De senaste 24 timmarna, eller kanske rättare sagt de senaste sju gånger 24 timmarna  har vi kastats mellan hopp och förtvivlan vad gäller väder och vind.

Ena stunden har det varit varmt och skönt, ni vet så som det bara är i augusti för att en liten grisblink senare ( för övrigt ett helt ljuvligt uttryck, eller hur?) vara fullkomligt kaos vädermässigt med regn och åska och allt sånt...

Det är tusan så svårt att klä sig rätt på morgonen. Risken alt. möjligheten att bli tokblöt eller toksvettig på promenaden hem efter jobbet är rätt uppenbar. Men vad gör väl det, egentligen? Tack vare detta har vi massor att prata om med nya och gamla bekantskaper och vi får alla tillfällen till en mera överraskningsfylld vardagstillvaro, och det är ju inte illa. Ingen tristess så långt ögat kan nå...

Denna dag inget undantag. Åskvädret som drog fram under natten var nog ett riktigt rekordförsök, om sådana skulle finnas var det nog på distriktsnivå i alla fall. Kanske rent av på mästerskapsnivå och det blir nog svårslaget att få så många blixtar och smällar så perfekt samtidigt-tajmade som det var i natt. 

Nåja, nu ska jag inte glorifiera ovädret, jag tyckte att det var hur läskigt som helst.

Morgonen gav oss likafullt en solig före klockan sju-frukost i uterummet, som om inget hänt. Lite vått i gräset (läs sjöblött och vattensjukt alltså....) och vackert regnblänkande äpplen i träden ( läs..en oändlig mängd av nerblåsta vattenskadad frukt på gräsmattan). Alltså, verkligen idylliskt, hm...ehh, jo, det var det faktiskt.

En två tre störtskurar senare bestämde sig vädergudarna för att det ska nog vara sol idag. Tack för det beslutet!!

Om nu vi människor har lite svårt att leva i nuet och njuta av det lilla så kan en katt verkligen det. FruKatt hittade det optimala solstället inomhus och kunde helt oberoende av vätan sträcka ut och kanske rent av räcka lite lång näsa åt oss andra i familjen som inte jagar sol-fläckar lika enträget.

Behaglig känsla att komma hem till. Detta inbjöd till att njuta i bersån med Bokklubben vid livets slut i hörlurarna och stickningen i händerna. Med rätt många års intervall kommer stick-ivern fram. Måste ha ett mål med stickandet, som då jag insåg att alla i familjen saknade tjocksockar och gick och småfrös då det skulle till att vintermysas under skidsemestrarna. Ni vet myset med varm choklad/vintoddy och fina tjocka sockar och vackra tröjor vid en brasa...

Då minsann kom stickningen fram och det producerades sockar hejvilt till nära och kära.

   Denna gång är det också helt klart målinriktat hantverk. Nån som står mig nära kommer att behöva en yttepytteliten kofta lite längre fram då vintern kommer...Jamen, då är det ju bara att sätta igång.

Mortuta  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej världen!   Jag lever....   Bloggandet har definitivt legat på is, eller kanske rättare sagt under täcket med flunsan som sällskap.   Blä och usch så sjuk jag varit. Flunsan tog greppet över kroppen, dock inte det positiva si...

    Precis som hos många andra med skrivarklåda ska det nu presenteras en sorts årsredovisning av 2018. En summering av vad mortuta tänkt och gjort under det nu passerade året.   Lånar, precis som nån gång tidigare, Underbara Claras variant och...

        Det finns något filter inbyggt i föräldrar vad gäller att minnas hur det är att umgås med småbarn, man minns bara brottstycken av hur det var. Tur är väl det för annars skulle man förmodligen backa varje gång en liten knodd närmar s...

Konst är bra konstigt.  Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.   Somliga anser att det enda som kan få ha e...

    Hushållet har haft kalas.   Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kom...