Måste bara visa några fler av utställningens vackra bilder. Poängterar än en gång att fotografen är Brutus Östling och att jag bara lyckats få fast hans storverk i min kamera, stum av beundran och väldigt imponerad (fast det tror jag nog alla läsare fattat vid det här laget....). 

  ¤¤¤¤¤

Samtidigt som vernissaget pågick var det kulturårets årstidsinvigning ute på ön.

Dags för Sommaren, Giessie...kontemplationens årstid. 

Tänk så rätt samerna har, den här tiden är som gjord för eftertanke och vila. Om man har semester är det förstås mer läge för ligga och filosofera-stunder men ändå....på kvällskvisten, då solen fortfarande värmer och myggen surrar i grupp ovanför huvudet kommer stunderna för nya tankar och andra, sedan tidigare undanstoppade funderingar.

De små vackra detaljer som växter bjuder på får mig att bara stå där och fundera, länge länge....Hur dessa små vinklingar dyker upp på blommorna år efter år utan att människan varit speciellt delaktig. Ja, visst är det en hel del växtmodifiering och växthusodlingar och sånt men grunden finns ju där från början. Det är stort, eller hur?

Blir också, mer och mer för varje år imponerad av alla de växtfantaster som finns i min närhet. De som kan namnen på alla de växter som under vårvintern drivs upp i de egna växthusen. De som vet hur man pysslar om de små skruttplantorna och sen med stolthet pryder sina trädgårdar med växter som en sån som jag aldrig hört namnet på. All min beundran till dessa människor och tacksamhet till dem som då och då förbarmar sig över mig, sticker åt mig en och annan kruka med sommarskönhet så att även min trädgård får en släng av sleven. Tack vare dessa personers mångåriga kännedom om mina växtkunskaper (dvs de ger mig små hintar om vad som behöver göras då och då) överlever mina växter.

Jag är nog mer en sitta på en bänk vid vattnet och glo-person, såna ska ju också finnas.....

Mortuta