Dag 27 ( rackarns, snart är jag i mål...)


Åh, jag bara älskar veckorna före jul då hemlisarna står som spön i backen. Bakom varje stängd dörr och viskande konversation kan en spännande julgåva gömma sig. Har ni hemlisar ni också? Vi har många!
Julmånaden kan ju, om man nu läser löpsedlar och hör somliga intervjuer vara en riktigt stressigt pain-in-the-ass-tid...med stress och jakt på det optimala som man sällan eller aldrig når. Oavsett det gäller bästa/godaste/billigaste/nyttigaste julmaten, vackraste julpapperet, mest glittrande glittret eller the-ultimate-christmas-gift. På nåt vis verkar alla andra hitta detta före man själv gör det.

Jag tror att det fattas nåt i min hjärna. Ja, nu är det kanske ingen nyhet för en del av er som känner mig....he, he, men faktum är att julstress av den sort jag skrev om ovan drabbar ytterst sällan mig. Peppar, peppar, ta i trä....jag gillar att gå på stan i jultid, höra tokigt många versioner av Have yourself a merry....Nu är det juligen....O helga natt....och så toppa med nån slirig upplaga av Nu tändas..
Gillar att peta på julpyntshyllorna utan att handla och stå stilla och bara kolla på folk. Udda nöje? jotack, jag har hört det förr...

Gick på stan i eftermiddags, många rusade runt och såg slitna ut. Jag tyckte det var rätt mysigt att traska runt med mina kassar, hänga vid bokdiskarna och fantasivälja böcker åt både mig själv och resten av familjen. Gå och spana på tokigt vackra hantverk, välja ut ostar och syltburkar till våra irländska vänner och så till slut bestämma vad maken ska föräras med. Överhörde dock ett samtal mellan en man och kvinna ( ett förmodat par...) som var så innerligt trötta på att inte veta vad de ska köpa och diskuterade tämligen ilsket vad som skulle duga eller inte åt hans systrar och hennes mor, om sakerna de tänkt ut var tillräckligt fina (läs dyra). Stackare. Ville mest av allt säga åt dem att andas lugnt, klappa dem båda på axeln och muntra upp med att säga det inte gör något om man inte kommer med det dyraste och hippaste grejerna....

Konsumtionsfällan slår likt en gigantisk råttfälla igen över oss fortare än vi hinner få upp korken på julmustflaskan.

Åter till hemlisarna .

Vi är i full gång med förberedelserna. Köksön fylld av papper, tejp, snören och annan rekvisita. Fniss, är nästan sprickfärdig av iver att visa vad vi kommit på. Fast det går ju inte, fattar väl jag också. Lovar i alla fall att berätta efter jul vad det är som ikväll fått mig att skratta ohämmat, betrakta maken med viss misstänksamhet och tänka på alla kidsen med stor värme.

Mortuta