Dag 19

En alldeles vanlig måndag igen, kallt som tusan är det och man vill helst bara kura ihop sig under en filt. Men se....det går ju inte. Det var bara att trampa iväg till jobbet och få igång hjärnan. Det gick faktiskt bra....

Då det varit en intensiv period av arbete, framförallt då musikaliskt sådant får jag ofta ett stort behov av att bo in mig hemma igen. Inte för att jag varit kroppsligen bortrest, nej mer av en mental frånvaro som behöver normaliseras igen. Då vill jag till exempel pyssla, fixa lite med julpynt ( ja, årstiden inbjuder ju till det....) och greja på i köket.

Ikväll blev det lite julgodis och...hör och häpna kakor. En riktig skräll alltså...

Tankarna får fritt spelrum då man håller på i köket, förutom de där avbrotten då receptet avsynas. För det är så, jag gör ogärna något på frihand utan vill veta på pricken hur man ska göra. Hm, kan det vara så att jag egentligen inte vet vad jag håller på med så recepten blir min livlina/ring en vän/frågapubliken-grej.

Idag snurrade tankarna runt om hur julenförberedelserna var då jag var liten, hur min mamma stod i köket dagar, kvällar och nätter för att få till det sådär mysigt som jag minns det. Saffransbrödet, radiokakan, formarna ( som hon kallade skålar), klenäterna och mycket annat. Oj, höll på att glömma min barndoms favoritkakor kokostoppar. Herregud, det var för den sorten som jag kunde göra mig ett extra ärende till matkällaren....

Kan se henne framför mig, liten till växten, krulligt hår och med ett rutigt förkläde står hon i mitt barndoms kök och sliter som tusan. Jag är där i periferin och smakar på smeten. Hjälp av oss andra i familjen? Njae, det var nog hon som stod för det mesta, minns inte att det påkallades nån allmän arbetsorder till stora eller små barn och make...tror inte det fanns inte i hennes värld.

  Måste bara ha den här bilden igen, vet att jag hade den här vid morsdag men den är så fin så den passar en gång till. Det är den finaste bilden på henne som jag har.

Här är hon ung och ser så förväntansfull ut på livet, ler stort mot fotografen.  Åh, jag saknade verkligen min mamma under mina ungvuxen-år, ville så haft nån att visa, delge och rådfråga om stort och smått. 

Hur man ska få ihop kakdegen då den smular, vilket medel som är bäst mot vinfläckar, hur man vet om bebisen i magen mår bra och vilket varv på strumpstickningen man nu egentligen ska börja ta ihop.

Det hade varit bra med en morsas goda råd.....men nu gick det ju bra ändå...

¤¤¤¤¤¤

Sirapskakorna blev goda, julgodiset likaså och med en skvätt glögg som slutkläm på denna måndag kan jag känna lugnet igen...

Mortuta