Precis som små örhängen i guld hängde de där på granarnas grenar. Reflekterande i solen gav de illusionen av dyrbar julgransprydnad där mitt i skogen. Så fint!

Vanligtvis är det nåt helt annat som brukar kallas Skogens Guld, hjortron ni vet...men eftersom jag inte är nån fantom med hink och bärplockare så gillar jag detta lite bättre. Lite mer av "diamonds are a girls best friend, goldfingers"-stil.

Snön har kommit till oss, visserligen i yttepytteformat. Som florsocker ligger den pudrad över naturen. Tänk att så lite kan göra så mycket. Klarare luft, lättare att andas och framförallt så är man inte innesluten i en blötmörk säck då snön gö entré. 

  Lilla stubben blev faktiskt riktigt näpen med ett vitt täcke som sits.

Bjuder på några fler lyckokänslobilder från fredagens havs-vandring...

Mystiskt sken ute vid vattnet, lite konstigt men inte skrämmande alls.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

En allvarsstund

En katastrof av ofantliga mått har inträffat de senaste dygnet. I skrivande stund 1200 döda och många saknade, oerhört många fler står utan hem och ännu är det inte slut. en storm av gigantiska mått drar fram över Filippinerna och Vietnam. mer än 80 m/sek har uppmätts. Fatta!!!

Vid teves rapporteringar ser man hur förhållandevis stabilt byggda hus flyger iväg åt alla håll och människor flyr åt alla håll.

Stormvindarna verkar dra in över Vietnam nu och förödelsen är nog inte över än.

Så, jag tycker inte att det är lika stort mediabevakande ( än så länge i alla fall...ska jag väl säga) som då den stora "annandags-tsunamin" drog in över Thailands turistkust...men det ör förmodligen jämförbart vad gäller antalet offer. Varför skillnad? Färre svenskar som är drabbade förstås...Det är givetvis klart att vårt lands media rapporterar många, många gånger mer om det är hundratals svenskar som dött, men jag tycker ändå att det blir en alltför stor skillnad.

Ska vi inte bekymra oss och försöka hjälpa till oavsett vilka som drabbats? Även om det är långt borta? Eller är det så att ju längre bort, desto mindre engagemang eftersom vi har fullt upp med det som händer på närmre håll? Utesluter det ena det andra?

Vad tycker du?

Blir det insamlingsbössor som hjälp....ja, då ska då jag stoppa pengar i burken.

Helt klart! 

¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Apropå välgörenhet.

Imorgon är det Fars Dag igen, en av dessa förmodligen av handeln konstruerade hyllningsdagarna som funnits under väldigt många årtionden. Att MorsDag skapades för att mödrarna på 40-50talet äntligen skulle få sig fika på säng och slippa laga mat kanske var befogat då men vad var motivet för FarsDagens införande? Ingen aning. Den verkar inte heller få lika stor genomslagskraft i handel och reklam, ser inte alls lika mycket tips om presenter och tårtor och blommor och presentkortsförslag. Nån skylt på kafeér om att det finns tårtor, en butikskedja med herrkläder hintar om snygga kostymer och slipsar men sen verkar det inte slås på några större trummor.

Bra med nedtoningen eller orättvist? Jag tycker det känns rätt bra med en softare inställning och förordar verkligen mer enkelhet i det eventuella uppvaktandet.

Så...jag uppmanar er som ska FarsDagsuppvakta nån i er närhet...gör nåt som är gratis och egenfixat. En storkram är gratis och glädjande. Gör som då du var liten, rita en teckning till farsan där du på nåt vis åskådliggör att han är bra...kan vara hur kul som helst att få särskilt om den som ritat inte är ett litet barn längre. Ge din gamla farsa ett egenhändigt presentkort där du lovar bjuda ut honom på fika eller nåt annat skoj....

Skit i slipsen, mer kärleksfullt ritade teckningar åt farsorna!

¤¤¤¤¤¤

 Avslutar med en skogsbild som skulle kunna vara en säljande reklambild för vilket reflexvästföretag som helst. Ovärderlig uppfinning, det där. Skulle förmodligen inte alls se den Galet Springande Hunden om han inte var utrustad med väst.

Mortuta