Har du befunnit dig i en situation där du inte har nån koll på vad som händer och hur du ska förhålla dig? Förmodligen.

Kanske nåt ställe där alla, och då menar jag verkligen alla vet vad som ska hända...utom du förstås.

Så var det vid ett tillfälle därborta i Apulien.

Via affischer "på byn" hade vi med hjälp av vår mobilapp " de nödvändigaste italienska orden" och en hel del gissningar och antaganden förstått att det skulle bli nån form av musikalisk happening på piazzan under fredagskvällen. Vad kunde vi inte riktigt förstå men med ledning av den leende hippa killen på anslaget antog vi att det skulle bli bra.

Vi tillbringade eftermiddagen med att bland annat fantisera om vilka små coola bilar vi skulle vara ägare till....om vi bodde på annan breddgradd än nordens snöiga. Insåg att dessa små pärlor knappast skulle klara av en decimeter oplogad blötsnö, icke heller en storhandling på ICA eller hund och skidtransport...så där for de drömmarna. Men....om det skulle bli ett nytt liv i söderns trakter, då ska jag minsann ha en snygg sjal knuten runt håret och ha de där stora fräcka solglasögonen och så de där skithöga skorna jag tidigare provade.....och köra den där övre bilen, bara så ni vet. Som en gammal italiensk filmstjärna....typ.

Så kom då kvällen, vi piffade oss lite extra och begav oss på led (vi vandrade alltså på den där vältrafikerade vägen med livet som insats...i mörkret) till byns piazza...alltså torget med de små barerna på. Folk hade börjat samlas och satt vid bord på serveringar och småpratade....precis som vilken annan skön sommarkväll.

  En liten yta framför ett av husen i ett hörn var märkbart tomt, ett podie med ett bord och flaggor, ynglingen på affischen och hans medhjälpare sprang runt lite hit och dit, vi satte oss nära för att ha koll på händelseförloppet. Under den närmsta timmen kom det mer och mer människor, glad och upprymda och förväntansfulla. Småbarn, tonåringar, medelålders och gamla. Bakom oss satte sig tre damer i 80+, med handväskor och småflaggor i händerna.

Laddade till max....för vad?

Känslan av att alla andra visste vad de gjorde där var total. Begrep vad ordet exkludera verkligen betyder. En riktigt spooky känsla....skulle det bli dansuppvisning, bingo, diktläsning eller vad?

Nåja...

Efter att vi sippat på drinkar i nån timme brakade det sen loss. Ett gigantiskt torgdisco där alla dansade och sjöng och viftade med flaggor till italienska discolåtar. 

I timmar!

Tanterna bakom oss sjöng med, flörtade vilt med unga och gamla....men satt kvar på sina campingstolar. Unga killar och tjejer dansade och sjöng så svetten lackade tillsammans med småbarn och medelålders före detta discokungar och drottningar. Tanten från "konsum", slaktarn och servitören från den bar vi ofta satt och många många fler...

    Helt underbart!!!

Livsglädjen och alla leenden omkring oss.....wao....

Vi vandrade hem i natten med många italienska hits ringande i öronen och med stora leenden sjöng vi... 

Volare......åh åh (fast i en remix-version a la 2013 förstås)

  Mortuta