Högt upp på berget kunde vi skönja huset. En oländig, ibland nästan osynlig stig skulle leda oss upp till platsen där diktator Franco byggt ett hus med god utsikt över Madrid.

Fördelen med att ha med sig någon som "kan terrängen" gör att ett besök i en främmande stad blir lite extra intressant. Den där personen som vet av en del intressanta platser som inte alla andra varit, nån som kan hitta en del oväntade hak med riktigt god mat som inte saltats med turistpris och så vidare...

Vi hade fantastiska Natalie! Våra vänners dotter som tillbringar detta år i Madrid ledde sin trupp uppför berget, visade oss taggtrådsöppningar, jobbigta branta passager och till sist toppen med huset och utsikten och historiens vingslag. Erkännas bör väl att vi inte riktigt var klädda för bergsklättring, så för de som vi mötte (de som kom i träningskläder, ryggsäck och bra vandrarkängor) kan vi ha verkat lite udda. Där kom vi , i stort sett direkt från flyget, i ytterrock, axelväska, boots och lilla sjalen...jomantackar...inte riktigt den friluftsimage som mortuta försöker ha alla andra dagar....

Men det gjorde ingenting.

Med glatt humör och en skicklig stigfinnare funkar det mesta.

Man kan föreställa sig diktatorns idé om att bygga nån sorts Örn-näste där uppe med vy över hela stora staden.  Hans idé var väl att vara där med sina likasinnade, ha stora fester och se ner på folket som skulle hålla sig i skinnet tack vare hans ohyggliga skräckvälde. 

Graffiti-texten på husväggen kändes verkligen viktig att få med sig ner igen...

"Kom ihåg offren för diktaturen"

¤¤¤¤¤¤¤¤

Eftersom min vän Lena är en stor och dessutom kunnig blomfantast och jag en riktig fotonörd blev det ett och annat stopp både uppför och nerför berget. Jag kröp efter marken med kameran i högsta hugg och hon försökte artbestämma det vi såg. Vet nu inte vem som lyckades bäst.

¤¤¤¤¤¤

För övrigt då?

Fredag. Fredagsbastu. Fredagsmiddag. Fredagssoffe-sovande. 

Känns det bekant?

Mortuta

Det är något speciellt med att gå runt på museum. Stilla, tyst och stort...oftast. Rum efter rum med vackra, annorlunda, konstiga eller ibland rent fula konstverk. Dock har de alla det gemensamma att de påverkar besökaren på ena eller andra sättet.

Under den senaste helgen har vi besökt Madrid och där finns det en hel del vackert att se på. Vackra trädgårdar och parker, byggnader som får betraktaren att stanna till och så förstås en del museum.

Vi valde att besöka Reia Sofia. Deras Moderna Museet, typ.

Trodde aldrig att star struck skulle vara något som skulle kunna beskriva mitt tillstånd efter att ha vandrat runt i några timmar. Men, det är så... 

Jag tappade nästan andan av Picasso, Miro och Dali och så alla de konstnärer som jag nu inte minns namnen på längre. Konst som ger mig möjligheten att fundera och se många saker är i mitt tycke den allra bästa. Det som ger reaktioner i mina sinnen.

Så....då var jag verkligen på rätt ställe.

Ett litet axplock av det som alla sinnena bjöds på får du nu..

Men....största känsloupplevelsen blev det dock då vi stod framför Picassos gigantiska verk Guernica.Den tog verkligen all kraft ur mig och det gick nästan inte att se sig mätt. Picassos tolkning av Francos massaker av Guernica blev så tydlig, förmodligen hjälpte det till att konstverket är stort som attan. ( Det förstärktes ännu mer av det faktum att vi tidigare under helgen klättrat upp till Francos villa högt upp på en strategisk plats med vyer över hela Madrid..och häpnats/förfärats av hans envåldshärskarstil till och med vad det gäller byggnader)

Det rådde totalt fotoförbud där inne vid den stora tavlan och vakter stod utposterade var och varannan meter för att se till att vi alla höll oss i skinnet, men väl utanför knäppte jag av en bild....med en åthutning på spanska som följd. Men jag hade ingen blixt och stod längst bort i ett rum på sidan om där man fick fota....eller?

Nåväl, här är den och jag får kika litegrann på den om och om igen.... 

Star struck......jajamen. Det blev en liten Miro-affisch att ta hem som substitut för den konst man aldrig har råd att köpa. Funkar bra det också.

Vad blir du mållös och/eller berörd av? Konst? Musik? Natur? 

¤¤¤¤¤¤

Avslutar med en helt annan typ av installation. I Madrids stadshus, med sin enorma rymd hängde denna tröj-mobil. Läckert!

Mortuta