Att börja läsa en ny bok är litegrann som att kasta sig utför ett stup utan lina runt magen. Ja, alltså....inte bokstavligen då utan mer som en liknelse. Ni vet, man får en bok i present, känner inte till titeln eller författaren men det ser ju trevlig ut på framsidan i alla fall. En del väljer bara titlar eller författare som man på något vis är bekant med. Som man redan läst annat av eller fått tips av tillräckligt trovärdig vän/bekant/tidningsrecensent. Fine, man är redan i hamn då på något vis, vet vad som kommer och kan känna igen uppbyggnaden i den bok man läser. Tryggt men i mina ögon lite småtrist i längden.

Ha, ska jag säga som plöjt alla möjliga deckarserier och njutit av att till slut nästan känna mig som både kaffedrickande polis, nyfiken journalist och profilerare och då också i stort sett föruspått både nästa lik och mördare. Tryggt och enkelt att läsa men som sagt var lite tjatigt, men ändå bekvämt.

Icke desto mindre hoppar jag gärna på nya böcker med en iver som den bäste häcksprinter. Utan hejd ibland, det blir både höjdare och bottennapp. Allt har inte sen hamnat på min mina bästa böcker just nu-hylla...så att säga.

Somligt hamnar på avbytarbänks-hyllan och får där stå till sig i hopp om att jag eller nån annan ska falla till föga och läsa en gång till och kanske tycka annorlunda.

Nån har sagt att man alltid ska läsa minst två kapitel i en ny bok innan man...

1. får nån pejl på författarens stil

2. vet på ett ungefär vilka huvudfigurerna är och story-strukturen

3. kan ha nån liten uppfattning om man kommer att gilla eller ogilla boken

Det räcker alltså inte med att läsa på baksidan för att få en känsla?

Nej, tydligen inte. Den textsnutten är förmodligen skriven så insmickrande som det bara går så att vi ska falla i farstun med dunder och brak. Eller så är det rätt trist och lurar oss lite...

Ta till exempel denna baksidestext: (rycker nu en bok ur hyllan...nästan slumpmässigt alltså)

"När brobyggnadsingenjör Akseli Jaatinen anländer till det lilla samhället Granbacka i uppdrag att bygga en stor betongbro, störs den rådande maktbalansen på orten."

Jaha..? Vadå...? Inte gav det nån hjärtklappning direkt. 

Men läs boken " En lycklig man" av Arto Paasilinna så får du faktiskt en riktigt underhållande stund. Kanske inte nåt du blir liggande sömnlös över, möjligtvis då du minns nån tokig episod och fnissar till lite i sömnen. 

¤¤¤¤

Författare har alltså inte en så lång läsestund på sig för att övertyga oss läsare att gå vidare med boken. Min egen hemkokta teori är att den stunden har över tid krympt, läsare tenderar att ge upp fortare om det inte är tillräckligt bra. (tror jag, bör det påpekas...alltså inga forskningsstudier på detta påstående)

Kan det vara en trend i tiden? Vi har sådant tempo i flödet av allt så att läsa klart just den här boken inte är lika intressant...På samma sätt som vi inte ser klart en film som vi inte gillar. Zappar mellan sådant som vi inte väljer att fullfölja.

Urvalet och utbudet gör oss lite nonchalanta på något vis. Detta torde märkas rätt tydligt på barn och ungdomars läsande, de är ju mer utsatta och påverkbara för snabba flöden än vi något äldre stötar.

Så, desto större press på författarna att få till de inledande kapitlen så att vi stannar kvar och läser. Några lyckas ju helt uppenbart, dessa behövde inte ens ett kapitel för att fånga mig. Knappt en två, tre meningar...sen satt jag där, klistrad.

" Slaget träffade högt upp på höger kindben. Det var precis det han avsett när han vred huvudet några centimeter snett uppåt just som farsan slog. Här vid middagsbordet siktade farsan för det mesta på näsan...."

Ondskan, Jan Guillou

" Jag hoppas att jag ska kunna anförtro dig allt, så som jag hittills inte kunna anförtro mig åt någon och att jag hoppas att du ska bli ett stort stöd för mig. 

Jag börjar helt enkelt med då när jag fick dig, alltså när jag såg dig ligga där på presentbordet. Fredagen den 12 juni vaknade jag redan klockan sex..."

Anne Franks Dagbok, Anne Frank

Även med dessa titlar har jag bara ställt mig vid bokhyllan och rätt slumpmässigt tagit ut böcker som jag gillade/uppskattade/fängslades av då jag läste dem. Det finns förmodligen hundratals bättre exempel men ni fattar kanske ändå vad jag menar.

¤¤¤¤

   Sådärja, nu ska jag avrunda fredagskvällen med denna. Förhoppningsvis så blir jag fångad direkt...annars får man väl kämpa lite extra för att komma in i handlingen. För, nu är det ju såhär....jag läser alltid från pärm till pärm. Dumdristigt eller ej, men så är det.

Hur är det ditt förhållande till böcker just nu? Berätta.

Mortuta