Tidig morgon och egentligen borde det vara lite ruschigt i hushållet just nu. Känsla av resfeber och lite rusa runt och ordna-kaos. Men icket!

Innan avfärd mot den lilla jättevarma ön är det fortfarande en arbetsdag kvar. Och en hel del packande kvar. Och en del fixande kvar.

Det förtsnämnda går kanske inte att dribbla bort i första taget, det är bara att ge sig i kast med arbetet med liv och lust (ja, det är faktiskt den känslan nästan varje dag...vore det så alla dagar på året räknas man väl inte som riktigt frisk, eller?).

Det andra, att packa alltså är det sämre med. För varje gång det är avfärd som segar vi ut på det här med resväske-fyllandet. Än så länge inte en pryl framtagen...jo, det som är beställt och önskat av döttrarna förstås och sånt fyller numera en väska. Men för egen del...njae, det får väl rafsas ihop något imorgonbitti strax före avfärd.

Vad fixandet anbefaller så är det kanske så att man inte behöver ha tömt tvättkorgarna helt och strukit alla skjortor och knäskurat golven och blankpolerat diskbänken och renbäddat i alla sängar innan man ger sig iväg på resa. Eller?

Det finns förmodligen olika skolor i detta så att säga. 

Det ovanstående, med idén om att det är så skönt att komma hem till ett välstädat och väldoftande hem. Och det motsatta där man tänker, herregud det där tar vi hand om då vi kommer hem. Strutseffekten alltså.

Ja, och så alla varianter som finns däremellan.

Här handlar det nog mer om tid för fixandet eller planering eller brist på dito. Sova länge/göra annat lika med lämna en röra, vara uppe i tid/planera nån dag i förväg betyder komma hem till ordning och reda.

Hur gör du?

¤¤¤¤¤

Träd av allehanda slag hamnade i mitt fokus för någon promenad sen. Såg ett märkligt träd och sen var det kört. Virrade ( läs irrade) runt med blicken mot trä av alla sorter och detta blev resultatet.

Ja, ja...några tveksamma medlemmar av trädfamiljen men ändå vackert....

Nämen, då är det väl bäst att rusa till jobbet då..

Mortuta

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej världen!   Jag lever....   Bloggandet har definitivt legat på is, eller kanske rättare sagt under täcket med flunsan som sällskap.   Blä och usch så sjuk jag varit. Flunsan tog greppet över kroppen, dock inte det positiva si...

    Precis som hos många andra med skrivarklåda ska det nu presenteras en sorts årsredovisning av 2018. En summering av vad mortuta tänkt och gjort under det nu passerade året.   Lånar, precis som nån gång tidigare, Underbara Claras variant och...

        Det finns något filter inbyggt i föräldrar vad gäller att minnas hur det är att umgås med småbarn, man minns bara brottstycken av hur det var. Tur är väl det för annars skulle man förmodligen backa varje gång en liten knodd närmar s...

Konst är bra konstigt.  Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.   Somliga anser att det enda som kan få ha e...

    Hushållet har haft kalas.   Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kom...