Söndagen väckte mig med en stor sol och ljuvlig värme.

Alternativen för dagen utkristalliserade sig rätt snart till att antingen stanna hemma på gården och känna trycket att vara händig och huslig och så....eller ta hund,fika och kamera och gå ut till havet.

Valet blev enkelt.

Detta blev en helt underbar stund. En stor sten blev fikabord och de nya objektiven till kameran fick testas ordentligt. Solen glittrade i vattnet och Kenzo sprang lyckligt runt i ren och skär livsglädje.

Herregud, det kan nästan inte vara bättre. Tänk att bo så att man har havet 5 minuter bort, en ynnest. 

¤¤¤¤¤¤¤

Promenaden fortsatte längs med stranden, över stock och sten. Nu ackompanjerad av Sommarprataren för dagen Jan Eliasson...alltså FN:s vicechef. Jag blev sittande vid en vassrugg och lyssnade på hans berättande om det viktiga arbete han utfört och fortfarande utför, intressanta möten och människor. Han pratade också om att göra skillnad, både i stort och smått. Att vi alla kan förändra något för världen. Det är inte bara han, som en av de  stora förhandlarna som gör något utan också mannen i Etiopien som startar ett litet enmansföretag och städar toaletter och föreningen i en mellanstor stad som köpt en gammal buss och skjutsar gamlingar på dans. Alla gör skillnad.

Det jag dock bäst minns från hans program handlar om hans arbete och engagemang för vatten och toaletter åt alla ( eller vad det nu mer officiellt heter). Tänk, nästan tre miljoner människor saknar dagligt vatten och över 2000 dör varje dag (!) i sjukdomar relaterade till bristen på friskt vatten. Fruktansvärt.

Kändes lite sådär att nästan slösaktigt skruva på kranen därhemma och spola lite för att få kallt vatten och sen bara dricka..... 

¤¤¤¤

Att sitta vid havet och se allt vackert omkring, lyssna på kloka ord och sen bara känna lugnet ger mig en känsla av tacksamhet. Låter kanske lite patetiskt men ändå, kan tro att jag inte är ensam om känslan. Det behöver inte vara de stora och dyrbara som ger den känslan, det räcker med vågskvalpet.

Nöjd med dagen vandrade vi hem, hunden och jag. 

  Mortuta

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej världen!   Jag lever....   Bloggandet har definitivt legat på is, eller kanske rättare sagt under täcket med flunsan som sällskap.   Blä och usch så sjuk jag varit. Flunsan tog greppet över kroppen, dock inte det positiva si...

    Precis som hos många andra med skrivarklåda ska det nu presenteras en sorts årsredovisning av 2018. En summering av vad mortuta tänkt och gjort under det nu passerade året.   Lånar, precis som nån gång tidigare, Underbara Claras variant och...

        Det finns något filter inbyggt i föräldrar vad gäller att minnas hur det är att umgås med småbarn, man minns bara brottstycken av hur det var. Tur är väl det för annars skulle man förmodligen backa varje gång en liten knodd närmar s...

Konst är bra konstigt.  Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.   Somliga anser att det enda som kan få ha e...

    Hushållet har haft kalas.   Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kom...