Under september månad är flytthjälp till en gammal dam i familjen på agendan. Det är dags för henne att flytta till ett trevligt äldreboende och mina systrar och jag bistår nu med att välja ut, sortera och tömma. Ett, relativt sett rätt stort boende ska förvandlas till ett, definitivt rätt litet dito. 

Det är tusan inte lätt att veta vad som blir bra att ta med till nästa del i livet. Hur man ska tänka, vad som ska väljas ut och vad som nog inte platsar längre....och vad som helt enkelt inte ryms. De två senaste dagarna har varit fyllt av stora och små prioriteringsbeslut...phff...hjärnan är rätt tom nu. Och vi har bara börjat...

  Onekligen sätter det igång en hel del tankar hos oss andra, vi som är ett antal decennier yngre än flyttningsdamen själv. Hur skulle vi själva resonera om man var tvungen att krympa ihop sitt bohag till minimalistiskt mängd? Så svårt.

Dessutom svårt att ta beslut om vad man skulle göra av allt jox som samlats under åren. Pappershögar, bra-att-ha-lådor, reservdelssamlingar, handduksförråd för ett smärre kompani m.m

Gissar att vi alla har en hel del sånt i vår ägo och också har som gemensam nämnare att vi plockar fram skygglapparna och låtsas glömma att detta finns ända tills man står inför fullbordat faktum att det ska väck....på nåt vis.

  Efter dag två i flytt-flow ( eller ja...flow var väl fel ord....snarare andra andningen) så dök jag in i vårt eget förråd med förutsatsen att börja rensa. "Våra barn ska då inte stå om en tjugo-trettio år och sucka över allt vi samlat på oss" .

Pyttsan, nån timme senare hade då inget hänt. Istället blev jag (som vanligt alltså ) sittande vid en del bilder och började göra upp en mental lista över vad jag verkligen vill/ska/måste "hinna göra" innan äldreboende-eran står för dörren.

Mycket roligare syssla. Tankarna och fantasin hoppade jämfota av lycka.

Så...baserat på några av de bilder som jag hittade i en låda ska jag absolut hinna...

  Klappa minst en sån här äcklig gris bakom öronen. Kan bli tufft, men man får ju ta pina sig lite för att klara listan. Ville inte ens närma mig den då bilden togs så....

 Bli omfamnad av nån trevlig karl vid en obeskrivligt vacker utsikt och givetvis då passa på att sjunga nåt vackert.

Med fördel kan maken vara denna trevliga typ. I den här Sound of Music-miljön är det helt rätt med "..Edelweiss, Edelweiss.." eller kanske " Aint no mountain high enough"...eller nåt annat som faller en in....

 Ha bott i ett hus med tinnar och torn, det är ju så himla gulligt med trähus i lite dockskåpsstil. Kanske rent av i Trosa där detta hus är beläget. För övrigt är det en så söt liten stad att man bara måste dit igen.

 Måla en ko...kan bli tufft men jag har ju faktiskt inte sagt att det måste vara ett levande fullstort nötkreatur. Kan ju förenkla det hela en del.

  Odla pelargoner, som då också ska överleva ett längre tag. Vid närmare eftertanke en av de svåraste uppdragen eftersom mina gröna fingrar lyser med sin frånvaro. Kanske en kurs behöver gås för att klara uppdraget.

 Befinna mig i Italien så ofta att jag blir trött, blasé och uttråkad av de vackra vyerna som står som spön i backen där. Herregud, det finns så många vackra platser i detta land....och förmodligen finns det tusenmiljoner andra fullpoängare i andra länder, som jag inte hunnit till....än. 

Sådärja, bildkavalkaden kan bli lång men det får räcka så. 

Vad är det på din hinna göra-lista? För många av er så kanske det är en helt märklig tanke detta, men för mig blev det så uppenbart med gamlatanten-flyttningen. 

Till barnen vill jag bara säga....ni behöver inte oroa er. Storstädningen gör vi nog själva om en tjugo-trettio år, i god tid...ha, ha!

¤¤¤¤¤  

Det är september nu och i tidningarna skriver man att hösten är här. Inte då...

Jag fortsätter med att äta både frukost och middag i uterummet, gå i shorts och lillkjol och vägrar plocka fram sockarna. Morgonpromenaden är förstås lite smått kylig men vadå, det är desto varmare mitt på dagen...då man är inne alltså....men kanske halvljummet då man går hem igen.

Veckans stora händelse är dotterns födelsedag. Va? fatta att hon är 30 år!!!

Obegripligt! Det var ju nyss!

På torsdag sitter vi båda laddade vid Skype-skärmen för att sjunga vackert och ropa hurra till henne. Tack och lov för modern teknik.

Nu väntar kvällskaffet och söndagsfilmen

Må så gott.

Mortuta