Nu börjar det närma sig, uruppförandet av årstidsverket Light and Darkness av den estländska kompositören Mirjam Tally.

Tillsammans med symfonikerna kämpade vi igårkväll med att få någon form av ordning på toner, röster och balans mellan orkesterns alla instrument som helt naturligt låter mer än våra röster. En något försvårande omständighet är förmodligen att vi står på läktaren omringande orkestern, såpass långt ifrån varandra så att man inte hör nån fler än sig själv.

Åh, jag älskar musikaliska utmaningar....

Teknikerna varierar verkligen denna gång, allt från att viska starkt...(bara en sån sak...)... till att med sin allra vackraste klang sjunga längtansfullt och så samtidigt j-ligt starkt för att höras genom slagverk, marimbor och allt annat. Vilken tur att man kan ha stämgaffeln med och fånga upp sin egen ton då det blir för starka klanger.

Kan vara både lurigt och klurigt med sång...

Puh, huvudet var helt tomt då vi var klara igår. 

Eftersom detta är ett beställningsverk som en s.k Årstidskonsert i Umeå2014-årskonceptet och då också är ett uruppförande är givetvis kompositören Mirjam Tally inbjuden och närvarande. En ny stjärna på kompositörshimlen tror jag hon är.

Redan då vi kom såg vi en ung tjej stå längst bak i rummet, tänkte först att det var någons lillasyster/kompis eller en ackompanjatör eller nåt...men sen presenterades hon som den som komponerat allt detta.

Shit, det är länge sen man kunde förknippa konstmusik med gamla farbröder...

Under hela kvällen satt hon i den tomma salongen med partituret i högsta hugg, lyssnande, antecknande, leende, begrundande. Gjorde noteringar då och då, smög upp bredvid dirigenten och viskade instruktioner till honom eller markerade ändringar direkt till berörd musiker med penna och sudd. Det var spännande att iaktta den konstnärliga processen...lite från ovan, läktarplats alltså. Ska bli intressant att se om hon är nöjd med de förändringar hon gjorde igår eller om det blir mer nu ikväll då vi fortsätter.

För övrigt då?

Njae, inte mycket mer än jag är inne på andra varvet av Widdings Pigan och Härligheten...måste läsa lite mer noga den här gången då en bokcirkel med bra samtal ska hållas. Mer hinns faktiskt inte med just nu.

Mortuta 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej världen!   Jag lever....   Bloggandet har definitivt legat på is, eller kanske rättare sagt under täcket med flunsan som sällskap.   Blä och usch så sjuk jag varit. Flunsan tog greppet över kroppen, dock inte det positiva si...

    Precis som hos många andra med skrivarklåda ska det nu presenteras en sorts årsredovisning av 2018. En summering av vad mortuta tänkt och gjort under det nu passerade året.   Lånar, precis som nån gång tidigare, Underbara Claras variant och...

        Det finns något filter inbyggt i föräldrar vad gäller att minnas hur det är att umgås med småbarn, man minns bara brottstycken av hur det var. Tur är väl det för annars skulle man förmodligen backa varje gång en liten knodd närmar s...

Konst är bra konstigt.  Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.   Somliga anser att det enda som kan få ha e...

    Hushållet har haft kalas.   Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kom...