I sommar är det 30 år sen vi var där.

Trettio (!!) år, det låter som en hel evighet men det känns ändå hyfsat nära. Alltså, 1984.....då jag och maken var i Sotji..eller Sochi som det stavas nuförtiden.

Mycket har förändrats sen vi var där, till och med stavningen av namnet.

  Men hur kommer man på att åka till denna plats.... 1984....då det fortfarande var Sovjetunionen med allt vad det innebar? Ett billigt och bra alternativ för träningsläger, det är det enkla svaret. 

  Med en stor grupp unga talangfulla simmare gav vi oss iväg på en äventyrlig resa. Genom Finland i buss, över gränsen till dåvarande Leningrad och sen med Aeroplot-plan ner till Svarta Havets pärla Sotji. 

Milde tid så spännande att befinna sig i ett s.k stängt land med ohyggligt många regler och lagar och föreskrifter och hinder....

Gissar att alla de ungdomar vi hade med på resan fortfarande minns många upplevelser. Svavelbad, teplantage och många, många timmars träning och tävling i saltvattensbassänger...ja, dessa ungdomar är ju numera i 35-40-årsåldern.

Så..tiden går alltså.

Det är alltså rätt fascinerande att OS går i den här staden med omnejd. Hade väl aldrig kunnat ana att det skulle vara en vintersport-ort, speciellt då mina minnesbilder är fyllda av varma vindar och soliga promenader.

Lite kul att hitta mina gamla foton med motiv som även nu manglas ut i världen. Till exempel konserthuset. Hi, hi...hade väl nån känsla för bilder redan för  30 år sen...

  En av de mest minnesvärda stunderna under vårt träningsläger var nog den allra första dagen då det skedde en läkarundersökning. En koll av alla simmares (och tränares) fötter och magar, utförd av anläggningens läkare. Allt för att vi inte skulle komma med några smittsamma sjukdomar. Och ja...tackochlov godkändes alla av det granskande doktorögat.

Nu är det då OS där i stället. Som så många andra sitter vi klistrade vid teven och ser alla möjliga och omöjliga idrotter. Häpnas och förundras över skickliga atleter, imponeras av både konst- och freestyleåkarnas fyrtrippelkvadruppelskutt och får hög puls då Kalla dånar fram och håller andan och andas i kapp med skidskyttarna då de lägger an och ska skjuta mitt i prick.

Tidsskillnaden gör att man hinner se en hel del på eftermiddagar/kvällar och det är då för väl. Ser allt jag hinner....

Aldrig någonsin trodde jag att en förkyld och sårig hals skulle vara av godo...men just den här veckan hindrar den mig att sjunga och då är OS mitt sällskap.

Men, det är inte kul att vara förkyld...blä...

Mortuta