Dag 14

Varje dag samma mönster.

Med en lätt förströdd attityd går man igenom posthögen, reklam sorteras bort och de förmodat viktiga kuverten läggs fram för att tas om hand efter middagen. Samma rutin som alltid som de senaste 20-30 åren med den skillnaden att de numera är försvinnande få de där adresserade kuverten, det mesta av vikt sänds ju elektroniskt nu. 

Detta skulle ju då kunna innebära att man granskar de få man kan verkligen ta på-breven ordentligt. Phff....inte då. I alla fall inte just denna vecka.

Känns det som jag talar i gåtor? Kanske det.

Såhär kan det i alla fall gå.....

Snabb koll av posthögen igår, ett brev från sjukvården, kallelse, okej....inte helt oväntat. En ännu snabbare titt eller ögonkast, ja kanske rentav en s.k grisblink på när det skulle ske.

Imorgon (läs idag!) var det visst. Okej, accepteras.

Ilar iväg till sjukhuset, brottas med en trilskande parkeringsautomat och blir toksvettig av att springa/hasa över isig gård för att komma i tid. Väntar på min tur tillsammans med både Allers och Amelia i knät. Står sen då där i receptionen med min lilla knövliga kölapp och hör kvinnan bakom disken säga..." njae, vet du vad, jag hittar inte ditt namn här...". Va? försöker bestämt och kanske liite envist förklara att det ska jag visst vara och att jag fått en kallelse och att det är då konstigt att..... (samtidigt som mitt inre tänker vilka jädra klåpare de är som tappat bort/schabblat med besökslistan)...

Så långt in i situationen har jag fortfarande nån form av stolthet och tro på att jag har rätt och de ska nog ordna sig det här, men sen ber människan att få se min kallelse och då vänder allt på en femöring.

"  nämen, se....du är ju inte på rätt dag..."

Snabbt och med lite förorättad min tar jag min lapp igen och läser sen medans skammens rodnad stiger allt högre...

Jag har kommit dit på.... 

Fel år

Fel månad

Fel datum

...då klämmer jag till med Men jag är ju på rätt veckodag i alla fall

Ridå

Ja, så går det till att få en avdelning på sjukhuset att brista ut i skratt.

Vad gör man inte för medmänniskors glädje?

¤¤¤¤¤

Till detta skulle jag väl ha en del passande bilder och så men....historien talar nog för sig själv, eller hur?

Mortuta

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej världen!   Jag lever....   Bloggandet har definitivt legat på is, eller kanske rättare sagt under täcket med flunsan som sällskap.   Blä och usch så sjuk jag varit. Flunsan tog greppet över kroppen, dock inte det positiva si...

    Precis som hos många andra med skrivarklåda ska det nu presenteras en sorts årsredovisning av 2018. En summering av vad mortuta tänkt och gjort under det nu passerade året.   Lånar, precis som nån gång tidigare, Underbara Claras variant och...

        Det finns något filter inbyggt i föräldrar vad gäller att minnas hur det är att umgås med småbarn, man minns bara brottstycken av hur det var. Tur är väl det för annars skulle man förmodligen backa varje gång en liten knodd närmar s...

Konst är bra konstigt.  Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.   Somliga anser att det enda som kan få ha e...

    Hushållet har haft kalas.   Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kom...