliga utgången att göra. Åtminstone kunde vi skönja ett visst intresse hos henne då vi gjorde en stilfull fågelbegravning senare samma dag, dvs flyttade resterna till komposten. Kattskrället vaktade och bevakade...

Skatorna anser definitivt att hon, utan domstol är skyldig och attackerar hämndlystet. Såpass ilsket att FruKatt alltmer ofta väljer att gå ut tillsammans med hunden eller nån av oss människor. Vi är lite av body guards åt henne. Lite coolt även om det kan ta emot att beskydda ett presumtiv brottsling.

Frågan är nu, hur länge minns skatorna hennes grova dåd? En vecka till eller hela sommaren? Sonen och flickvännen som ska ta hand om hus och hem under den närmsta halvmånaden bör nog införlivas i vad som hänt och förhoppningsvis ta över vår uppgift.

Vi skapar alltså en lite Hells Angels-liknande bevakningsgrupp och Kenzo får vara ställföreträdande arg och skräckinjagande schäfer. 

¤¤¤¤¤¤¤

I övrigt händer väl inte så mycket. Den där envisa stalkern Hesa Halsbekymmer verkar smyga runt hörnet igen. Schas på dig...stick!

Får hoppas att det räcker med miljöombyte och trevligt sällskap som medicin den här gången. Brukar fungera rätt bra.

Åskan har gått som bara den det senaste dygnet och regnet har verkligen öst ner. Herregud vad det levde om inatt. Störtregn och blixtar och dunder. Stackars alla som tillbringar de närmsta dagarna på fotbollscup eller festival eller annat som kräver utevistelse och kanske rentav tältcamping...blä...

Hm, titta på den lilla stenen som bär upp det stora marmorblocket...häftigt va?

Mortuta

 

Ms. T

16 juli 2013 18:21

Låter som inledningen till en berättelse/rysare...

http://mina-ord-och-bilder.bloggplatsen.se

Lena

16 juli 2013 19:28

ja...man vet aldrig var det tar vägen...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej världen!   Jag lever....   Bloggandet har definitivt legat på is, eller kanske rättare sagt under täcket med flunsan som sällskap.   Blä och usch så sjuk jag varit. Flunsan tog greppet över kroppen, dock inte det positiva si...

    Precis som hos många andra med skrivarklåda ska det nu presenteras en sorts årsredovisning av 2018. En summering av vad mortuta tänkt och gjort under det nu passerade året.   Lånar, precis som nån gång tidigare, Underbara Claras variant och...

        Det finns något filter inbyggt i föräldrar vad gäller att minnas hur det är att umgås med småbarn, man minns bara brottstycken av hur det var. Tur är väl det för annars skulle man förmodligen backa varje gång en liten knodd närmar s...

Konst är bra konstigt.  Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.   Somliga anser att det enda som kan få ha e...

    Hushållet har haft kalas.   Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kom...