Vaknar till ett ymnigt snöande landskap. Snön ligger tung på trädgårdens äppelträd och det är vintervackert så det kniper i hjärtat. En skönhet som är förgänglig, det kan man verkligen kalla nysnö. Måste helst upplevas i nuet och rent krasst så gör det sig inte riktigt lika bra på bild. Doften av snö är ju, som bekant svårfångad på bild....så därför får ni ingen färsk snöbild av mig.

Okej, kan ju också bero på att det fortfarande är morgonrocksläge i hushållet...

Gårdagen bjöd på en hel del upplevelser, insikter och erfarenheter. Årstidsinvigning och mobilisering på torget, volontärjobb med information och allmänt fix och trix på agendan. Det blev en del springande runt som serviceperson för artister samtidigt som kaffetermosar skulle fyllas på i glashusfiket och mellan varven en hel del prat med folk på stan om vad som skulle gå av stapeln på stora scenen senare på kvällen.

Split vision, multi tasking....mycket i huvudet på en gång, jajamen.

 Hann dock i en paus rusa iväg till Stora Hotellets område för att beskåda (åtminstone se på den långa ringlande kön...) invigningen av det renoverade hotellet. Enligt de som kom ut från visningen är det mycket fint, både själva hotellet och innepiazzan med krog och bageri och annat...bör erkänna att jag är grymt nyfiken på detta ställe. 

Så, vad hände då på scenen? Hur välkomnades vårvinter-årstiden?

Musik med tung bas och viktigt budskap. Uppmaningar och budskap om rätten att säga nej (FATTA-kampanjen alltså...) och så ett performance med symbolik...både enkel att begripa men ändå på nåt plan högt ovanför mitt huvud. Men det gör numera ingenting, har slutat låtsas att jag alltid förstår.....Ägnar mig mer åt att, på alla sätt försöka uppleva och känna in det som händer...om jag vill.

Njuta, förfäras, begrunda, betänka och bara vara med i nuet. Bästa sättet tycker jag. Sen kan det vara att jag och skaparen av det jag ser/hör är hyfsat överens eller ibland på helt olika planeter. Och det är klart, givetvis blir det ofta enklare om man får nån form av konstnärlig varudeklaration eller introduktion.

Så var det nu inte denna gång. Saker och ting bara hände och jag stod där och tog in allt. Spännande och vackert var det dock då aktörerna kom runt rådhuset och upp på scenen med facklor, allvarliga och med dova trummor som ackompanjemang. 

Därefter skedde något märkligt på scenen med staty-kroppar, mjölskakningar och varmt vatten. Ja, mysko är väl rätt bra ord.....

Men....vackermärkligt och fascinerande på nåt vis. En tusenhövdad publik som stod blick stilla och knäpptysta. Bara det är ju häftigt.

Be mig dock inte förklara vad som skaparna av detta tänkt.... 

Sen kom öset upp på scenen, jojk - rap - soul - tung-gung. Det var betydligt lättare att förhålla sig och med hjärta och kropp känna att detta tilltalar mig.

Hade fullt sjå med att dansa då dessa tjejer stod på scenen så bilderna är från stunden efter då jag trängde mig in med journalister och reportrar. Ha,ha...volontärkläderna hjälpte väl till litegrann. Fick då rätt snabbt en uppgift som kamerablixtrare...En av tidningsfotografernas blixtar pajade och jag fick, genom att ta tokigt många blixtbilder med min kamera hjälpa proffsen...

¤¤¤¤¤¤

Idag är det Stora Frukost/Kaffe i Soffan-dagen.

Kan också kallas Dagen Då Man Glor På Tråkig Teve För Länge.

Vasaloppet alltså.

Hejar på mina kollegor som kämpar i spåret (eller det som inte verkar vara några skidspår alls...). Kämpa Kämpa Kämpa!

Mortuta

ps. snön har böjat smälta och ser nu inte alls sådär vacker ut på träden, Typiskt! Vilken tur att jag inte klafsade ut med morgonrock och kamera.....ds