Att vara  ett "hyper/över/super-engagerat" hängivet sportfan har alltid förefallit märkligt i mina ögon. Det är då nte sportintresset i sigsom är det jag funderar över, inte alls. Har själv under hela livet gillat och utövat idrott i olika former. Nej, nej...som aktiv är du hängiven och engagerad och en del av kämpandet, det är mer på riktigt...på nåt vis. Mer naturligt och logiskt.

Det är alla på-sidan-om-fanskulturen jag är mer fundersam över. De som är så otroligt engagerade i att vara enbart hängivna...klä sig i sitt lags färger, ha flaggor och mössor och mobilöverdrag i rätt färgkombination, boka in tevetid och se på ALLA hemma och bortamatcher, veta allt om alla i laget och så vidare...

Och detta utan att över huvudtaget utöva sporten, själv alltså...

Hur blir man så hängiven i en så tydlig på-sidan-om-aktivitet? 

Fascinerande är ju också att det är betydligt fler män, ynglingar och pojkar som hänger sig åt detta...

Men, men, frågor är till för att kunna besvaras.

Ikväll fick jag uppleva ett exempel på den samhörighet och livsglädje som denna fanskultur kan ge. Tevesoffan hade ett hörn över åt mig under den tidiga kvällen och det var svårt att undgå temat för lördagen HOCKEYFINAL mellan Skellefteå och Färjestad. Blandade friskt mellan slummer och slötittande på matchen, kunde dock se åt vilket håll det skulle bära än. 

Utskåpning och tokdominans och storvinst är väl bästa orden för kvällen. Svaret på mina tidigare funderingar fick jag då jag såg de inzoomade sekvenserna med en totalt svartgul publik som hoppade och sjöng och jublade ihop de avslutande tio minuterna.

Herregud vilken mäktig syn, ett svartgult hav i gemensam rörelse. Så glada..ihop!

Läckert!

Tänk om det då för alla kunde stanna vid denna glädje och inte gå överstyr till galenskap, våld och hat som tyvärr också kännetecknar fansen i många städer. Verkar dock inte vara nåt som hockeyfans pysslar med, mer åt fotbollsfans-stilen..    

När övergår man till från att vara ett älska mitt lag-fan till att tillhöra hata-alla-andra-fan?

Hm, tål att fundera på?

Påskhelgen förlöper lugnt. Inga släktingar eller kids på besök så vi äger tiden helt och hållet själva. Går på middag hos vänner, äter gott och skrattar mycket. Sover länge och hänger lite på stan, klappar hunden och ägnar lång tid i köket åt matlagning. Planerar kommande trädgårdsjobb och städar skåpar och återupptäcker glömda grejer. Har det alltså rätt bra....

Mortuta