En regnkväll öppnar upp till att göra de där sysslorna som stod på semesterns mentala to do-lista som av naturliga skäl inte blivit gjorda. Allt det där som innebär inomhus-vistelse. 

Nåväl, denna tokregniga eftermiddag och kväll kickade igång fixarådran rejält. Lådor började tömmas, hyllor skruvas på plats och en massa andra grejer plockas fram. Ibland med ett något osäkert syfte men väldigt roligt.

En lång stund ägnades åt att förflytta en oändligt tung hög med fotoalbum och småboxar med lösa foton från en förvaring till en annan. Det är faktiskt lite sorgligt att inse att stunderna då man tittar i album blir färre och färre. Alla dessa album med familjens samlade öden och äventyr, vår gemensamma historia blir bara liggande där i skåp och lådor. Nu ägnar vi oss åt det snabba betraktandet med digitala bilder, delar med oss snabbt men glömmer nog bort lika fort.

I en av alla dessa lådor med lösa bilder hittade jag en del guldskatter. 

Min morfar. Tänk, det enda jag minns av honom är den där rutiga kudden och så hans mjuka tofflor och så givetvis hans snälla ögon.

Mina fyra storasystrar som de söta sommarflickor de var i början på 50-talet.

Mamma Birgit och pappa Allan i väldigt unga år. 

Det var en hel hög med bilder som måste ha hamnat i min ägo då mitt föräldrahem städades ur och vi delade upp grejer. Jag blev sittande på golvet och gick nästan vilse i nostalgiskogen.

I nästa hög dök dessa bilder upp.

       Maken och jag i knatteversioner.

Och så en bild av äldsta dottern.  

Kan faktiskt se en del likheter mellan henne och oss...

¤¤¤¤

Pysslandet och röjandet fortsatte med något större effektivitet då fotohögen packats in på ett nytt bra ställe.  Det ska bli loppis-försäljning tillsammans med en kompis på lördag och nu har maken avkrävt ett löfte om att jag ska rensa ordentligt. Vi har ibland lite olika syn på vad som är skräp och vad som är bra-att -ha-grejer och vad som faktiskt har ett affektionsvärde. Gissar att vi inte är orginella i detta?

¤¤¤¤

Ja, nu var det ju faktiskt en speciell viktig låda som fångade mitt intresse lite mer än annat...dags att titta igenom, tvätta och vika ihop de allra finaste sakerna.

Jojo, så är det.

Mortuta

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej världen!   Jag lever....   Bloggandet har definitivt legat på is, eller kanske rättare sagt under täcket med flunsan som sällskap.   Blä och usch så sjuk jag varit. Flunsan tog greppet över kroppen, dock inte det positiva si...

    Precis som hos många andra med skrivarklåda ska det nu presenteras en sorts årsredovisning av 2018. En summering av vad mortuta tänkt och gjort under det nu passerade året.   Lånar, precis som nån gång tidigare, Underbara Claras variant och...

        Det finns något filter inbyggt i föräldrar vad gäller att minnas hur det är att umgås med småbarn, man minns bara brottstycken av hur det var. Tur är väl det för annars skulle man förmodligen backa varje gång en liten knodd närmar s...

Konst är bra konstigt.  Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.   Somliga anser att det enda som kan få ha e...

    Hushållet har haft kalas.   Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kom...