Scenario 1:

Fiskhandlaren kommer på sin packmoppe, flakets plastlådor är till bredden fyllt med färsk fisk. En skarp doft av hav och givetvis också fisk slår emot den som närmar sig. Gatans invånare kommer med sina hinkar och skålar för att inskaffa middagsmat. Så långt allt idylliskt, eller hur?

Ovanför kretsar måsarna i tio-tjugo-...ja, kanske rent av hundratal. Loopar ner och kollar in nära, nära vad som bjuds för att sen på lagom avstånd skrikande betrakta vad som sker och framförallt vad som blir kvar till dem. För, det är ju så att fiskarna också kastar lite till måsen och truten förstås.

Lågflygande stora fåglar....huh....

Scenario 2:

Besök hos nya kompisen som entusiastiskt vill visa sitt husdjurs konster, förmågor och kärvänlighet. En undulat i en bur med fjäderdun lite överallt släpps ut till kompisens stora glädje, släpps ut i rummet och börjar flyga runt....nära huvuden och öron. Sätter sig skrikande (kvittrande i ägarens sinne) på gardinstången och betraktar rummet med dess besökare. Tar sikte på den mest rädda blicken och susar förbi med liten marginal för att sen vända och upprepa manövern.

Närflygande små fåglar...huh....

¤¤¤¤¤

Ja, så kan det alltså vara...det där med förhållandet till flygfän. Håller de sig bara på hyfsat avstånd går allt bra, alltså en bra bit upp i luften eller vankande på några stenar och inte visar intresse så funkar det bra...men inte jättenära. Med åren har det givetvis blivit mycket bättre och intellektuellt begriper jag att man inte behöver vara rädd eller få puls om skatorna spankulerar på gården eller om björktrastar i mängder invaderar träden men nån burfågel-domptör blir jag nog aldrig. Never..ever!

¤¤¤¤

Av en slump, eller kanske utan att veta att försynen hjälper till litegrann blev förra helgen dedikerad till fåglar och vingar i mängd. En ny utställning skulle hängas upp på Norrbyskärs Museum, kära syster med ansvar över detta ville ha hjälp med upphängning och praktiska göromål. Snabb som en strandskata (är de snabba?) eller kanske rent av som en örn kom jag till undsättning med starka armar och glatt humör. 

Den utställning som skulle råddas iordning var VINGAR med de tre konstnärerna Brutus Östling (fotograf), Andreas Hedberg (akvarell/olja) och Britt-Lis Lindqvist (textilkonst) och det kändes ärofyllt att få vara en del av förarbetet till vernissaget.

Vi flyttade runt, diskuterade och omformerade tavlor och installationer i all oändlighet innan vi blev nöjda. Tvinnade ståltråd, spikade och hängde, klättrade och vred mot alternativt från ljuset från de stora vackra fönstren i rummet. Till sist nöjda, så var även de två närvarande konstnärerna. 

Namnet på utställningen är alltså Vingar, vilket då alltså ger ledtråden till fågelmotiv. Och inte vilka fåglar som helst....herregud, så mycket vackert och häftigt på samma gång i samma rum. Jag vet inte hur många varv konstverken betraktades och begrundades.

Brutus Östling, en världskänd fågelfotograf ställde ut fantastiska bilder som både lockade till skratt och lite huh-huh-känslor. Otroligt imponerad.

Den som är det minsta lilla intresserad av fotografering kan få ett stort utbyte av utställningen. 

Andreas Hedberg, akvarell/olja visade upp en mer finstämd del av fågellivet. Vackra och mentalt stillsamma tavlor som man kunde stå och betrakta om och om igen...Min favorit blev den tredje tavlan, den är så så fin...

I de stora fönstren hängde vackra textila installationer av Britt-Lis Lindqvist. Passade verkligen bra där i ljuset med havet som fond. Kanske lite svår-hadda  (ja, alltså..ni vet lite krångligt att hitta bra plats för därhemma) i det egna hemmet men ändå så subtilt sköra och vackra.

Fågelliknade på ett ibland läskigt lite spöklikt sätt, ibland på ett vänligt vis.

¤¤¤¤¤¤

Under arbetet med detta så hann jag titta på bilderna/tavlorna och bläddra i Brutus fotoböcker en hel del och fundera lite mer över min avession mot fåglar i levande livet. Konstaterar att de är så vackra att se på, kan till och med tänka mig att gå på fotoexpedition för att närma mig dem mer. Ja, kanske nu inte en lågflygande lappuggla eller nyvaken örn i sitt bo men kanske en och annan vänligt sinnad pippi i lagom storlek. Men nån burfågelägare kommer jag nog aldrig bli...

Mortuta

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej världen!   Jag lever....   Bloggandet har definitivt legat på is, eller kanske rättare sagt under täcket med flunsan som sällskap.   Blä och usch så sjuk jag varit. Flunsan tog greppet över kroppen, dock inte det positiva si...

    Precis som hos många andra med skrivarklåda ska det nu presenteras en sorts årsredovisning av 2018. En summering av vad mortuta tänkt och gjort under det nu passerade året.   Lånar, precis som nån gång tidigare, Underbara Claras variant och...

        Det finns något filter inbyggt i föräldrar vad gäller att minnas hur det är att umgås med småbarn, man minns bara brottstycken av hur det var. Tur är väl det för annars skulle man förmodligen backa varje gång en liten knodd närmar s...

Konst är bra konstigt.  Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.   Somliga anser att det enda som kan få ha e...

    Hushållet har haft kalas.   Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kom...